Skip to main content

Vänsterpartiet behövs i kommunfullmäktige!

Vänsterpartiet är efter åtta år i kommunfullmäktige sedan valet i höstas inte längre representerade där och därmed inte heller i de kommunala nämnderna. Hur klarar sig då trelleborgspolitiken utan något rödgrönt alternativ? Mycket skulle kunna göras annorlunda, men jag ska hålla mig till några få konkreta punkter.

Under förra mandatperioden infördes, efter vårt initiativ, möjligheten att lämna medborgarförslag till kommunfullmäktige. Samtidigt beslöts att nämnderna skulle kunna ha offentliga möten, något som sedan aldrig har genomförts. Därför har vi nu föreslagit att åtminstone protokollen från samtliga nämnder och styrelser ska finnas tillgängliga på kommunens hemsida. Kommunstyrelsens uppdrag att arbeta fram förslag på demokratiförbättrande åtgärder har inte avslutats men arbetet tycks ha upphört. Eller vad finns det idag för tankar om ökad insyn och delaktighet för medborgarna?

De borgerliga partierna välkomnade Kunskapsskolans etablering, trots vikande elevantal och väl medvetna om en försämrad ekonomi som följd. Nu kan vi se hur nedskärningar och omflyttningar skapar oro och hur personaltätheten inom förskolan minskar ytterligare. Vi kan också se att inget parti stödde vänsterpartiets förslag att slå ihop skolförvaltningarna.

Luftproblemen i Trelleborg är väl kända sedan många år. Trots det har de senaste mätningarna tydligen överraskat politikerna. Vi har föreslagit att hamnavgifterna borde miljöanpassas, vi har velat ha ett vänortssamarbete angående miljöanpassade transporter och det har också sedan länge funnits förslag om att elansluta färjorna då de ligger i hamn. Varför ställs inga krav? Varför är inte luftkvalitén, och därmed invånarnas hälsa, en prioriterad fråga?

Ett krav som borde gälla nya bostadsområden är att de ska planeras och förberedas för en god kollektivtrafik. Så skedde dock inte med exempelvis Stavstensudde, vilket vi var de enda som reserverade oss emot. Istället för att i efterhand söka hitta en lösning som troligen är både sämre och dyrare för kommunen, borde det vara ett krav att planeringen prioriteras mer långsiktigt hållbart.

Ett annat krav som vi har drivit länge är att bostadsbyggandet ska motverka och inte förstärka segregationen. Vi vill ha blandad bebyggelse och blandade upplåtelseformer och minska obalansen mellan väster och öster. Var finns de konkreta förslagen angående detta?

En fråga om kvalitet, men också en jämställdhetsfråga, är rätten till heltidsarbete som nu ifrågasätts vad gäller vårdpersonalen. Självklart borde den här personalen värdesättas, är det lika självklart för den nya majoriteten?

Det behövs en motvikt mot den rasism och främlingsfientlighet som tyvärr har fått ett fotfäste i Trelleborg. Vi har här nyligen, i ett medborgarförslag, föreslagit att Trelleborg skulle ansluta sig till en europeisk koalition av städer mot rasism, men vi skulle vilja vara med och aktivt driva dessa frågor i nämnder och styrelser – vi vet med oss att det behövs.

Med ett rödgrönt alternativ i kommunfullmäktige skulle dessa få exempel och många andra frågor kunna belysas och beslutas på ett annat sätt. Vi hade haft möjlighet att fortsätta arbeta för att minska klyftorna i samhälle, inte minst viktigt nu när regeringen tycks sträva i annan riktning. Vi hade bevakat miljöaspekterna i alla delar av planeringen. Vi hade försökt utveckla, inte avveckla, de kommunala verksamheterna. Vi hade fortsatt komma med förslag på att utveckla demokratin. Vi hade drivit på så att arbetet med lokala miljömål hade prioriterats. Vi hade försökt göra Trelleborg inte bara "lite mer" utan även "lite bättre".

Mats Sjölin

Ordförande

Vänsterpartiet Trelleborg

Luften – angrip problemet!

I tidningarna har man kunnat läsa att luften i Trelleborg har blivit sämre, vilket tafatta politiker har blivit förvånade över och kommenterat.

Vi i Vänsterpartiet har sedan länge föreslagit att hamnavgifterna borde anpassas så att miljöriktigare bränsle premierades. Detta som ett incitament för de rederier som prioriterar miljön. Så har ej skett, förslaget har inte genomförts. Vi har motionerat om ett vänortssamarbete kring miljöanpassade transporter. Detta för att arbeta tillsammans med andra hamnar kring miljöfrågorna. Så har ej skett, motionen blev nerröstad. Det har dessutom funnits förslag på att elansluta färjorna när de ligger i hamnen så att de då inte ska behöva gå på tomgång. Inte heller detta har skett. Det enda som sker är att mätningarna ska göras oftare, i och för sig nödvändigt, men än viktigare är ju att göra någon konkret åtgärd. Varför denna passivitet? Varför ställs inga krav? Varför är inte luftkvalitén, och därmed invånarnas hälsa, inte en prioriterad fråga?

