Överklagande inskickat till Förvaltningsrätten idag:

Överklagan av Trelleborgs kommuns beslut angående handhälsning

Kommunfullmäktiges beslut
Trelleborgs kommunfullmäktige beslöt på sitt sammanträde 2019-12-16 § 275 att bifalla en motion av Helmuth Petersén med yrkandet att Trelleborgs kommun inte ska anställa personer som av religiösa eller kulturella skäl vägrar hälsa på motsatta könet genom traditionell handhälsning då detta kan upplevas som kränkande och diskriminerande.

Överklagande
Jag överklagar Kommunfullmäktiges beslut och yrkar att beslutet ska upphävas i enlighet med 13 kap. 8 § 4 punkten kommunallagen eftersom:

1) beslutet är otydligt formulerat och ger utrymme till olika tolkningar

2) beslutet strider mot religionsfriheten och strider därmed mot 2 kap 1,2 och 19 §§ regeringsformen, art. 9 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR) och art. 10 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan)

3) beslutet är endast riktat mot personer som av religiösa och kulturella skäl inte hälsar genom att ta i hand och strider därmed mot diskrimineringsförbudet i 2 kap. 12 regeringsformen, art. 14 EKMR och 2 kap. 1§ diskrimineringslagen

1. Otydlig beslutsformulering
Kommunfullmäktiges beslut var att bifalla en motion från Helmuth Petersén. Motionen innehåller, som brukligt, en bakgrund och motivering till förslaget samt ett förslag till beslut. Förslaget till beslut är att Trelleborgs kommun inte ska anställa personer som av religiösa eller kulturella skäl vägrar hälsa på motsatta könet genom traditionell handhälsning då detta kan upplevas som kränkande och diskriminerande.

Formuleringen i motionen är således att Trelleborgs kommun inte ska anställa personer som vägrar hälsa på motsatta könet under förutsättning att denna vägran beror på religiösa eller kulturella skäl.

Beslutet avslutas med formuleringen ”då detta kan upplevas som kränkande och diskriminerande”.

Ordet ”då” kan tolkas på flera sätt. Det kan läsas in som en motivering av beslutet, med den tolkningen skulle ”då” kunna ersättas med ”eftersom”. Men det kan också tolkas som att det är ett ytterligare villkor för att Trelleborgs kommun ska avstå från en anställning, med den tolkningen skulle ”då” kunna ersättas med exempelvis ”för det fall att” eller ”vid de tillfällen som”. Eftersom texten är en del av yrkandet är det rimligast att se det som ett ytterligare krav som ska uppfyllas.

Med denna tolkning om att ett ytterligare krav ska uppfyllas skulle avsikten kunna vara att den som står i begrepp att besluta om en anställning, ska göra ett övervägande angående konsekvensen av en vägran att handhälsa i just den aktuella situationen. Det skulle alltså ge ett visst utrymme för flexibilitet. En person som inte vill handhälsa kan exempelvis hälsa genom att hålla sina händer mot hjärtat vilket då kanske inte upplevs som kränkande. Detta är en av flera möjliga tolkningar av beslutet. Osäkerheten angående vilken tolkning som gäller innebär att det inte klart och tydligt framgår vilket beslut som har tagits. Därmed blir det också otydligt vad gäller hur beslutet ska tillämpas, gäller det alltid förutsatt att motivet är religiösa eller kulturella skäl eller gäller det enbart för det fall att detta kan upplevas som kränkande och diskriminerande? Vem är det i så fall som ska uppleva sig kränkt eller diskriminerad?

2. Beslutet strider mot religionsfriheten
Regeringsformens 2 kapitel reglerar grundläggande fri- och rättigheter, specifikt opinionsfriheter. Av 1 § framgår bl.a. att ”Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”. I 2 § anges att ”Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende”.

Kommunfullmäktiges beslut innebär inte en absolut skyldighet att handhälsa. Det är enbart om vägran beror på religiösa eller kulturella skäl som hinder för anställning skulle uppstå. Därmed måste den arbetssökande inte bara deklarera sin inställning till handhälsning utan dessutom motivera anledningen till ett eventuellt ställningstagande att vägra handhälsa på det motsatta könet eftersom det är grunden för ställningstagandet som avgör anställningsbarheten. Detta leder i sin tur till att den arbetssökande tvingas ge till känna sin åskådning i religiöst och/eller kulturellt hänseende vilket på ett uppenbart sätt strider mot 2 kap 2 § regeringsformen.

