Mats Sjölins tal på Första Maj
Vänner, mötesdeltagare!
Första Maj – arbetarrörelsens dag. En dag för fred, rättvisa, solidaritet och värme. En i alla avseenden röd dag.
Kommunpolitiken beskrivs ibland som att partipolitiken inte spelar någon roll. Att det handlar om att gemensamt träffa de beslut som bäst gagnar kommuninvånarna. Och visst finns det väl ett uns av sanning i detta, men samtidigt finns det många frågor där det verkligen spelar stor roll hur politiken utformas. För vår del handlar det om att formulera en politisk inriktning, en ideologisk kompass om man så vill, som sedan blir ett rättesnöre för politiska ställningstaganden i konkreta frågor. Den ideologiska kompassen anger riktningen. Vad vill man uppnå? Och vad behöver då förändras?
Vår politiska grundsyn, vår ideologiska kompass, är rättviseperspektivet och solidariteten med svaga och utsatta grupper. Tron på alla människors lika värde och rättigheter. Övertygelsen om att det inte bara är möjligt utan nödvändigt att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. Viljan att använda politiken till att komma till rätta med de orättvisor och den utslagning som annars blir en följd av ett ohämmat marknadstänkande.
I ett Första Maj-tal går det inte att komma in på alla viktiga frågor. Jag tänkte bara helt kort beröra några exempel där den ideologiska grundsynen spelar roll.
ANTI-RASISM/STÄRK SOLIDARITETEN OCH DEMOKRATIN
För oss är demokratifrågorna oerhört centrala. De är på ett sätt samtidigt både målet med och förutsättningen för det politiska arbetet.
Under den tid vi satt i fullmäktige lade vi ett antal motioner på temat ”ökad demokrati”. Vi var exempelvis förutseende nog att föreslå att det skulle vara möjligt att lägga medborgarförslag till Trelleborgs kommunfullmäktige. Så blev också beslutat vilket vi därmed har kunnat utnyttja under de år vi nu har stått utanför. Därför har vi som ett exempel lyckats få fullmäktige att besluta att protokoll från nämnder och bolag ska finnas öppet tillgängliga på kommunens hemsida, detta trots livligt motstånd från ljusskygga Sverigedemokrater. Nu återstår bara att det ska genomföras vilket inte skett fullt ut ännu.
Delaktigheten, insynen, bestämmanderätten över det gemensamma – det är också en del av folkstyret, av demokratin och en av fördelarna med verksamhet i offentlig regi. Vi tror inte på privatiseringar som någon underkur för att förbättra kommunens ekonomi och få en bättre kvalitet. Och inte minst viktigt: Varför pratar man i det sammanhanget aldrig om medborgerlig delaktighet och insyn? Möjligheten att göra andra överväganden och ta hänsyn till andra värderingar än snävt ekonomiska. Allt det som går förlorat när man avhänder sig verksamheter till kommersiella intressen.
I lördags fick vi reda på att kommunen nu inför valet hade beslutat att förbjuda de politiska partierna att hålla till på Stortorget, den plats som traditionellt har varit en given mötesplats i Trelleborg. För några år sedan förbjöds de politiska partierna att finnas med på Mikaeli marknad trots att Trelleborgs föreningsliv i övrigt var välkomna. Och nu har alltså Stortorget blivit det förbjudna torget när det gäller möjligheten att informera och diskutera med medborgarna.
För några år sedan startade en demokratigrupp där partierna i kommunstyrelsen skulle hitta vägar att öka insyn och delaktighet för medborgarna. Demokratigruppen fullföljde aldrig sitt arbete och har uppenbarligen nu somnat in totalt sedan flera år tillbaka. Och vad gäller Stortorget, det förbjudna torget, så kan jag inte annat än tycka att det är tråkigt att en stor del av ytan numera istället har omvandlats till bilparkering. De få steg bilisterna sparar kan inte motivera att Stortorget har förlorat mycket av sin charm.
En annan central fråga för oss är frågan om alla människors lika värde och därmed avståndstagandet gentemot rasism och främlingsfientlighet. Genom ett av våra senaste medborgarförslag har vi lyckats få till stånd att kommunen har tecknat avtal med Migrationsverket om att ta emot mellan 5 och 12 ensamkommande flyktingbarn. Ett litet steg i rätt riktning som visar att de styrande efter påtryckningar trots allt kan tvingas göra en helomvändning och ta det ansvar som faktiskt åvilar kommunen.