Mats Sjölin

Vänsterpartiet Trelleborg

Nytt medborgarförslag

Medborgarförslaget i sin helhet:

Förslag: att Trelleborgs kommun ansluter sig till den Europeiska koalitionen av städer mot rasism

Motivering: Den internationella koalitionen av städer mot rasism är ett initiativ som Unesco startade 2004 för att få till stånd ett nätverk av städer/kommuner. Syftet var att få erfarenhetsutbyte och för att kunna förbättra handlingsprogrammen mot rasism, diskriminering och främlingsfientlighet.

Genom att ansluta sig till koalitionen förbinder sig kommunen att genomföra en tiopunkters handlingsplan i vilken bl a ingår att ge stöd till offer för rasism och diskriminering, att främja kulturell mångfald, att vara en arbetsgivare som ger lika anställningsmöjligheter, att ha en större vaksamhet mot rasism och att informera om rasismen.

Ett antal svenska och andra europeiska kommuner har anslutit sig till koalitionen, i närområdet t ex Malmö. Om Trelleborg också ansluter sig visar detta att kommunen aktivt vill arbeta mot främlingsfientlighet och rasism.

Välbesökt Första Maj-möte!

Prick 09.30 blåste Röda Kapellet igång med "Första maj" som följdes av "La Lega" ("Visst tusan är vi kvinnor"). Efter att Irene Malmberg hade hälsat publiken välkomna, fortsatte Röda Kapellet med "Venceremos" varefter Mats Sjölin, ordförande i Vänsterpartiet Trelleborg, höll ett lokalt tal. Talet som återges i sin helhet på annan plats på denna hemsida, innehöll en tillbakablick på det Vänsterpartiet Trelleborg har lyckats återkomma i trelleborgspolitiken under 8 år i kommunfullmäktige – och det som partiet inte har kunnat påverka. Talet var också ett starkt angrepp mot framförallt Sverigedemokraterna och den växande främlingsfientlighet. Slutligen pekade Mats Sjölin ut en väg framåt i den lokala politiken med hur rasismen ska bemötas, ett konkret exempel var det medborgarförslag som postades under mötet och som innehöll ett krav på att Trelleborgs kommun skulle gå med i en europeisk koalition mot främlingsfientlighet och rasism.

Även Herman Schmid tog upp främlingsfientligheten i sitt tal och kunde dra paralleller till situationen i Danmark där han arbetar sedan många år. Det gäller att ta debatten med de rasistiska partierna oavsett om de heter Sverigedemokraterna eller Dansk Folkeparti. Men debatten ska vidgas till att inte bara handla om invandrarfrågorna. Det måste finnas en helhetssyn i politiken. När enfrågepartierna konfronteras med frågor om hur välfärden ska klaras framöver görs de svarslösa.

Herman Schmids tal föregicks och efterföljdes av Röda Kapellet med "Grozda Moma" respektive "Mot Rött Ljus". Efter Herman Schmids tal tackade Irene Malmberg talare, musiker och publik varefter mötet avslutades med "Internationalen".

Efter mötet blev som vanligt Garvaregårdens servering invaderad av fikasugna Första Maj-firare.

Mats Sjölins tal på Första maj

Första maj och det första första maj på nio år med ett Vänsterparti i Trelleborg utan plats i kommunfullmäktige och det var väl en av tre noterbara effekter av höstens val.

Nu vill jag inte påstå att valresultatet för vår del var en överraskning. Trenderna i riksdagsvalet har stor påverkan på det kommunala resultatet och utifrån opinionssiffrorna visste vi ju att Vänsterpartiet skulle gå tillbaka där. Lokalt här i Trelleborg lyckades vi helt enkelt inte att bryta denna negativa trend.

Den andra noterbara saken var ju maktskiftet här i Trelleborg. Att det blev ett maktskifte låg nära till hands när det nu visade sig att alliansen mellan moderater och socialdemokrater inte skulle fortsätta. En politisk allians som uppmärksammades långt utanför Trelleborg, men som efter höstens val var på väg att vida övertrumfas när det visade sig att ledande socialdemokraterna var beredda att fortsätta regera, nu i så fall med Sverigedemokraternas stöd.

Vi är därmed inne på den tredje noterbara händelsen och den mest tragiska. Jag tänker självklart på Sverigedemokraternas frammarsch från 2 till 7 mandat.

Som en följd av vårt utträde ur kommunfullmäktige skulle man därmed alltså kunna göra ett slags bokslut över de åtta år vi har funnits med i kommunfullmäktige. Man skulle kunna peka på några av de fotavtryck vi trots allt har lyckats göra.

Ett exempel är kommunens inställning till Pågatågstrafik. Den tidigare positionen var att en utbyggd persontrafik riskerade att hindra godstrafiken och det var också detta som gjorde att kommunen tidigare, som enda kommun i Skåne, var en aktiv motståndare till att medverka till en etablering av Pågatågstrafik. Tvärtom är det ju så att det är mycket lättare att kunna motivera investeringar i infrastrukturen om det finns ett behov av både gods- och persontrafik. Här har vi med motioner och på annat sätt lyckats få kommunen att inse att förutsättningarna är annorlunda. Så kommunens inställning har definitivt ändrats, även om nu inte trafiken har kommit igång. Det är ju så, ställer man sig sist i kön får man också vänta.

Ett annat exempel där vi har påverkat är den satsning som trots allt har gjorts inom skolan, där vi i och socialdemokraterna med ett gemensamt budgetförslag lyckades få några extra miljoner till skolan.

