Insändare lämnad till Trelleborgs Allehanda 2006-07-28:
I debatten om samarbetet mellan M och S kan det vara intressant med följande sakupplysning. M och S träffade efter förra valet en överenskommelse som Egil Ahl motiverade med att M nu hade närmat sig S och att de nu var det parti som stod dem närmast. Samarbetet beskrevs inte (då) som en valteknisk samverkan, den motiverades politiskt. Lars-Arne Christensson sa samtidigt att deras samarbete skulle vara åtminstone 8 och möjligen 12 år. Detta avtal mellan S och M fanns redan när övriga partier erbjöds i första hand ersättarplatser i nämnderna. Oppositionsrådsposten avskaffades och det blev istället två kommunalråd och så länge Christensson sitter kvar på den ena av dessa poster har uppenbarligen inte samarbetet upphört. Jag kan förstå M som nu dessutom vill ha ett samarbete med de borgerliga partierna, på så sätt torde man ju vara garanterad en kommunalrådspost oavsett hur valet går. Men det hade varit intressant att höra om och i så fall när S är beredda att riva upp sitt avtal med M och också hur man tänker göra detta så att det blir trovärdigt. I förra valrörelsen gav man sken av att M var en politisk motståndare, nu har M varit en politisk samarbetspartner i 4 år. För S gäller det verkligen att hålla isär vad som är valrörelse och vad som är verklighet och vardag, för efter valet återgår väl allt till det normala, eller?
Alla är välkomna att hjälpa till att paketera hushållsutskick. Samtidigt finns det naturligtvis tillfälle att diskutera aktuella politiska frågor! Vi startar klockan 17 och håller åtminstone på till klockan 20. Kan du inte då, men vill hjälpa till senare? Hör av dig till Mats Sjölin, telefon 0410-433 98.
Enligt FN har de extremt fattiga minskat med 150 miljoner sedan 1990 eller från nära 30 till under 20 procent av världsmedborgarna. Klyftorna mellan länder mätt i nationalinkomst per innevånare minskar, mest tack vare snabb ekonomisk tillväxt i Kina och Indien. I Sydamerika har vänstern erövrat regeringsmakten i flera stora länder. I USA är Bush på stark nedgång i opinionen. Riksdagen kan få kvinnlig majoritet i höst. Höga oljepriser gör att fler åker kollektivt. Och våren har äntligen kommit till Sverige.
Men jag skall inte heller skönmåla. I Irak, Sudan och Palestina finns nöd, förtryck och terror. Arbetslösheten i Sverige går ner men den är ännu på tok för hög. Extrema arvoden och pensionsavtal fortsätter att ramla ut ur de privata och statliga storföretagens garderober. Klassklyftorna ökade 2004 och löneskillnaden mellan kvinnor och män har legat still nu i flera år. Detta trots att vi i riksdagsmajoriteten säger att vi vill ha ökad jämlikhet.
Så varför denna skillnad mellan ideologi och verklighet? Beror det på att politiker ljuger, att de vill något annat än vad de säger offentligt. Jag tror inte det. Orsaken är krafter som är starkare än den nationella politiken. Vi ska slå vakt om den nationella demokratin. Men den räcker inte till. Det går inte att återvända till gamla tider. Marx och Keynes är döda. De skulle vända sig i sina gravar om de hörde några av sina moderna uttolkare. Om Keynes sett de globala pengaströmmarna flertusenfaldigats hade han tvingats revidera sina teorier. Samma sak med Marx om han kunnat surfa på Internet.
Byggandet av motmakter till den globala kapital- och mansmakten kan inte ske bara inom nationalstatens ramar. Vi behöver ett starkare och mer demokratiskt FN som kan stoppa folkmord och skapa fred. Vi behöver internationella minimiskatter på kapital och energi. Att stärka arbetsrätt och kollektivavtal kräver liksom att bekämpa handeln med kvinnor och barn internationellt fackligt och politiskt samarbete. Men sådana beslut kan inte tas av en liten klick potentater i Bryssel eller New York. De måste diskuteras och förhandlas fram i allmänna val och beslutas av demokratiskt. Att bygga internationell demokrati är idag vänsterns viktigaste uppgift.
Sverige är ett rikt land! Vår genomsnittliga deklarerade nettoförmögenhet ligger i världstoppen (och mycket ligger på hemliga konton utanför statistikens räckvidd). Vi har världsrekord i bostadsyta per innevånare. Få av oss behöver äta mer än vad vi redan gör. Jag och många med mig äter för mycket. Stora behov av fler par skor och skjortor i garderoberna har de flesta knappast heller. Stora majoriteter har tillgång till bil, TV och mobiltelefon, vi lever i det materiella överflödets samhälle.