Att minska klyftorna och minska segregationen är väsentligt. Möjligheter till arbete och sysselsättning är en del i detta. En genomtänkt politik när det gäller bostadsplaneringen är ett annat. Vi har konskevent drivit linjen att bostadsområden måste utformas så att utformning och upplåtelseformer blandas. Och då menar vi att Stavstensudde är ett minst lika segregerat område som exempelvis Fagerängen.
LÅNGSIKTIGT HÅLLBAR MILJÖ
En långsiktigt hållbar miljö är naturligtvis en helt avgörande fråga för Trelleborg och i det ligger kanske framförallt frågan om transporter. Hjalmar Gullberg skrev en gång hur han bodde vid ett rastställe: ”Ett rastställe också för människan, att bada och bo vid, men anlagt för högre bruk än så, ty över mitt huvud är byggt en autostrada, en resväg till Södern, den äldsta i det blå”.
Lika idylliskt är inte det rastställe som Trelleborg kan beskrivas som. Och autostradan för oss är inte fågelsträcken utan de lastbilskaravaner som söker sig till och från hamnen.
Hamnen har som bekant enorma utbyggnadsplaner. Kopplat till detta finns också planer på en utbyggd ringväg. Trelleborgs hamn har nationell betydelse som en del av godstrafikens infrastruktur. Samtidigt är hamnen en källa till omfattande miljöproblem och dessa är så klart koncentrerade till Trelleborg. Färjornas utsläpp är en del av problemet, inte minst med tanke på kommunen aldrig vågat ställa krav på rederierna när det gäller miljövänligt bränsle eller elanslutning då färjorna ligger i hamn.
Trafiken till hamnen är ett annat problem som har vuxit i takt med att lastbilarna har ökat och järnvägstrafiken har stagnerat. Kommunen har tyvärr inte intresserat sig för järnvägstrafiken och därmed inte ens försökt att påverka utvecklingen. Hamnens utbyggnadsplaner, precis som annan utbyggnad av infrastrukturen, måste bedömas ur det nationella perspektivet och finansieras av staten. Det är orimligt att Trelleborgs kommun ska ta så stora ekonomiska risker som hamnplanerna innebär. Det kan inte heller vara rimligt så som nu föreslås att med en ringväg flytta infarten så att fler drabbas av miljöproblemen! Att flytta ett problem är inte att lösa ett problem och det kan aldrig vara acceptabelt att investera för en sämre miljö!
Första gången jag pratade här på ett Första Maj-möte var för 18 år sedan och då som nu som alltid tänkte jag självklart påminna om vikten av en utbyggd kollektivtrafik i form av Pågatåg till Malmö. Jag har sagt det förr och jag säger det gärna igen att tyvärr har den negativa inställning, det aktiva motstånd, som kommunen har haft till Pågatågstrafik inneburit att vi har hamnat sist i kön. Persontrafik på Trelleborgsbanan var en viktig del när samhällsnyttan för Citytunneln värderades. Nu öppnas snart Citytunneln medan Trelleborgsbanan dröjer ytterligare några år. I mångt och mycket som en följd av kommunens passivitet. Pågatågstrafik med täta och snabba förbindelser behövs för miljöns skull och för att förbättra pendlingsmöjligheterna.
Vi lämnade en motion redan år 2002 om att kommunen skulle ta fram lokala miljömål och detta med utgångspunkt i de nationella miljömål som då hade arbetats fram. Ett år senare fick vi till svar att detta arbete hade startats och det lät ju rimligt och bra eftersom målen som ett första steg siktade mot år 2010. Tyvärr var det inte sant. Det dröjde ytterligare några år innan arbetet över huvud taget kom igång och ännu har inga lokala miljömål antagits politiskt – inte ett enda!
Det finns utkast framtagna, men tyvärr är de alldeles för defensiva. Troligen för att kunna gå igenom i den politiska processen. I mångt och mycket konstateras bara att kommunen inte når upp till målen, ja ibland att man rentav avlägsnar sig från dem. Tanken med miljömålen är väl ändå att de ska vara styrande, t ex genom arbetet med översiktsplanen. Kommunen måste bli aktiv när det gäller miljön, miljömålen måste fram och bli beslutade och sedan utgöra en självklar grund för ett arbete som syftar till att verkligen uppnå målen.
UTVECKLA SKOLAN OCH KULTUREN
Minns ni att det för cirka 10 år sedan formulerades en målsättning att Trelleborg år 2005 skulle ha landets bästa skola? En oerhört ambitiös målsättning men kanske inte helt realistisk. Framförallt inte eftersom målsättningen egentligen aldrig underbyggdes genom att resurser sattes till.