Fler exempel där våra förslag har blivit förverkligade är att de beslut som tas ska följa FN:s barnkonvention, att de finansiella placeringar kommunen gör ska ske med etisk hänsyn, att kommunen har fått en tjänsteresepolicy, att det byggdes en friidrottsarena, att kommunen är med i arrangemanget med den bilfria dagen den 22 september och att det nu är möjligt för varje invånare att lämna medborgarförslag till Trelleborgs kommunfullmäktige. På gång att förverkligas är att stadsbussarna ska köras på biogas samt en försöksverksamhet för att underlätta för människor med utländsk bakgrund att få anställning i kommunen.

Samtidigt ska det i ärlighetens namn sägas att det finns väldigt mycket där vi inte har haft möjlighet att påverka, så är det ju när man sitter i opposition. En hel del av det som görs eller inte görs är mot vår vilja och så är ju spelets regler.

Om vi fått vara med och styra hade det inte byggts ett stort bostadsområde utan hänsyn till hur kollektivtrafiken skulle kunna lösas. Om vi fått vara med och bestämma hade det varit ett mer blandat byggande med olika upplåtelseformer. Om vi fått vara med och bestämma hade mer resurser tillförts skolan, vården, omsorgen. Om vi fått vara med och bestämma hade kommunen haft lokala miljömål att styra utbyggnaden efter, vi hade haft ett miljösamarbete över kommun och landsgränserna för att få miljöanpassade transporter. Om vi fått vara med och bestämma hade vi haft en skolnämnd och en skolförvaltning och inte två. Om vi fått vara med och bestämma hade kommunens jämställdhetsarbete prioriterats. Om vi fått vara med och bestämma hade demokratifrågorna inte grävts ner i en demokratigrupp utan lyfts fram och lyfts ut till medborgarna för en dialog. Om vi fått vara med och bestämma hade vår ambition inte varit maktpositionen i sig utan möjligheten att minska klyftorna och skapa ett rättvisare och mer jämlikt Trelleborg. Att förverkliga en rödgrön politik.

Nu blev det alltså ett maktskifte även i Trelleborg. Till slut avgick socialdemokraterna efter att alla möjliga och även som sagt en del omöjliga regeringsalternativ hade prövats. På riksplanet har vi kunnat se hur det som skulle vara det nya arbetarpartiet i regeringsställning har dammat av sin gamla klasspolitik. Sänkt och slopad fastighetsskatt, sänkt och slopad förmögenhetsskatt, sänkt men ännu inte slopad a-kasseersättning är några exempel på den aktivitet eller snarast aggressivitet som borgerligheten här har visat.

Vi kan väl inte säga att vi har sett samma aktivitet i Trelleborg. Det kanske helt enkelt är så lyckligt att den styrande sexklövern har så fullt upp med att jämka samman sig att det i sig blir förlamande. Men vi har trots allt sett utspel om utförsäljning av fastigheter och om privatiseringar inom skolan och vården och av Trelleborgshem. Ett förverkligande av dessa idéer leder till ökade klyftor och ökad segregation. Vi vill att alla ska ges samma möjligheter och vi ser inga långsiktiga vinster med att sälja ut det som kommunen och därmed ytterst vi själva äger och förfogar över.

Den borgerliga politiken här i Trelleborg behöver en opposition, men det som åtminstone just nu kanske känns som än mer angeläget är att hindra den främlingsfientlighet som tycks breda ut sig. Den rörelse och ideologi som har hatet mot andra människor som politisk drivkraft och som nu har vuxit med Sverigedemokraternas framgångar.

Sverigedemokraterna har sitt ursprung ur och därmed också sin historia gemensam med den nynazistiska rörelsen. De kartläggningar som har gjorts har också tydligt visat på det starka samband som finns mellan Sverigedemokraterna och nynazisterna och hur ledande företrädare hos Sverigedemokraterna i hög utsträckning samtidigt också varit aktiva i nynazistiska organisationer.

Ideologiskt finns en stark koppling mellan den öppet rasistiska rörelsen och Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna må ha polerat lite på ytan, men har som utgångspunkt och som helt avgörande fråga sitt motstånd mot invandrare och uppfattningen att det är omöjligt att blanda kulturer, att den svenska kulturen därigenom måste fridlysas på något sätt.

Man kan fråga sig varför den svenska kulturen skulle vara så bräcklig att den inte skulle tåla några influenser från annan kultur, varför sådana influenser inte istället skulle berika kulturen? Svaret är väl helt enkelt att Sverigedemokraternas kulturella rasism är en avsky för allt främmande och ett försök att göra ideologin lite mer rumsren. I denna retorik är det den främmande kulturen och de annorlunda traditionerna och uttryckssätten som är det som ska angripas.

Om man säger till en människa att: Jag har inget emot dig, däremot avskyr jag allt det du säger och tänker och allt du står för så skulle man säkert uppfatta det som en kritik – en fientlighet. När Sverigedemokraterna angriper invandringen genom att se all främmande kulturyttring som ett hot är det på samma sätt inget annat än främlingsfientlighet och rasism.

Nej, retoriken kan ha blivit putsad på ytan, men politiken är lika rasistisk och det kanske snarare är så att om Sverigedemokraterna ser sin politik som ett kulturarv som ska värnas så är det nog korrekt att denna politik är något som inte tål att utsättas för konfrontation, med influenser i form av kunskap, debatter och diskussion.