De stora eftersatta behoven finns inom vård, omsorg, skola och kultur. De tre partier som sedan 1998 format den politiska majoriteten i riksdagen och i de flesta landsting och kommuner är i stort sett eniga om det. Vårt krav på att den offentliga sektorn ska få 200 000 nya jobb är mot den bakgrunden lätt att begripa! De borgerliga partierna säger också att de vill ge mer pengar till skola, vård och omsorg. Det borde finnas en stor majoritet för att den offentliga konsumtionen ska öka snabbare än den privata.
Men enligt spådomarna från långtidsutredningen så händer något helt annat. Den privata konsumtionen ska öka från 140 000 i år till 210 000 år 2020 eller med 70 000 kr per innevånare. Den offentliga konsumtionen ökar med 6000 kronor per innevånare till 86 000 kronor 2020.
Men detta är ju alldeles galet!! Här påstår landets ledande ekonomiska experter att utvecklingen skall gå helt på tvärs mot vad folkmajoritet och alla etablerade politiska partier tycker! Varför har dom inte räknat med att pengar skall styras över mer till det offentliga? Är det för att räknenissarna själva är så prylgalna, eller köpta av kapitalet, att dom vill lura i oss att detta är vad vi måste rätta och packa oss efter? Jag tror inte det. Det finns två huvudorsaker till att verkligheten också här går på tvärs mot ideologierna, orsaker som dessutom gäller alla världens länder:
För det första har vi ett kostnadsproblem inbyggt i de moderna produktivkrafterna. Robotar och datorer gör att tjänster blir ständigt dyrare jämfört med varor: Det senaste 25 åren har kostnaden för sjuk- och tandvård ökat realt med 80 procent. Samtidigt har priset på datorer fallit med 60 procent. Så om den offentliga sektorn skall växa lika mycket eller mer än den privata så måste en ständigt ökande del av arbetet och inkomsterna överföras från privat till offentligt.
Jaha, då är det väl bara till att höja skatter! Men då är vi över på problem nummer två: De internationellt rörliga skattebaserna. Från LO till Svenskt Näringsliv är man ganska eniga om att Sverige inte kan höja skattenivån särskilt mycket utöver nuvarande nivå på drygt halva nationalinkomsten. Det är jättebra att skattemyndigheterna jagar giriga skattesmitares pengar i skatteparadisen. Ändå lär mellan 300 och 400 miljarder ligga kvar utanför myndigheternas räckvidd. Jakten på dom pengarna kan bara bli riktigt effektiv om vi samarbetar över nationsgränserna. Vi ska göra allt för att behålla nuvarande skattenivå, men ensamma klarar vi inte att höja.
Så den nödvändiga överföringen av pengar och arbetskraft till skola, vård, omsorg och kultur måste tills vidare i huvudsak åstadkommas med andra metoder än höjda skatter. Det finns tre alternativ:
1. Privatisering. Detta är också något som pågår över hela landet oavsett politiska majoriteter.Åter ett bevis för politikens minskade makt. Men med privatisering följer större klass- och könsskillnader. Se till exempel på USA.
2. Ta mer betalt för offentliga tjänster. Också detta har vi i vänstern varit emot, för skatter har utjämnat både klass- och könsskillnader mer än taxor. Men det argumentet har över åren blivit allt svagare. Kommunal barnomsorg används mest av medelklassen medan arbetarklassen har mer av privata lösningar. Eftersom överklassen lever längst går också allt mer av den skattesubventionerade äldreomsorgen dit. Könsmässigt är ökade taxor mer problematisk. Vi måste hitta lagar och taxesystem som flyttar pengar från män till kvinnor. En individualiserad föräldraförsäkring är en bra metod.
3. Det tredje sättet är att mobilisera arbetskraften i det som kallats den sociala ekonomin. Hemma där jag bor i Göteborg finns många undersysselsatta manliga pensionärer. Vi mår bättre själva och vi sparar pengar åt kommunen om vi släpps in i skolor och äldreomsorg. Människor med psykiska problem ingår i sociala kooperativ. I delar av vårt parti är man rädd att den sociala ekonomin hotar offentlig sektorn. Jag påstår att det är tvärtom. Social ekonomi frigör arbetskraft och pengar till de områden av skola vård och omsorg där behoven är störst.