Men hur är då nuläget? Ja, Skolverket gör en mycket omfattande uppföljning och om man där tittar på hur Trelleborg ligger i förhållande till jämförbara kommuner så kan man konstatera att Trelleborg har en lägre personaltäthet i varje del av skolsystemet, d v s inom såväl förskolan, grundskolan, särskolan som gymnasiet. Och tittar man på resultaten så utmärker Trelleborg sig med att det här är färre elever som uppnår målen i årskurs 9 och det är också en lägre andel elever som fullföljer gymnasiestudierna. Andelen 20-åringar som har behörighet till högskolan sjunker i Trelleborg men stiger i övriga kommuner om man jämför med hur det var tio år tidigare.
Trelleborg satsar alltså mindre på skolan och har också ett sämre resultat. Skolan behöver mer resurser, men minst lika viktigt är att få en ökad delaktighet ute i organisationen. Att kunna påverka vardagen, att få ett väl fungerande arbetsklimat.
Att Trelleborg satsar mindre gäller även inom andra områden – det som har varit oerhört påtagligt är den nedrustning som har skett när det gäller biblioteket. Bokanslagen har i stort sett upphört liksom tidningsprenumerationerna. Biblioteket är på väg att bli ett hus utan innehåll, eller ska det kanske bli ett bokmuseum där böcker och tidningar från förr kan visas upp? Det skulle i och för sig kunna passa med tanke på att man för dyra pengar beslöt flytta stadsmuseet till grannfastigheten. Kulturen är viktig för att ge intryck, skapa möten, se sammanhang, fördjupa kunskaper och inte minst viktig i kampen mot den inskränkthet och främlingsfientlighet som Sverigedemokraternaterna och andra unkna krafter försöker uppmuntra.
AVSLUTNING
För några år sedan raljerade jag över den allians som moderaterna och sossarna hade bildat. Jag kallade den för MS Trelleborg och kunde konstatera att det blev en och annan grundstötning. Ska man fortsätta på samma tema kan man ju konstatera att skutan nu riskerar att kantra. Idag finns det inte mindre än 8 borgerliga partier i kommunfullmäktige: Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet, Centern, SPI, Miljöpartiet, Skolpartiet och Sverigedemokraterna. Åtta nyanser av blått! Det som är ett rödgrönt alternativ i riksdagsvalet med tre partier finns inte på kommunal nivå när Miljöpartiet här i Trelleborg så tydligt har alierat sig med borgerligheten. Vänsterpartiet behövs därför för att kommunpolitiken ska bli både rödare och grönare.
Vänsterpartiet finns som bekant inte representerade i Trelleborgs kommunfullmäktige idag, men vi har alla chanser att göra en lysande come-back. För detta krävs bara cirka 100 ytterligare röster eller en handfull i varje vallokal. Och därför skulle temat för dagen kunna vara: Vänsterpartiet – återkomsten.
Återkomsten utstakad utifrån den ideologisk kompass som pekar mot rättvisa och solidaritet. Solidaritet mellan olika grupper. Att minska klyftorna, att ge samma förutsättningar, att främja jämställdheten. Solidaritet i form av delaktighet och demokrati. Solidaritet med kommande generationer genom en bättre miljö. Solidaritet som svar på rasism och främlingsfientlighet. Solidaritet som gör att det finns möjlighet att bibehålla och utveckla skolan, vården och omsorgen utan annat vinstintresse än vinsten av att varje människa behövs och tas till vara. En solidarisk människosyn där det inte finns vi och dom, där kulturmöten är något positivt och inte ett hot, där människors olika erfarenheter tas tillvara.
Och just detta är väl en vänsterpolitik så god som någon. Ett alternativ som behövs för att vrida politiken mot en ökad rättvisa.
Främlingsfientlighet måste bemötas, rasismen måste stoppas. Det måste finnas ett alternativ till den borgerliga politiken. En politik som värnar den gemensamma välfärden, som gagnar de svaga och utsatta grupperna. En politik som i första hand ser till dem med störst behov – inte till dem med bäst förmåga att formulera sig och ställa krav. En politik där miljöaspekterna tillåts påverka besluten. En politik där insyn och delaktighet förbättras och demokratin utvecklas. En politik där jämställdheten prioriteras och där klyftorna i samhället minskar. En politik som gör Trelleborg bättre. En frihetlig, långsiktigt hållbar socialism. Den politiken vill jag vara med och bygga!
Mats Sjölin
Vänsterpartiet Trelleborg