Vad kan man då göra för att stoppa Sverigedemokraterna? Ja, det hade ju onekligen varit enklare om vi hade suttit kvar i kommunfullmäktige och kunnat bemöta dem där. Men som jag sa innan så var vi förutseende nog att driva igenom att det infördes medborgarförslag i Trelleborgs kommun så helt utestängda från fullmäktige är vi nu inte. Vi kommer därför nu, redan idag faktiskt och så fort jag har pratat färdigt, att skicka in ett nytt medborgarförslag.

Den här gången föreslår vi att Trelleborgs kommun ansluter sig till den europeiska koalitionen av städer mot rasism. Det är ett initiativ som Unesco startade 2004 för att skapa ett nätverk av städer/kommuner för att få ett erfarenhetsutbyte och för att kunna förbättra handlingsprogrammen mot just rasism, diskriminering och främlingsfientlighet.

Genom att ansluta sig till koalitionen förbinder sig kommunen att genomföra en handlingsplan i tio punkter. I detta ingår bl a att ge stöd till offer för rasism och diskriminering, att främja kulturell mångfald, att vara en arbetsgivare som ger lika anställningsmöjligheter, att ha en större vaksamhet mot rasism liksom att informera om rasismen. Ett antal svenska och andra europeiska kommuner har anslutit sig till koalitionen, i närområdet t ex Malmö. Genom att ansluta sig skulle även Trelleborg ta ställning och visa att kommunen aktivt vill arbeta mot främlingsfientlighet och rasism. Jag hoppas att så sker.

Vi kommer naturligtvis att fortsätta lägga medborgarförslag, men politiken består inte bara av det som görs i parlamentariska församlingar. Åsikter bildas, opinioner skapas i diskussioner i vardagen, genom insändare, flygblad, torgmöten, material på hemsidor. Kunskap uppstår och argumenten skärps i möten och studiecirklar. Vi måste helt enkelt försöka vara aktiva på andra arenor än i fullmäktigesalen – och det är inte bara fullt möjligt, det är kanske t o m bättre.

Främlingsfientlighet måste bemötas, rasismen måste stoppas och vi måste formulera ett alternativ till den borgerliga politiken. Vi måste visa att en frihetlig socialism är ett långsiktigt hållbart alternativ.

En politik som värnar den gemensamma välfärden, som gagnar de svaga och utsatta grupperna.

En politik där miljöaspekterna tillåts påverka besluten.

En politik där insyn och delaktighet förbättras och demokratin utvecklas.

En politik där jämställdheten prioriteras.

En politik som minskar klyftorna i samhället.

En politik som gör Trelleborg bättre.

Vänsterpartiet behövs mer än någonsin och vi är redan på väg tillbaka.

Första Maj!

Första Maj

Text: Hannes Sköld. Musik: Svensk traditionell

Första maj, första maj varje sliten kavaj

blir en mantel av strålande ljus,

varje trött proletär glömmer mödornas här

och går drucken av vårvindars rus.

 

O du älskogens vår, som befriande går

över landen i segrarefärd

du är drömmens också, och var blick i det blå

är en blick in i undrenas värld.

 

Vart förtryckarnas hot, varje vardag med sot

blir idag som en lumpen legend.

Och vår håg och vår hand röres fritt utan band,

och vår blick är mot framtiden spänd.

 

Internationalen

Svensk text: Henrik Melander. Musik: Pierre Degeyter

Upp trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå.

Det dånar uti rättens krater, snart skall utbrottets timma slå.

Störtas skall det gamla snart i gruset. Slav stig upp för att slå dig fri.

Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli.

//Upp till kamp emot kvalen! Sista striden det är,

ty Internationalen åt alla lycka bär.//

 

Arbetare, i stad på landet, en gång skall jorden bliva vår.

När fast vi knyta brodersbandet, då lättingen ej råda får.

Många rovdjur på vårt blod sig mätta men när vi nu till vårt försvar,

en dag en gräns för dessa sätta skall solen stråla mera klar.

//Upp till kamp emot kvalen! Sista striden det är,

ty Internationalen åt alla lycka bär.//

Nytt VänsterBlad ute!

 

Herman Schmid på första maj!

Huvudtalare på årets Första Maj-möte i Trelleborg är Herman Schmid som har lång politisk erfarenhet bl a från EU-parlamentet där han satt i arbetsmarknads-utskottet. Han är en skicklig talare och debattör och finns nu som forskare på Roskilde universitet. Han har därmed också erfarenhet av hur det är att vara invandrare i ett samhälle där klimatet för invandrare har hårdnat. En erfarenhet som också kan vara intressant med tanke på den politiska utvecklingen i Trelleborg. Herman gjorde ett uppskattat fram-trädande i Trelleborg på Första Maj för två år sedan.

Det lokala talet på Första Maj hålls i år av Mats Sjölin, ordförande i Vänsterpartiet Trelleborg och tidigare gruppledare för Vänsterpartiet i Trelleborgs kommunfullmäktige.

Som vanligt svarar blåsorkestern Röda Kapellet från Lund för musikunderhållningen på mötet.

Ett tema på årets Första Maj-möte blir solidaritet och anti-rasism. Hur kan vi hindra de nationalistiska, rasistiska och högerextrema strömningar som växer, inte minst här i Trelleborg?

Välkomna att fira Första Maj med Vänsterpartiet Trelleborg! Kan man tänka sig en bättre start på dagen?

