I två tidigare debattartiklar har vi pekat ut Sverigedemokraterna som ett bakåtsträvande och främlingsfientligt parti. När Per Klarberg (PK) nu svarar den 4/10, bemöter han inte vårt angrepp på en enda punkt! Kanske borde man vara förvånad, men egentligen är det ju ganska logiskt, för vad skulle han kunna komma med?

PK väljer istället att skriva om en SD-motion från 2003 med förslaget om att ordna en upplysningskampanj i skolorna om kommunismens brott. PK vill göra en poäng av att Vänsterpartiet gick emot den motionen, men undviker att berätta att så gjorde alla andra partier också! Det främsta skälet var att detta inte är en fråga som fullmäktige ska besluta om. Undervisningen följer skollagen och läroplanen, beslutade i annan ordning, och där finns värdegrunden angiven. Detta ska styra undervisningen, inte politiska beslut på kommunal nivå. Det skulle tvärtom vara väldigt farligt om tillfälliga politiska majoriteter skulle bestämma över skolans historieundervisning. Så tyckte eniga skol- och gymnasienämnder och i fullmäktige var det ingen förutom PK som gav motionen sitt stöd. Sedan är det en annan sak att skolan självklart ska undervisa om kommunistiska och andra totalitära regimers brott, men det sker redan utifrån läroplanens värdegrund.

Kanske finns det ett skäl till att SD inte vill acceptera läroplanens värdegrund som bas för undervisningen. Där kan man nämligen också bl a läsa att "Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser" samt att "Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald."

Detta kan jämföras med SD:s egen syn i dessa frågor: "Det finns inget exempel på ett mångkulturellt samhälle som fungerar. Själva uttrycket mångkulturellt samhälle är omöjligt. Mångkultur innebär ingen kultur. Det måste alltid finnas en kultur som är statsbärande eller ledande inom ett land eller område." En "statsbärande kultur" – ska politikerna också fastställa hur kulturen ska få se ut i SD:s samhälle? Vilka kulturyttringar vill SD förbjuda?

Irene Malmberg, Rolf Nilsson, Bo Nylander, Vera Pedersen, Mats Sjölin, Ninia Sävström, Mats Åstrand

Vänsterpartiet Trelleborg

I en motion till kommunfullmäktige för ett år sedan föreslog jag att Trelleborgs kommun skulle träffa en överenskommelse med Skånetrafiken så att stadsbusstrafiken skulle drivas med biogas. Motionen bifölls i våras och nu i veckan tas ytterligare ett steg när Trelleborgs första gasmack invigs. Under en dag kommer trelleborgarna att kunna provåka en gasbuss.

Det är trevligt att ett förslag förverkligas och jag ser fram emot de sista stegen, permanent gasdrift för alla bussar och en övergång från naturgas till biogas.

Mats Sjölin

Vänsterpartiet Trelleborg

I sommar har Sverigedemokraternas ledare varit på besök i Trelleborgs kommun och talat till folket på Gislövs marknad. Sverigedemokraterna följer upp förra årets valkampanj med aktiviteter som man vill ska ge partiet riksdagsrepresentation. Och de är ganska ensamma ute på gator och torg. De etablerade partierna tycks stå handfallna.

Är Sverigedemokraterna då ett "vanligt" politiskt parti? Nej, ett parti som bygger sin verksamhet helt och hållet på syndabockstänkande och som bara kan presentera en enda lösning på alla samhällsproblem – nämligen att minska invandrarnas andel av befolkningen – är inte vanligt utan tack och lov något vi hittills sluppit i den svenska politiken.

Så, hur ska vi då se på Sverigedemokraterna? De som representerar partiet i hälften av landets kommuner är folkvalda liksom andra partiers representanter. Det ger partiet en helt ny plattform att agera utifrån, vilket naturligtvis måste tas på allvar. Idag har Sverigedemokraterna rensat ut de allra mest spektakulära företrädarna för nazismens idéer och vill gärna ge sken av att vara ett demokratiskt och folkligt alternativ till vad man kallar ett elitistiskt och odemokratiskt politiskt etablissemang. Men är det övertygande?

I Sydsvenskan den 13 augusti kunde vi läsa följande om Sverigedemokraterna i Trelleborg: "Med sju mandat av 51 är Sverigedemokraterna en maktfaktor. Med sin position kan partiet börja ställa krav och Sverigedemokraterna har många krav. På vad de är emot: bland annat avtal med Migrationsverket, kommunal modersmålsundervisning, skolavslutningar i andra lokaler än kyrkor och att inte servera fläsk i förskolor. Mångkultur är det sammanfattande ordet för vad partiet strider emot. Hur det ska vara är mer oklart. Ja, vad är vi för egentligen? Det är inte så lätt, säger Leif Roos".

