Jag har nyligen sett en film som grep tag i mig och som väckte många tankar. Den heter ”Vi kom för att jobba” och handlar om människor som kom till Trelleborg på 50- och 60-talet och fick jobb på gummifabriken. De kom hit från många olika håll i världen och av många olika anledningar. De kom på flykt undan förtryck och förföljelse. De kom på flykt undan fattigdom, för att skapa ett drägligt liv. Och några kom för kärleks skull – av en önskan att få leva med den man älskade.
De kom i en tid när Trelleborg behövde arbetskraft och de var välkomna! I själva verket var de så eftertraktade att Gummifabriken sände sin personalchef utomlands för att rekrytera många av dem.
De kom, de fick jobb och de bidrog i allra högsta grad till att bygga upp vår gemensamma välfärd.
Några årtionden tidigare, på 30- och 40-talet, var alla inte lika välkomna till Sverige. Till vår mörkaste historia hör eftergivenheten mot nazisterna och oviljan att släppa in judar i landet trots att det redan tidigt fanns kunskap om det pågående folkmordet. Den här delen av vår historia har vi fortfarande inte gjort upp med.
I vår egen tid, just nu, är situationen den att asyl- och flyktingpolitiken blir mer och mer restriktiv samtidigt som man börjar diskutera att öka arbetskraftsinvandringen och förenkla regelverket kring den delen. Kommunerna är väl medvetna om att det kommer att finnas ett stort behov av ny arbetskraft när 40-talisterna pensionerat sig.
Det handlar alltså dels om att invandrare är mer välkomna när de behövs för att lösa landets problem med brist på arbetskraft än vad de är i tider av lågkonjunktur och ekonomisk stagnation.
Men det handlar också om (och det är riktigt illa!) att vissa människor är välkomna och andra är det inte.
Alltså – precis som i Orwells Djurfarmen – Alla är lika men vissa är likare än andra…
I vårt land och i många andra europeiska länder växer de rasistiska och högerpopulistiska partierna snabbt. Det bränsle som används är framförallt människors naturliga oro för framtiden i tider av ekonomisk kris och försämringar i välfärdssystemen.
Genom att utse syndabockar och ställa olika gruppers behov mot varandra skapar man motsättningar och provocerar fram konflikter. Brister i vård, skola och omsorg skylls på kostnaden för flyktinginvandringen och för att ytterligare skärpa motsättningarna anklagar man vissa grupper för allt från odemokratiska värderingar till terrorism. I hela Europa utpekas idag muslimerna som huvudfienden och man gör ingen som helst skillnad på olika riktningar eller traditioner. Fördomar och fientlighet drabbar både de som är troende och de som är sekulära. För säkerhets skull inbegriper man hela befolkningsgrupper, t ex irakier eller palestinier, utan att reflektera över om de verkligen är muslimer eller kanske faktiskt kristna? De kommer ju från den så kallat ”muslimska” världen. Så agerar de mörka krafterna även här hemma. Genom skrämseltaktik och genom att odla myter gör de allt vad de kan för att hindra vissa människor från att bli en del av samhället.
Inte konstigt att detta i sin tur skapar misstro och bristande tillit hos de människor som ständigt drabbas av anklagelser för att ha förstört och raserat det som generationer av svenskar byggde upp…
Jag vill inte acceptera den här utvecklingen!
Jag vill ha ett öppet och tolerant samhälle som bygger på alla människors lika värde och där vi utgår från att vi alla tillsammans är det samhälle vi lever i. Att vi alla tillsammans ska vara med och arbeta för att bygga upp välfärden.
Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov.
Till dig som får lov att rösta i höstens val säger jag: GÖR DET! Och se till att du lägger din röst på ett parti som håller demokratins grundbult – alla människors lika värde – högt.
Jag vill tacka Agneta Ulfsäter Troell, Carl Aspegren och Oliver Lasarevski för en bra film. En film som många människor och definitivt alla trelleborgare skulle behöva se. Mig gav den mycket att tänka på. Tack för det!