Sverigedemokrat utan självinsikt

Per Klarberg framförde nyligen att han aldrig hade träffat någon nynazist eller högerextremist i Trelle-borg. Självinsikten hos denne gruppledare för Sverige-demokraterna (SD) i Trelleborg tycks inte vara den bästa ej heller kunskapen om det parti han företräder.

SD har sitt ursprung ur och en gemensam historia med den nynazistiska rörelsen. De kartläggningar som har gjorts har tydligt visat hur ledande företrädare hos SD i betydande omfattning också varit aktiva i nynazistiska organisationer. Den dubbla organi-seringen har uppenbarligen inte setts som ett problem.

Ideologiskt finns en stark koppling mellan den öppet rasistiska rörelsen och SD. SD har polerat lite på ytan, men har som utgångspunkt och som helt avgörande fråga sitt motstånd mot invandrare och uppfattningen att det är omöjligt att blanda kulturer. Därmed innebärande att den svenska kulturen skulle vara så bräcklig att den inte skulle tåla influenser från annan kultur och därmed skulle må bäst av att leva i någon sorts vakuum, Samma idémässiga och intellektuella vakuum som tycks ha drabbat SD i Trelleborg.

Fullmäktige utan eller med Vänsterpartiet?

Vänsterpartiet åkte som bekant ur kommunfull-mäktige i Trelleborg i senaste valet. Trots det har vänsterförslag funnits med även därefter, då i form av tidigare inlämnade motioner. Så har t ex fullmäktige nu i vår beslutat att pröva en modell med avidenti-fierade jobbansökningar för att ge personer med utländskt klingande namn en chans att komma till en anställningsintervju. Detta som ett sätt att komma ifrån diskriminering.

Kommunfullmäktige ställde sig däremot inte bakom Vänsterpartiets förslag att göra en skolnämnd och en skolförvaltning av nuvarande två. Detta trots att flera partier hade drivit dessa frågor i valrörelsen. Att nämndsplatser lockade mer än att stå kvar vid vallöfte-na är onekligen intressant information till väljarna. Och som en konsekvens har antalet skolpolitiker på drygt fyra år ökat från 22 till 52, samtidigt som skolans administration har byggts på.

Några nya motioner kan dessvärre inte komma från Vänsterpartiet under den här mandatperioden, den rätten är förbehållen fullmäktiges ledamöter. Däremot lyckades Vänsterpartiet, förutseende nog, under förra mandatperioden att få igenom sitt förslag om en rätt för Trelleborgs invånare att lägga medborgarförslag! 

Anderslöv

Är det tänkt att kommunen ska lägga ner Anderslöv?  Först lades systembolaget ner till årsskiftet och om man sedan ville trösta sig med ett besök på biblioteket har även servicen där minskat. Medan öppethållandet ökar i Trelleborg, vilket i och för sig är positivt, minskar öppettiderna i Anderslöv. Den självklara slutsatsen är att den nuvarande kommunledningen anser att landsbygden ska finansiera staden. Vi anser att det också ska finnas kvar ett kulturutbud på landet.

Arbete med miljömål

År 2002 lämnade Vänsterpartiet in en motion om en handlingsplan för miljöarbetet i kommunen samt att lokala miljömål skulle tas fram. Året efter besvarades motionen med att arbetet redan var igång och att ett miljöhandlingsprogram med lokala miljömål skulle tas fram under 2003 och 2004.

Detta arbete lyckades uppenbarligen inte, det startades kanske inte ens, för i januari 2005 gav kommunstyrelsen en projektgrupp samma uppdrag, nu med slutdatum hösten 2006.

Och nu på kommunstyrelsens möte i mars i år startas arbetet för tredje gången genom att en styrgrupp och projektledare utses! Det är ett stort och viktigt arbete och det är fullt rimligt att det tar tid, men ska det bli färdigt måste det också prioriteras. Lokala miljömål borde t ex ha en styrande funktion i arbetet med kommunens översiktsplan – när de väl finns framme.  

Utförsäljning – det värmer ett tag

Att sälja ut kommunala fastigheter för att rädda resultatet är ingen god ekonomi. Att sälja ut Trelleborgshem är inte bara dålig ekonomi, det är också dålig bostadspolitik. Det behövs en kommunal aktör och det behövs hyreslägenheter.

Biogas på stadsbussarna i Trelleborg 

Biogas på stadsbussarna för en bättre miljö – ännu en Vänsterpartimotion som nu är på väg att förverkligas.

Vi vil ikke integreres…

Herman Schmid: Vi vil ikke integreres….

Jeg er indvandrer. Jeg kom til Danmark for mange år siden. Jeg er en rutineret indvandrer. Jeg kender det danske samfund bedre end mange indfødte danskere. Jeg har læst både Grundtvig og Kirkegaard og bibelen på dansk. Jeg ved hvad jeg taler om.

Dog er jeg ikke dansker, ikke for fem øre. Jeg er en fremmed efter mere end 30 år i Danmark. På en måde er jeg meget mere fremmed idag end jag var den gang jeg kom hertil. Hvad værre er, jeg har ikke længere den mindste lyst til at blive dansker. Så er det sagt.