Sverigedemokraterna har lyckats med att attrahera missnöjda och otrygga väljare. Nu, från sina platser i de kommunala församlingarna, gör de vad de kan för att utveckla sin politik inom alla områden, även där de inte tidigare haft några idéer eller synpunkter. Deras tydliga strävan efter makt och inflytande skrämmer alla oss som känner till partiets fascistiska och nazistiska rötter.

Nu formulerar Sverigedemokraterna en politik som har ett mycket tydligt budskap. Nämligen att allt var bättre förr. I alla frågor väljer man att gå tillbaka till så kallade traditionella värden. Förr var samhället bättre på att ta hand om sina sjuka och gamla. Förr var barnen bättre uppfostrade, lydigare och mer läraktiga. Förr var svenska folket bättre kristna och mer moraliska. Förr var svenskarna arbetsammare och hederligare. Förr skötte vi oss själva, vi var mindre arbetslösa, mindre fattiga och mindre beroende av byråkratiska beslut. Förut var vi också mer lika varandra och slapp allt inflytande från främmande kulturer.

Vem kan tro att denna politik är möjlig? Vem kan tro att Sverige kan vara oberoende av internationell handel, av kapitalets internationalisering och av krav på fri rörlighet mellan länderna?

Och hur kan man ens vilja vrida klockan tillbaka dit? Vem vill ha tillbaka det gamla klassamhället, långt värre än det vi ser idag? Vem vill stå med mössan i hand och bocka för överheten? Vilka kvinnor vill nöja sig med att utföra oavlönat arbete i hemmen? Och skolan – står husförhören också på Sverigedemokraternas önskelista?

Nej! Ni som röstade på Sverigedemokraterna – besinna er! Visst finns mycket att göra för att vi ska få ett tryggt och bra samhälle för alla. Men för att fungera måste politiken ta sin utgångspunkt i det samhälle vi lever i idag. Sverigedemokraterna bygger sin politik på lögner och sagor om hur det var förr. Med deras politik går det käpprätt åt fel håll.

Irene Malmberg, Mats Mårtensson, Bo Nylander, Mats Sjölin, Mats Åstrand

Vänsterpartiet Trelleborg

För ungefär ett år sedan föreslog vänsterpartiet i en motion att de båda skolförvaltningarna skulle slås samman till en förvaltning samt att de båda skolnämnderna skulle slås samman till en nämnd. Motionen fick avslag, men trots det utreds nu förutsättningar för ett genomförande. Det kan tyckas märkligt, men det finns goda skäl för att genomföra motionens förslag.

I en jämföresle mellan de skånska kommunerna har TA tittat på hur många som väntat i mer än tre månader på att beslut om placering på särskilda boenden ska verkställas. För Trelleborgs del handlar det om 12 personer och detta ger kommunen en plats bland de sex sämsta i Skåne.

Tidigare har vi kunnat se att Trelleborgs kommun är på väg mot en sista plats bland landets alla kommuner när det gäller personalbemanningen i förskolan. Vi har också sett hur utsläppen av svaveldioxid gör att kommunen hamnar på en bottenplats även där. Trelleborgs kommun är en av få kommuner i Skåne som saknar kollektivtrafik med tåg.

När det är jämförelser mellan kommuner så tenderar Trelleborg ofta att hamna mot botten av listan. Men visst finns det positivt också, det är t ex troligen den kommun i landet som har flest palmer, det kanske kan uppväga att miljön inte är så bra och att förskolan och socialtjänsten saknar resurser.

Valet i höstas innebar inte bara ett maktskifte, där nu moderaterna har bytt regeringspartner från socialdemokraterna till en handfull borgerliga partier. Det innebar också att de kvinnliga inslagen i ledande positioner blev ännu sämre än tidigare. Det i sin tur är en naturlig följd av att flera av de borgerliga partierna kraftigt domineras av män, så är det för t ex kristdemokraterna och SPI (för att inte tala om sverigedemokraterna, men de är ju som tur är inte med i den styrande majoriteten).

När Sydsvenskan i sin artikel om makthavare i kommunerna runt Malmö rapporterar från Trelleborg nu i onsdags väljer man medvetet att spegla det avvikande, d v s man har hittat en kvinna att intervjua. "Trelleborgs nya borgmästare, stadens ansikte utåt." Ja, det handlar alltså om Inger Hansson, kommunfullmäktiges ordförande och den första kvinnan i den positionen.