Det finns inga enkla lösningar på detta omfördelningsproblem. Tar vi inte diskussionen gör vi som strutsarna på Lars Hillersbergs berömda bild på nationalekonomerna, sticker huvudet i sanden.
Vänner, kamrater.
Partierna tappar idag medlemmar. Svenska folkets förtroende för dem faller. Varför? Jag tror det handlar om en gapande klyfta mellan retorik och verklighet. Vi har blivit som reklambyråer som säljer åsiktspaket där omslagspappret skiljer sig mer än innehållet. Den nuvarande formen av samarbete mellan s, v och mp bidrar också till misstron mot politik, för förhandlingarna sker i slutna rum och ingen vet efteråt vem som ansvarar för vad. Vinterns debatt om penningpolitiken är ett annat exempel på oansvarighet. Några ledande politiker med statsministern i spetsen krävde låg ränta av den riksbank som de själva förbjudit att lyssna på vad de säger.
Jag träffar dagligen människor som är osäkra på vad de skall rösta på i årets val. De tycker att socialdemokratins enda mål verkar vara att behålla makten över staten och utnämningsmakten i de ideologiska statsapparaterna. Samt att hålla v och mp utanför regeringen. Men de tror inte heller på v och mp som båda vill att Sverige skall lämna EU. De tror inte hyeller på de vänsterpartister som tror sig ha uppfunnit den jobbskapande evighetsmaskinen, att offentliga jobb betalar sig själva. Eller på de miljöpartister som vill avskaffa pengarna och räntan.
Men få av dem jag pratar med tror mer på den borgerliga alliansen. Att påstå att sänkta skatter och bidrag till det kontinentala Europas nivåer skapar fler jobb, bättre offentliga finanser och högre ekonomisk tillväxt är inte särskilt trovärdigt i ett läge där Sverige i år ligger i EU-toppen i tävlan om bästa ekonomi. Det enda starka argumentet för att rösta på borgarna är att det kan vara nyttigt med maktväxling. Några letar förgäves efter ett brett och öppet vänsterparti som kan samla både frihetliga socialister och vänsterliberaler.
Men mina vänner, jag skall inte sluta mitt tal med dessa dystra tanker. Unga människor har aldrig förr varit lika politiskt engagerade som nu. De organiserar sig i nya former. Jag säger till de gamla etablerade partierna inräknat mitt eget: var inte rädda för det nya. Sök nya vägar och låt tusen blommor blomma. Ingen vet vart det bär hän. Och väl är det.
utges av Vänsterpartiet TrelleborgJohan Lönnroth på första maj!
Huvudtalare på årets Första Maj-möte i Trelleborg är Johan Lönnroth, känd profil och debattör inom Vänsterpartiet och dess vice ordförande fram till 2003. Han är ordförande i Vägval Vänster, en partipolitiskt obunden förening som strävar efter att skapa en mötesplats för alla vänsterkrafter i Sverige. Han har som medförfattare också bidragit i den nyligen utkomna debattboken "Vägval Vänster" med artiklar om Hur bygga en starkare vänster? och Hur höja kvinnolönerna?
På mötet kommer också förstanamnet till riksdagslistan i höst, Marta Santander. Marta är 33 år och småbarnsförälder från Lund. Hon har under de
senaste åren främst engagerat sig i skol- och utbildningsfrågor, men också i frågor kring internationell solidaritet vilket har tydliga kopplingar till hennes bakgrund från Latinamerika. Viktiga frågor för henne att driva i riksdagen är arbete, socialförsäkring och integration. Marta arbetar som utredare vid Lunds universitet.
Lokal talare är Irene Malmberg som är förstanamn på kommunfullmäktigelistan, Irene presenteras på nästa sida där du kan se listan i dess helhet. Som vanligt svarar blåsorkestern Röda Kapellet från Lund för musikunderhållningen.
Välkomna att fira Första Maj med Vänsterpartiet Trelleborg!
Skolan: Behåll ambitionen men öka dialogen
Skolan i Trelleborg har varit i fokus i debatten en längre tid. Utan tvekan finns det en skepsis bland många anställda till det förändringsarbete som pågår. Debatten och ifrågasättandet borde ses som en tillgång, som ett engagemang och en vilja att vara med och utveckla. Det bemötande det har fått från de styrande har dock varit allt annat än uppmuntrande.