Den gang jeg kom hertil var det anderledes. Jeg ville godt være en blandt danskerne i dette lille land hvor folk var så venlige og hvor omgangstonen var så dejligt selvironisk og uhøjtidelig. Jeg gjorde da også hvad jeg kunne for at blive en rigtig dansker. Jeg lærte mig at  forstå dansk tale, også når den var som mest ufattelig, som når min københavnske kone sludrede med veninderne eller vi besøgte slægtninge i Nordvestjydske fiskerbyer. Snart kunne jeg skrive det danske sprog stort set uden fejl og endda skifte mellem hverdagssprog, avissprog og  embedsværkernes særlige skriftsprog.

Det var naturligvis til betydelig praktisk nytte, det gjorde mig bare ikke en tøddel mere dansk. Ikke en gang mine venner kunne andet end grine når jeg en gang imellem hævdede at være dansk. Du behøver bare åbne din mund og sige et ord eller to så er du afsløret, sagde de og grinede. ’Det lyder slet ikke som rigtig dansk. Du taler som en fremmed.’

Bang!  Der sad den.  Jeg prøvede at vride tungen ret i mund. "Rødgrød med fløde, flødgrød med røde". Selv mine nærmeste grinede med. Undtaget børnene når de havde kammerater på besøg. De ville egentlig have sagt ’prøv ikke at snakke dansk når vores venner er her, det lyder så fjollet. Det er bedre du holder din mund!’ Men de sagde det ikke, det var pineligt nok som det var, de bare prøvede at holde vennerne væk fra deres udenlandske far.  

Skulle det så betyde at det er det talede ord der røber den fremmedes fremmedhed og som betyder så meget mere end noget andet? Det troede jeg en tid. At hver nation er skruet sammen på sin egen måde, att for eksempel  Frankrig er et politisk fællesskab, at Tyskland er bestemt ved nogle organisatoriske og institutionelle forhold og at danskerne altså har et sprogligt bestemt fællesskab til grund for sin nationalitet. Som danske eksperter på danskhedens natur også gerne hævder.

Det passer bare ikke. Se på anden-generationsinvandrerne der slet ikke er invandret men født og opvokset i Danmark. De snakker dansk på samme måde som de danskere de har omkring sig, ofte så godt at deres fremmedhed slet ikke kan høres, hvis den ikke samtidig kan formodes af deres udseende. Det hjælper end ikke at tale fuldendt dansk hvis man ser ud som en fremmed eller hedder Mohammed.

Nej, sandheden er at et hvilket som helst tegn på fremmedhed, det være sig udseende, talemåde, navn eller andet, er et tilstrækkelig vilkår for placering i kategorien ikke-dansker. Ser du ud som en tyrker, taler du med tysk eller svensk accent, er du klædt som en muslim, eller synger du opera i en HT-bus uden at være fuld så er sagen klar, du må være en ikke-dansker, en fremmed.

* * *

Det pudsige er at når jeg levede i Sverige følte jeg mig aldrig særlig svensk. Alle var vi jo svenskere så det var der ikke noget særligt ved. Det var langt vigtigere at jeg var en ung mand, opvokset i  en storby, politisk interesseret, efterhånden altmere veluddannet, osv. Vi var måske stockholmere eller skåninger eller fra Norrland, men vi var ju alle svenskere så det blev aldrig ens bemærket.

Selv blev jeg rigtig svensk først når jeg som 19-årig dreng rejste med tommelfinger gennem Europa, Afrika og Indien og opdagede hvor anderledes livet kunne leves. Jag mødte en hverdagsgenerositet blandt menneskerne i Nordafrika som jeg ikke kendte fra Sverige. Jeg oplevede hvad den ubeskrivelige fattigdom i Calcutta ville sige. Så fik "den svenske model" en ny betydning. Men efter et år var jeg hjemme igen og snart var jeg ikke længere  "svensk", men en ung mand og alt muligt andet som var så meget vigtigere.

Ti år senere kom jeg til Danmark og meget hurtigt blev jeg svensk for anden gang . Jeg blev identificeret som svensker fra morgen til aften, ikke mindst af nære venner og arbejdskammerater. Jeg var også var en ung  universitetslærer på vej at blive anerkendt forsker, ved ægteskab knyttet til en familie med dybe rødder i det danske samfund, snart familiefar, parcelhusejer og meget andet, men alt dette var intet i forhold til at jeg var svensker. Jeg var nemlig svensk universitetslærer, svensk samfundsforsker, svensk familiefar i en i øvrigt dansk familie (!), svensk parcelhusejer, svensk nabo, svensk i alle livets aspekter. For første gang i mit liv en rigtig fuldblodssvensker!

Den gang var holdningen til det svenske forholdsvis positiv, i hvert fald i de kredse hvor jeg kom. Når Glistrup kom på banen grinede vi sammen ad hans fremmedfientlighed, men så kom sjoveren i Folketinget og snart begyndte svenskheden at blive mere kontroversiel. Nære venner og bekendte kunde tale om "svenske manerer" når jeg syntes at børnehaven skulle servere varm mad til vores unger. En faglig konflikt på min arbejdsplads ændrede pludselig karakter når det blev opportunt at tale om "svenskergruppens" linie, selv om konflikten ikke havde en disse med svensk-danske relationer at gøre. Så udkristalliseredes en "svenskergruppe" som begyndte at sammenligne "svenske" og "danske" holdninger til dette og hint.