Vari består då hennes makt, vad har hon för möjlighet att påverka beslut, vad har hon för ansvar, vad är hennes ambition och politiska vilja? Ja, det enda svar man egentligen får, det enda som överhuvudtaget lyfts fram är det som också rubriken till porträttet har fångat: "Om kungen hade kommit hit skulle han hälsat på mig först". Stackars människa som i uppdrag har fått att sitta och vänta på att någon betydande människa ska komma på beök så att hon ska bli först att få hälsa välkommen! Det är precis som Estragon och Vladimir som sitter och väntar på Godot i Samuel Becketts pjäs där huvudrollsinnehavaren är den person som aldrig dyker upp. Är det därför man har vågat sätta en kvinna på denna post?

Inger Hansson tycker att det ser bra ut med den kvinnliga representationen i kommunen, detta trots att andelen kvinnor i kommunfullmäktige har minskat från 41 % till 37 % efter senaste valet och att av de 16 nämnder och styrelser kommunen har leds 15 av män och 1 av en kvinna! Och Trelleborgs kvinnliga borgmästare sitter kanske inte heller helt säker, han vill ju som bekant utesluta både henne och Bengt Gunnarsson ur det moderata partiet, fast det handlar ju om andra frågor.

Hemsidan kom igång strax före förra höstens val och trots att det var en ny och till en början okänd hemsida hittade efter hand fler och fler besökare hit. Efter valet har naturligt nog antalet besökare minskat, men under våren har det funnits en svag tendens till ökning.

Ambitionen för det kommande året är att fortsatt försöka producera (minst) ett par artiklar i veckan och att även i övrigt datera upp med nytt material. Nya bilder, nya omröstningar och annat. Fokus kommer som tidigare att vara på den kommunala politiken i Trelleborg. Det blir kommentarer kring vad de styrande gör (och inte gör). Det blir insändare och det blir ett och annat medborgarförslag.

Jag skulle gärna dessutom se at fler skrev i gästboken, sidan skulle på så sätt få mer liv. Kom gärna med synpunkter och kommentarer eller kanske ett tips till kalendern!

Mats Sjölin

Trelleborg är väl kanske mest känt som en ort man passerar och om så småningom motorvägen passerar den väl ännu fortare. En del av det som kommunen har uppmärksammats för har tyvärr varit negativt, den unikt dåliga luftmiljön är ett exempel, men jag tänker också på den uppmärksamhet som socialdemokraternas samarbetsinviter gentemot sverigedemokrater skapade. Jag tänker på kommunens aktiva motstånd mot en bra kollektivtrafik, som dock har luckrats upp något på senare år. Jag tänker också, som ett exempel, på den nu aktuella diskussionen om bemanningen på förskolorna, där kommunen riskerar att bli landets sämsta kommun.

Men samtidigt finns det naturligtvis oerhört mycket positivt också. Det som ofta förs fram är Smygehamn/Smygehuk och det faktum att det är Sveriges sydligaste udde. Och även om det faktumet ju mer är en slump och knappast något som kommunen på det sättet kan ta äran åt sig av, så kan det väl kanske vara något att yvas över – eller åtminstone utnyttja i marknadsföringen (så som man gör). Miljön och landskapet i och kring de många byarna på Söderslätt är en annan unik och värdefull tillgång, väl värd att värna gentemot stundom uppkommande aggresiva planer på etablering av golfbanor.

Vad skulle i övrigt kunna utvecklas till kännetecken för kommunen? Trelleborg som miljöstad? Det vore positivt, men skulle kräva en helt annan inställning från de styrande i relationerna gentemot färjerederierna, en helt annan inställning när det gäller att prioritera spårbunden trafik i förhållande till vägtrafiken och en helt annan inställning vad gäller externhandelsetablering för att ta några exempel. Trelleborg som demokratistad? Vi lyckades införa möjligheten att lägga medborgarförslag till fullmäktige, men vi har ännu inte lyckats få till stånd att nämndsmöten blir offentliga eller att nämnds- och styrelseprotokoll i sin helhet publiceras på hemsidan. Vi fick inte heller gehör för att demokratifrågorna skulle ut på en bred medborgarremiss, för att ta några exempel. Trelleborg som en anti-rasistisk kommun? Ja, vi har lagt förslag om att Trelleborg borde ingå i ett nätverk för att bekämpa rasismen, det kan vara ett steg på vägen, vi får se om övriga partier (bortsett från Sverigedemokraterna naturligtvis) kan bejaka detta.