Ambitionen att utveckla Trelleborgs skolor är värd att behålla, men det är viktigt att förändringsarbetet utvärderas och följs upp. Och framförallt, det måste bli en bättre dialog. Det är positivt att kontakterna med föräldrarna har utökats, men hur kan det göras bättre och mer effektivt? Ambitionerna måste ges de resurser som krävs för att spjutspetsskolan också ska få präglas av arbetsglädje och stolthet hos personalen. Visst måste det vara något att gemensamt sträva efter?
Det byggs hejdlöst och nästan planlöst
Det byggs mycket i Trelleborg nu och än mer är på gång. Ett stort antal planer pågår nästan överallt i kommunen. Ändå har Vänsterpartiet i en motion krävt att kommunens översiktsplan skall uppdateras, hur hänger det samman? Jo, vi vill få ett sammanhang mellan planerna. Vi vill att övergripande frågor ska hanteras övergripande. Planer är inte bara att rita exklusiva golfbanor eller låta dyra konsulter ta fram glättiga broschyrer. Planer är att analysera effekter för trafiken, för miljön och för de boende, då behövs övergripande ställningstaganden kring E6:an, Påga-tågstrafik, Ringvägen, bostadsförsörjning, miljö mm.
Vad anser då Vänstern i Trelleborg i dessa frågor? Vi ser fördelar med att flytta E6:an, om vägen genom Albäck och infarten längs kusten tas bort, om infarten läggs så att miljön vid skolorna inte försämras och om belastningen på Hedvägen kan begränsas. Detta har ännu inte visats. Vi ser ett behov av en Ringväg först när/om trafikmatningen till hamnen kan ske österifrån. Vi vill att Pågatågsstationen placeras i centralsta-tionens nuvarande banhall.
När upphör alliansen, när sjunker MS Trelleborg?
Alla minns säkert de näpna bilderna då Egil Ahl (s) och Lars-Arne Christensson (m) hade funnit varandra och strålade av gemensam lycka. Egil sa att modera-terna var det parti som stod dem närmast och Lars-Arne sa att M och S skulle samregera i minst åtta år. Som tack fick Lars-Arne en kommunalrådspost och flera andra moderater ordförandeposter i nämnder.
Nu är det snart val igen och alliansen består, men kan nu kännas som en tillfällig belastning. Ska ett påstående om att samarbetet upphört vara trovärdigt måste Lars-Arne m fl avsäga sig sina uppdrag före valet. Tror ni att det kommer att ske?
Kommunfullmäktigelistan för Trelleborg klar!
Kommunfullmäktigelistan för Vänsterpartiet Trelleborg är nu fastställd enligt följande.
1. Irene Malmberg, Informationssekreterare
2. Mats Sjölin, Trafikutredare
3. Vera Pedersen, Hushållslärare
4. Bo Nylander, Kemist
5. Viveka Tengeborg, Pensionär
6. Mats Mårtensson, Kulturarbetare
7. Berit Sjölin, Förskollärare
8. Rolf Nilsson, Lärare
9. Suzanna Svensson, Präst
10. Mats Åstrand, Personalekonom
11. Ninia Rönndahl Sävström, Socionom
12. Lars-Eric Brandt, Sjömaskinist
13. Svenne Einarsson, Lärare
Förstanamnet Irene Malmberg är för närvarande ersättare i kommunfullmäktige, vård- och omsorgs-nämnden och fritidsnämnden. Hon har tidigare er-farenhet av kommunfullmäktige och kommunstyrelse i Malmö och även av regionfullmäktige. Irene arbetar med integrationsfrågor och etniska relationer i Malmö kommun. Första Maj har du chans att möta henne, då hon är en av talarna på Vänsterpartiets möte.
Kultur – en mänsklig rättighet!
Kultur är en mänsklig rättighet som främjar kunskap, utveckling, delaktighet och demokrati. Mångkulturen främjar förnyelse och integration. Utbudet skall präglas av tradition och förnyelse, bredd och elit och vara tillgängligt för alla. Ett rikt, dynamiskt kulturliv berikar Trelleborg. Satsa på avgiftsfria museer och pedagogisk verksamhet i samarbete med skolorna. Utveckla Axel Ebbes konsthall. Gör biblioteken till kulturcentra med nya medier. Utökat stöd till teater-grupper. Satsa på en musikscen. Inga/låga avgifter för musikskolan. Satsa på en kommunal film-/media-verkstad med pedagogisk verksamhet. Gör Grand till en kommunal bio. Permanenta de Antirasistiska Filmdagarna. Utveckla Parkens verksamhet.