Rigtig ubehageligt blev det når Mogens Berendts berygtede bog kom på gaden. Den sommer var det en lettelse at kunne rejse til Sverige og slippe for at være svensker for en tid. Men sommeren var kort og siden gjaldt det om igen at stålsætte sig for ikke at blive såret i sjælen og bitter i sindet. Hver eneste indvandrer vil nikke genkendende til alt dette, og når vi mødes elsker vi at fortelle og høre historierne hvor vi genkender hinandens oplevelser uanset om vi kommer fra Kanada, Ruanda, Portugal eller Sverige.

Og sådan har det fortsat. Jeg møder arbejdskammerater der har kendt mig i 25 år og de spørger mig stadig om vejret i Sverige eller kommenterer det de har set om Sverige i fjernsynet. Indemellem får jeg anerkendende ord om at jeg slet ikke er en typisk svensker eller at jeg er god nok selv om jeg ikke er dansker. Hvad svarer man på sligt?

Når det føles alt for trælst kan jeg tage toget det lille smut til Malmø og haps  så er jeg fri fra at være svensker! Efter en tid i Sverige sker det mærkverdige at jeg kan begynde at opfatte mig selv som en lille smule dansk. Jeg får jo spørgsmål om danske tilstande og når vi skåler til aftensmaden sker det at nogen løfter glasset mod mig og råber at "Tuborg er bedst hvergang!". 

* * *

Jeg bliver alt mere ophidset over den danske integrationspolitik som i virkeligheden er aldeles umulig og totalt selvmodsigende. På den ene side siger dens fortalere at de ikke kan døje alle disse fremmede og at de helst ser at vi rejser hjem til hvor vi kom fra.  På den anden side siger de at de går ind for en integration som indebærer at vi indvandrere kommer så tæt ind på kroppen af det danske folk som det overhovedet er muligt. Hvad skal man egentlig tro? Er det meningen at vi skal ud på arbejdsmarkedet eller skal vi lade være med at stjæle danskernes arbejdspladser? Skal vi købe os ind i de danske parcelhuskvarterer eller skal vi holde os væk af hensyn til de danske beboere og deres hygge? Skal vi gifte os med danske piger og drenge eller skal vi ha lov til s.k. familiesammenføring? Skal vi gøre nytte for den danske økonomi  eller skal vi hellere flytte og give vore bidrag til den svenske eller den engelske økonomi?

Dansk udlændingepolitik har fået  megen omtale i de senere år. Protesterne kommer fra EU, fra Europarådet, fra FN, fra forskningsinstitutter. Indfødte danske statsborgere tvinges til at bosætte sig på den svenske side av grænsen for at få lov at bo sammen med den ikke-dansker de er gift med.  Ikke en eller nogle få, men allerede flere tusinde! I hvilket andet land ville noget sådant være mulig? Statsborgerskabet bliver alt mere beskyttet med regler som ikke er statsretligt konstruerede, men er til for at diskriminere visse nationaliteter og befolkningskategorier.

Selv om der findes nationalistiske folklige bevegelser og partier i mange EU-lande er der næppe nogen anden stat hvor de førende kredse og selve regeringen åbent udtaler at man ikke vil akseptere at ens land skal udvikle sig til et multikulturelt samfund!

Hvor skal dette ende? Hvad skal der ske med alle de indvandrere der  i de sidste 20-30 år har arbejdet og betalt sin danske skat? Hvor skammeligt kan man tillade sig at behandle dem efter mange års god tjeneste for Danmark? Hvad skal der ske med det aldrende Danmark hvis grænserne lukkes for ikke-danskere?

Jeg skal ikke kunne svare på det danske samfunds vegne, men alle vi fremmede skal ifølge min mening forholde os lige modsat de opfordringer der kommer fra den officielle udlændingepolitik. Hvor talen er om integration og kulturel tilpasning bliver det nødvendigt at svare med med kulturel modstand og organisering af den slags autonome subsektorer som aviserne kalder "ghettoer". Det er min faste overbevisning at alle nationale minoriteter har så meget til fælles at det er muligt for mig på baggrund af mine svenske erfaringer at formulere følgende budord som gyldige for alle slags indvandrere i Danmark:

Ti budord for fremmede i Danmark.

1. Tro ikke at du nogensinde kan blive accepteret  som "dansker" i Danmark, ligemeget hvordan du end anstrænger dig. Smil bare venligt når de taler om integration og gør siden som du selv finder bedst.

2. Lær dig at forstå dansk og tale det højt og stolt med din egen accent, da dette er til praktisk nytte i mange sammenhænge, men lær dig samtidig at tale engelsk mindst lige så godt som dine danske bekendte og arbejdskammerater.  Så kan du, når det behøves, kommunicere på et sprog hvor du ikke på forhånd er dømt til at blive sorteper.

3. Find dig et erhverv og en arbejdsplads hvor der er mange andre fremmede. Så bliver du nemmere accepteret som den du er og slipper for at føle at du egentlig slet ikke hører til. Undgå hierarkiske arbejdspladser hvor dine overordnede frit kan diskriminere dig.

4. Find en bolig i et indvandrertæt område hvor multikulturalism er en praktisk selvfølge og hvor forventningerne til dig og din familie, hvis du har en sådan, er positive og stimulerende.

5. Vær stolt af din egen kultur og baggrund. Dyrk den og styrk den ved at lære og overtage de elementer af den danske kultur som du godt kan lide.