Att vägra handhälsa kan göras utifrån olika utgångspunkter. Men eftersom Trelleborgs kommunfullmäktige i sitt beslut begränsat anställningsförbudet till om detta sker utifrån religiösa eller kulturella skäl den här aktuella vägran att handhälsa till en religiös eller kulturell gärning. Det är endast i den situationen som beslutet har någon relevans. Om vägran att handhälsa är en del av den enskildes sätt att utöva sin religion omöjliggör detta alltså en anställning. Skulle det inte vara en del av religionsutövandet är det däremot inte ett hinder för anställning. Trelleborgs kommunfullmäktiges beslut är alltså enbart tillämpbart när det strider mot 2 kap 1 § regeringsformen.

Detta innebär även att beslutet strider mot den rätt till religionsfrihet som följer av art. 10 EKMR och art. 10 EU-stadgan. Av 2 kap. 19 § regeringsformen följer att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av EKMR och såsom medlemsland i EU är det allmänna även skyldiga att följa de grundläggande rättigheter som följer av EU-stadgan.

3. Beslutet strider mot diskrimineringsförbudet
Beslutet innebär, såsom ovan har beskrivits i p. 2, att det endast är personer som av religiösa eller kulturella skäl inte hälsar på personer av motsatt kön genom att ta i hand som ska nekas anställning i kommunen.
Beslutet är därmed inte neutralt utformat utifrån diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet och religion utan är tydligt riktat mot de personer som på grund av sin etniska bakgrund, av kulturella skäl, inte tar i hand med motsatt kön och de som inte gör detta på grund av sin religiösa övertygelse.

Beslutet innebär därmed, för det fall det omsätts i ett anställningsförfarande, att de arbetssökande som nekas anställning med grund i beslutet kommer att nekas anställning på grund av sin etniska tillhörighet eller på grund av sin religion. Att grunda ett anställningsbeslut på den arbetssökandes etniska tillhörighet eller religion innebär direkt diskriminering i strid med 2 kap. 12 § regeringsformen, art 9 jämte art. 14 EKMR och 2 kap. 1 § diskrimineringslagen. Här ska särskilt framhållas EU-domstolens uttalande i p. 29-32 i mål C-157-17 från den 14 mars 2017.

För det fall beslutet skulle kunna framstå som neutralt i relation till diskrimineringsgrunderna så ska det även framhållas att Arbetsdomstolen i mål nr 51/18 från den 15 augusti 2018 avgjort ett ärende där en arbetsgivare uppställt ett neutralt utformat krav att alla anställda skulle hälsa genom att ta i hand. Arbetsdomstolen prövade i det fallet frågan utifrån bestämmelserna om indirekt diskriminering och konstaterade att
”Sammantaget finner Arbetsdomstolen att [arbetsgivarens] policy inte är lämplig och nödvändig för att säkerställa att arbetssökande lever upp till det krav på jämställt agerande i arbetslivet som bolaget uppställer, eller till följd av sin syn på relationen mellan män och kvinnor orsakar hinder eller svårigheter i arbetet eller för verksamheten. Domstolen beaktar även att en sådan policy som [arbetsgivaren] upprätthåller är ägnad att utestänga personer som gör samma tolkning av islam som [den arbetssökande], från delar av arbetsmarknaden.
[…]
Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att [arbetsgivarens] policy inte är lämplig och nödvändig för att uppnå sina syften och att bolaget, genom att avbryta rekryteringsförfarandet, har utsatt [arbetstagaren]. för indirekt diskriminering.”

Sammanfattning
Jag anser att beslutsformuleringen är otydlig. Det framgår inte entydigt om Trelleborgs kommun alltid ska avstå från att anställa personer som vägrar att handhälsa med det motsatta könet eller enbart om denna vägran upplevs som kränkande och diskriminerande.

Jag anser att beslutet strider mot Regeringsformens villkor angående religionsfrihet. Dels genom att det är den enskildes religiösa eller kulturella åskådning som är avgörande för om en vägran att handhälsa med det motsatta könet omöjliggör en anställning. Dels genom att den arbetssökande tvingas att ge till känna sin åskådning i religiöst och/eller kulturellt hänseende.

Jag anser att beslutet uppenbart strider mot diskrimineringsförbudet i 2 kap. 12 § regeringsformen, art 9 jämte art. 14 EKMR och 2 kap. 1 § diskrimineringslagen och inte är förenligt vare sig med europeisk eller svensk rättspraxis.

Mot denna bakgrund överklagar jag Trelleborg kommunfullmäktiges beslut att inte anställa personer som av religiösa eller kulturella skäl vägrar hälsa på motsatta könet genom traditionell handhälsning då detta kan upplevas som kränkande och diskriminerande och yrkar att beslutet upphävs.

Jag begär samtidigt att beslutet inhiberas.

2020-01-14
Mats Sjölin

Uppdaterades: 14 jan 2020