Vänsterpartiet har nu även överklagat Trelleborgs kommuns beslut angående lokalersättning till Internationella engelska skolan. Ett beslut som innebar att kommunen skulle ge extra ersättning till IES. Enligt vår uppfattning i strid med Kommunallagen och med EU:s regler angående statsstöd.

Så här lyder överklagandet:

Överklagan av Trelleborgs kommuns beslut angående lokalersättning till Internationella engelska skolan (IES)

Kommunfullmäktiges beslut
Trelleborgs kommunfullmäktige beslöt på sitt sammanträde 2021-02-15 § 54
– att utöver nuvarande lokalersättning i ordinarie skolpeng, ersätta IES med mellanskillnaden upp till deras faktiska hyreskostnad
– att ärendet återkommer till fullmäktige för fastställande av ekonomiska villkor rörande hyresersättning efter förhandling

Överklagande
Jag överklagar Kommunfullmäktiges beslut och yrkar att beslutet ska upphävas i enlighet med 13 kap. 8 § 4 punkten kommunallagen eftersom:
1) Jag anser att beslutet strider mot 2 kap. 8 § kommunallagen eftersom individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare endast får lämnas om det finns synnerliga skäl för det. Varken av kommunfullmäktiges beslut eller av motiveringarna till beslutet framgår att det skulle föreligga synnerliga skäl för den extra ersättningen till IES
2) Jag anser att beslutet strider mot EU:s regler angående statsstöd i artiklarna 107-109 i fördraget om europeiska unionens funktionssätt, FEUF

Kommunfullmäktiges beslut

Kommunfullmäktiges beslut är i första att-satsen ett principbeslut om att ersätta IES med deras faktiska hyreskostnad. I denna del av beslutet finns ingen beloppsbegränsning, ej heller en begränsning i tid vad gäller hur länge denna extra ersättning ska utbetalas. Visserligen anges i andra att-satsen att ärendet ska återkomma till fullmäktige för fastställande av ekonomiska villkor rörande hyresersättning efter förhandling. Men den principiella utgångspunkten för kommande förhandling och efterföljande konfirmerande beslut av kommunfullmäktige torde följa den första att-satsen. Den första att-satsen ger därmed ramarna för kommande beslut och är av betydelse trots att ärendet återkommer till kommunfullmäktige i ett senare skede.

I underlaget till kommunfullmäktiges beslut nämns att mellanskillnaden mellan kommunens ordinarie skolpeng och IES faktiska hyreskostnad skulle vara 4 000 000 kronor, men denna summa nämns inte i beslutet.

Beslutet strider mot 2 kap. 8 § kommunallagen
Enligt 2 kap. 8 § kommunallagen (2017:725) får kommuner genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen. Enligt andra stycket i samma bestämmelse får individuellt riktat stöd till enskilda näringsidkare lämnas endast om det finns synnerliga skäl för det.

I förarbetena till lagen (Prop 2016/17:171 En ny kommunallag) anges att synnerliga skäl exempelvis skulle kunna vara
om det egentliga näringslivet inte levererar service inom ett visst serviceområde som normalt inte ankommer på kommun eller landsting, kan det finnas ett rättsligt utrymme för kommunala åtgärder som annars skulle betraktas som otillåtna. Om servicenivån sjunker klart under det acceptabla kan kommunen ha rätt att lämna ekonomiskt stöd till enskilda näringsidkare för att garantera en viss minimistandard av kommersiell service till hushållen. Allmänt sett gäller en restriktiv syn på kommunala stödinsatser gentemot enskilda företag. När det gäller avgränsningen av tillåtna insatser måste dock rättstillämpningen kunna anpassas till samhällsutvecklingen (prop. 1990/91:117 s. 153). I sammanhanget bör uppmärksammas att möjligheterna att ge stöd till enskild näringsverksamhet påverkas av EU-rättens statstödsregler (se t.ex. SOU 2015:24 s. 377–435).

