Det blev ju ingen vanlig Första maj i år. Årets Första maj-tal blev följande insändare i TA istället.
Coronaviruset ger nya förutsättningar, så även för Första maj. Istället för möten och demonstrationer får det firas på andra sätt. Årets Första maj-tal blir en insändare.
Epidemin visar på samhällets skörhet. Utförsäljningen av apoteken har orsakat brist på medicin och sjukvårdsutrustning, privatiseringar har lett till nedskärningar och ökad sårbarhet inom vård och omsorg. När välfärden organiseras efter förebild från det privata näringslivet går kortsiktiga vinstintressen före långsiktighet och uthållighet. När krisen är här förväntas stat och kommun städa upp efter de privata alternativen. Svenskt Näringslivs ordförande undrade ”Vad fan får jag för (skatte)pengarna?”. Idag ropar näringslivet istället på samhällsstöd och behoven tycks oändliga.
Det är glädjande att kommunen nu har fört diskussioner med Trafikverket angående hamninfart även om så borde skett långt tidigare utifrån ett helhetstänk. En hamn utan tillfart är ingen bra idé. Kommunen gör nu en helomvändning, tidigare planering, fastighetsinlösen, konsultarvoden är nu bortkastad möda. Kanske kan det slutligen bli en tunnellösning från väster, det vore i alla fall det bästa. Och varför fortsätta planera för en ringväg när merparten av underlaget bortfallit?