Ja, vad tycker du? Hur vill du uppfatta Trelleborg? Hur vill du att andra uppfattar Trelleborg? Hur ska vi imponera på omvärlden? Skriv gärna in dina tankar i gästboken!

Och förresten, grattis till oss själva till 750 år!

Mats Sjölin

Cirkus Moderat uppträdde på kommunfullmäktige i måndags när Bengt Gunnarsson och Inger Hansson gjorde upp med sverigedemokraterna och socialdemokraterna för att stoppa utbyggnaden av E6:an söder om Skegrie. Det är ett sätt att beskriva händelsen.

Alternativt kan man se de fronderande moderaterna som ett hälsotecken. Att någon vågar stå upp för sin övertygelse. Det rimliga i så fall är att den egna partigruppen och gruppledaren har blivit ordentligt informerade och så tycks det inte vara.

Nu är det inte första gången som den djupa sprickan mellan olika falanger inom moderaterna visas upp på detta sätt. Skillnaden den här gången är att man har en svag majoritetsställning. Visserligen styrde man även under förra mandatperioden, men då var majoriteten så stark att enstaka avhopp inte betydde något och inte fick samma uppmärksamhet.

Sakfrågan då? Ja vi i Vänsterpartiet försökte idogt under förra mandatperioden att få fram beslutsunderlag i form av en uppdaterad översiktsplan, något som skall tas fram enligt lagstiftningen och som enligt vår uppfattning måste till för att få väl underbygda beslut. Vi har hela tiden varit positiva till att flytta E6:an givet tre förutsättningar: att nuvarande väg tas bort, att trafiksituationen på Hedvägen inte förvärras samt att miljön vid skolorna på väster inte försämras. Vi har efterlyst en utredning som på ett seriöst sätt visar om detta är möjligt – ingenting av detta har tagits fram. Därmed finns det inte underlag som visar om de fördelar som en flyttning av E6:an skulle kunna innebära också skulle kunna bli verklighet. Därför kan man på ett sätt förstå de ledamöter som anser att de inte kan ta ställning – men varför har de i så fall inte stöttat Vänsterpartiet tidigare i våra krav?

Cirkus Moderat eller Tyckarnas afton – varför inte istället arbeta lite mer systematiskt med planerna? Varför denna ovilja mot att genomarbeta översiktsplanen?

Sparbetingen duggar för tillfället tätt i olika kommunala verksamheter. Självklart måste verksamheten finansieras, men nog består en budget inte bara av en summa pengar utan också av ett mål för en verksamhet, en önskan om hur den ska kunna utvecklas. Här tar jag som exempel förskolan.

I budgeten för 2007 sägs att det är "viktigt att i tid planera för och tillskapa resurser för att kunna bibehålla och utveckla kommunens förskoleverksamhet". En enig dåvarande skolnämnd pekade särskilt ut och prioriterade att barngruppernas storlek skulle minska. Förskolans syfte beskrivs på kommunens hemsida. Den "skall vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar i den". Det pedagogiska innehållet lyfts fram, inte bara den intellektuella delen ska tillvaratas, utan även den fysiska, praktiska, skapande och sociala förmågan hos barnen. Naturligtvis beskrivs också målsättningen att Trelleborg ska bli en spjutspets inom svenskt skolväsende.

Idag ser vi istället hur resurserna minskas, Trelleborg riskerar att bli den kommun som har landets sämsta personaltäthet. Det är onekligen långt från ambitionen att leda utvecklingen till att vara sämst, det blir inget att se upp till men väl att se ner på.

Vad vill de som styr kommunen idag med förskolan? Vad finns det för ambitioner när det gäller pedagogisk utveckling? Hur ser man på möjligheterna att utveckla verksamheten när resurserna avvecklas? Vilken kvalitet kan man utlova? Hur ser man idag på det som prioriterades högst av skolnämnden för ett år sedan, att minska barngruppernas storlek?

På några år har antalet skolpolitiker ökat från 22 till 52, den centrala administrationen har vuxit på motsvarande sätt. Har detta varit nödvändigt? Var finns barnperspektivet?

Om målet med förskolan enbart är att den ska kosta så lite som möjligt saknas nog tyvärr förutsättningar för att pedagogiken utvecklas och att förskolan blir rolig, trygg och lärorik.

Men nog borde även ambitionerna om en god förskola vara ett mål som politiker känner ansvar att hålla fast vid? En verksamhet utan innehåll blir ett ansvar utan innebörd.

Mats Sjölin

Vänsterpartiet Trelleborg