6. Vær en smule forsigtig når det gælder parforhold og ægteskab med en dansker. Selv om du er meget forelsket og selv om det er fristende mulighed for samtidig at få en dansk familie og slægt, så husk at du kan komme til at betale en alt for høj pris. Dine børn vil måske synes at det er bedre at blive rigtig heldanske end at være usikre blandningsbørn, og kommer det til ægteskabelige konflikter og skilsmisse er dine odds dårlige for ikke at sige næsten umulige.

7. Du opdager snart at der findes et slags taust fællesskab mellem de forskellige grupper af indvandrere. Vi vil egentlig ikke finde os i "danske tilstande", vi vil forsvare vores værdighed og bevare vores stolthed. Vi siger nej til det danske samfunds krav på at gøre det umulige, vi siger nej til at blive danske på det danske samfunds betingelser. En afrikaner kan stå dig nærmere end en dansker selv om du kommer fra Bosnien, Norge eller Grækenland. Dyrk derfor venskaber også udenfor din egen nationale og etniske gruppe!

8. Glem aldrig at der kan være stor forskel på danskerne som gruppe og det enkelte menneske uanset dets nationalitet. Mange indvandrere får med tiden rigtig gode danske venner, selv om den samfundsmæssige modsætning mellem danskerne og de fremmede består.

9. Hold forbindelserne til dit hjemland ved lige selv om du agter at blive i Danmark. Ikke mindst ældre indvandrere kan blive glemt og isoleret og helt umyndiggjort. Det kan være godt at have muligheden for at vende hjem til det land og den by hvor man kom fra når man ikke længere selv kan klare hverdagen.

10. Samfund og mennesker er altid i forandring. Danmark var et mere åbent og tolerant samfund for 30-40 år siden end det er idag, og det kan måske i de kommende 30-40 år udvikle sig til at blive et moderne multikulturelt og åbent samfund . Især hvis alle vi indvandrere insisterer på ikke at lade os fordanskes, og på den måde tvinger det danske samfund til at se den moderne verdens virkelighed i øjnene. Sådan hjælper vi måske også det danske  samfund at genfinde og fornye dets gamle traditioner for åbenhed og toleranse!

Herman Schmid årets Första Maj-talare!

Herman Schmid blir årets Första Maj-talare i Trelleborg. Herman har lång politisk erfarenhet bl a från EU-parlamentet där han satt i arbetsmarknadsutskottet. Han är en skicklig talare och debattör och finns nu som forskare på Roskilde universitet. Hans forskning där är främst inriktad tre olika fält: "Solidaritetsteorier" där solidariteten analyseras utifrån relationer men också med utgångspunkten om EU som solidaritetsprojekt. "Arbetsmarknadspolitiken inom EU" där erfarenheter från EU-parlamentet är en källa. "Känslan för det allmänna" om värdegrunden som gör att det solidariska välfärdspolitiken kan få ett stöd, men också hur denna politik förändras.

Herman har som svensk forskare i Danmark därmed också erfarenhet av hur det är att vara invandrare i ett samhälle där klimatet för invandrare har hårdnat. En erfarenhet som också kan vara intressant med tanke på den politiska utvecklingen i Trelleborg. Herman gjorde ett uppskattat framträdande i Trelleborg på Första Maj för två år sedan och ligger i topp  den omröstning som finns här på hemsidan om bästa Första Maj-tal.

Ett tema på årets Första Maj-möte blir solidaritet och antirasism. Hur kan vi hindra de nationalistiska, rasistiska och högerextrema strömningar som växer, inte minst här i Trelleborg?

Välkomna att lyssna (återigen) på Herman Schmid!

 

 

Mats Sjölin lokal talare på Första Maj!

Mats Sjölin blir lokal talare på årets Första Maj-möte. Mats är ordförande sedan många år i Vänsterpartiet Trelleborg och var gruppledare för partiet i kommunfullmäktige under de åtta år som Vänstern var representerade där. Mats är 52 år och jobbar som trafikutredare på Skånetrafiken. Så här presenterade Mats sig inför förra årets val:

"Jag flyttade till Trelleborg 1986 och trivs utmärkt här. Jag bor på väster och jobbar som trafikutredare på Skånetrafiken i Lund. Jag pendlar dagligen med buss 146 och med tåg. Min familj består av fru och två flickor, varav den ene bor kvar hemma. Jag är ordförande i Vänsterpartiet Trelleborg och sitter också i styrelsen för Vägval Vänster Skåne och strävar efter en demokratisk och frihetlig socialism.

Jag har suttit i bl a fullmäktige sedan 1998 och tror på möjligheterna att påverka i politiken, även om makten är svårt koncentrerad och hårt cementerad. Genom vår motion blev det möjligt för trelleborgarna att lämna förslag för behandling i fullmäktige. Genom att vi har drivit på har anslagen till skolan höjts, om än otillräckligt. Genom vårt agerande har Pågatågstrafik till Malmö äntligen blivit mer aktuellt.

Det behövs en vänsterkraft i kommunpolitiken som balans mot det moderata/socialdemokratiska styret. Det behövs en balans i kommunen mellan öster och väster för att motverka segregation. Det behövs en balans i kommunens utbyggnad, det ska vara en bra kommun att leva i för alla grupper.

Skolan behöver utvecklas och dialogen förbättras. Arbetssituationen måste ses över, ambitioner och resurser måste gå hand i hand. Slå ihop de två skolförvaltningarna och använd mer resurser ute i verksamheten."