I Jämlikhetskommissionens betänkande ”En gemensam angelägenhet” (SOU 2020:46) resoneras enligt följande angående vad som kan vara synnerliga skäl:
Sammanfattningsvis bör synnerliga skäl i kommunallagen tolkas restriktivt, och det är svårt att inom skolområdet nå framgång med att fristående förskolors och skolors lokaler skulle kunna få individuellt ekonomiskt stöd från kommunerna med stöd av synnerliga skäl. Regleringen i skolförordningen och gymnasieförordningen som ger kommuner möjlighet att beräkna ersättning för lokalkostnader för fristående förskolor och skolor på ett annat sätt (ge särskilt gynnande villkor till fristående förskolor och skolor som etablerar sig i kommunen) är oförenlig med kommunallagens bestämmelser om individuellt stöd till enskilda näringsidkare.
Vid kommunalt stöd till näringslivet måste kommunerna beakta inte bara regleringen i kommunallagen utan också EU-rättens regler om statsstöd. Ett stöd kan kommunalrättsligt vara godtagbart, men inte EU-rättsligt.

Inom skolområdet har frågan om ett hyresavtal för en skola i en kommun prövats (Stockholms Förvaltningsrätt, mål nr 13120-19). Förvaltningsrätten ansåg att beslutet medförde en ekonomisk garanti för den fristående skolan och att det därför utgjorde ett individuellt stöd riktat till enskild. Förvaltningsrätten ansåg att det inte fanns några synnerliga skäl och att stödet därmed inte var förenligt med statsstödsreglerna. Kommunens beslutet upphävdes.

En sak som skiljer skolområdet från kommersiell service är kommunens uppdrag att tillhandahålla och ta hand om skolan. De privata aktörerna är inte en förutsättning för att det ska finnas skolverksamhet, det ligger i kommunens ansvar. Även om det inte etableras en friskola så kommer det ändå att finnas skolverksamhet genom kommunens försorg.

Av ovanstående framgår att det krävs synnerliga skäl för att ett individuellt riktat stöd ska lämnas till enskilda näringsidkare samt att det ska vara en restriktiv syn på kommunala stödinsatser gentemot enskilda företag. Jag anser att beslutet i Trelleborgs kommunfullmäktige inte uppfyller dessa villkor och därmed strider emot kommunallagens villkor angående stöd till enskild näringsidkare.

Beslutet strider mot EU:s regler angående statsstöd
EU:s regler angående statsstöd återfinns i artikel 107.1 i FEUF:
Om inte annat föreskrivs i fördragen, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

För att det ska vara fråga om ett statligt otillåtet stöd krävs att fyra kriterier uppfylls:
1. Utgöra en selektiv ekonomisk förmån, det vill säga gynna ett visst företag eller produktion.
2. Finansieras direkt eller indirekt genom offentligt medel.
3. Snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen.
4. Påverka handeln mellan medlemsstaterna.

Vad gäller beslutet i Trelleborgs kommunfullmäktige så uppfylls kriterium 1 genom det riktade stöd som ska ges till IES och kriterium 2 genom att finansieringen sker genom kommunala bidrag. Kriterium 3 uppfylls genom att den offentliga finansieringen inte bygger på priskonkurrens eller någon form av upphandling. Kriterium 4 uppfylls genom att IES har etablerat sig både i Sverige och i andra medlemsstater. Investeringar i andra medlemsstater blir möjliga genom vinster som görs i Sverige. IES kan alltså öka sina marknadsandelar i andra medlemsstater med de offentliga medel som de tar i emot i det svenska systemet. Det i sin tur påverkar den inre marknaden för kapital och tjänster.

EU-domstolen har prövat frågan om otillåtet statsstöd i det så kallade Altmarkmålet (C-280/00). EU-domstolen slog i målet fast fyra förutsättningar för när ersättning för allmännyttiga tjänster inte är statsstöd, de så kallade Altmarkkriterierna. Om ersättning för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse uppfyller de fyra Altmarkkriterierna gynnar ersättningen inte företaget som får ersättningen i förhållande till konkurrerande företag. Om däremot något av de fyra Altmarkkriterierna inte uppfylls föreligger otillåtet statsstöd.

