Insändare om Kristallnatten, publicerad i TA.

Natten mellan den 9 och 10 november 1938 inträffade den så kallade Kristallnatten. Det högernationalistiska styret i form av nazisterna genomförde då en våldsam attack där omkring 400 judar dödades eller tvingades begå självmord, 20 till 30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes ned och mer än 7 500 butiker vandaliserades.

Förföljelsen av judar, romer, kommunister, socialister och andra uppstod inte med Kristallnatten, men just denna händelse blev startskottet på ett mer öppet våld och en ökad brutalitet.

Vi vet hur fortsättningen blev. Upptrappningen av det nazistiska våldet. Rasism och främlingsfientlighet, nazismens grundtanke om att dela upp människor i de som hade högre eller lägre värde. Att människor med olika ras, religion eller kultur inte kunde blandas eller ens leva tillsammans. En vidrig konsekvens av denna ideologi blev den förintelse, det folkmord som sedan följde.

Det går att reflektera över hur man själv skulle ha agerat. Det fanns såklart de som ställde sig bakom nazisternas förtryck, men det fanns också de som protesterade även när förtrycket inte drabbade dem själva och fast det innebar att de straffades. Och så fanns det en tyst majoritet med alltför många som tittade bort, som inte ville veta. När förmågan till medmänsklighet prövades var alltför många tysta allt för länge och Sverige stängde sina gränser för de judar som försökte fly.

Förmågan till medmänsklighet sattes på prov under nazismen och den sätts på prov idag. Det handlar om att möta vardagsrasismen varhelst den dyker upp. Det handlar om solidaritet med dem som har det svårt. Det handlar om att hjälpa när vi har flyktingströmmar som flyr våra tiders krig och förtryck. Medmänskligheten startar hos varje enskild individ.

Vi ser nu ett hårdnande klimat i Sverige. På många sätt är det såklart på intet sätt jämförbart med 30-talets Tyskland. Men det finns beröringspunkter. När flyktingmottagandet skärs ner, när invandrare demoniseras, när frågan om bristande vandel lyfts fram, när asyllagstiftningen urvattnas.

Uppdelningen i ett ”vi” och ett ”dom” är lika skadlig nu som den var då. Det tål att påminnas om på årsdagen av Kristallnatten. Medmänskligheten behöver ständigt försvaras.

Mats Sjölin
Vänsterpartiet Trelleborg

Uppdaterades: 17 feb 2023