De fyra Altmarkkriterierna anger att den offentliga finansieringen av tjänster som är kopplade till sådana SGEI-uppdrag inte utgör statsstöd om (1) uppdraget är väldefinierat och obligatoriskt, (2) ersättningen är bestämd i förväg, (3) det finns mekanismer för att undvika och återkräva överkompensation och (4), i den mån uppdraget inte har upphandlats med priskonkurrens, ersättningen beräknas på grundval av vad uppdraget skulle kosta hos ett effektivt företag plus ”rimlig vinst”.

Forskaren Caroline Wehlander har undersökt frågan om statsstöd i förhållande till allmännyttiga tjänster och uttrycker sig enligt följande angående det fjärde Altmarkkriteriet i skriften ”Är offentligt finansierade tjänster i valfrihetssystem för arbetsförmedling, skola och hemtjänst förenliga med EU-reglerna om statsstöd?” Av särskilt intresse är det andra stycket som beskriver den situation som föreligger utifrån beslutet i Trelleborgs kommunfullmäktige.
Att beräkna ersättningen till fristående förskolor och skolor på detta sätt kan inte anses uppfylla det fjärde Altmark-kriteriet av följande skäl. För det första är det osäkert huruvida skolor och förskolor i kommunal regi kan ses som ”företag” och därmed kunna utgöra den referensenhet som avses i det fjärde Altmark-kriteriet. Om en fristående skola läggs ner oavsett anledning, är det kommunens lagfästa skyldighet att säkerställa att de barn/elever som drabbas av nedstängningen får tillgång till den utbildning de har rätt till, en rätt som fram till årskurs nio är kopplad till skolplikt. För att i sådana situationer kunna fullgöra denna skyldighet kan kommunala förskolor och skolor utgöra en nödvändig reservkapacitet. Kommunens förskolor och skolor i egenregi kan således som helhet anses ha mer långtgående skyldigheter att tillhandahålla allmännyttig utbildning än de fristående skolorna. Med andra ord, de kommunala respektive fristående förskolornas och skolornas SGEI-uppdrag kan inte ses som identiska. Att grunda ersättningen till fristående enheter på de kostnader som kommunala skolor har för att tillhandahålla sina SGEI-tjänster kan således knappast anses uppfylla det fjärde Altmark-kriteriet.

Vissa kommuner avviker dessutom i praktiken från denna ersättningsmodell och höjer indirekt skolpengen till ett specifikt skolföretag genom att subventionera dess lokalkostnader på en nivå som ligger långt över kommunens ordinarie bidrag/skolpeng, antingen genom ett särskilt hyresavtal eller genom uthyrning av kommunal mark under marknadspris. I sådana situationer är det alldeles uppenbart att det fjärde Altmark-kriteriet inte är uppfyllt. En sådan specifik åtgärd, som utanför ramen av valfrihetssystemet gynnar ett skolföretag och kan snedvrida konkurrensen, kan utgöra statsstöd i strid med fördragen och ska notifieras på förhand till kommissionen om den inte uppfyller de villkor som ställs i kommissionens SGEI-beslut (vilket den inte gör).

Jämlikhetskommissionens betänkande ”En gemensam angelägenhet” (SOU 2020:46) för ett liknande resonemang:
Den offentliga finansiering som i skolförordningens och gymnasieförordningens ersättningsmodell kan subventionera lokalkostnaderna för fristående skolor uppfyller inte Altmark-kriterierna. Det är främst det fjärde kriteriet som inte är uppfyllt, på grund av att vissa kommuner kan avvika ifrån ersättningsmodellen och indirekt höja bidraget för en specifik fristående skola genom att subventionera lokalkostnaderna på en nivå som kan ligga över den ordinarie skolpengen. Det är sannolikt ett otillåtet statsstöd enligt de EU-rättsliga reglerna.

Slutsatsen är att när en kommun vill uppmuntra nyetableringar och ger subvention till enskilda huvudmän för lokaler i skolförordningen och gymnasieförordningen, kan det aktualisera förbudet i kommunallagen om stöd till enskilda företag och EU-statsstödsregler. EU-rättens definition av stöd är vidare än kommunallagens regler. EU-rätten vilar också på tanken att stöd principiellt är förbjudet. Sannolikt är det enligt de EU-rättsliga reglerna ett otillåtet statsstöd, när kommunen subventionerar enskilda huvudmän genom att ge särskilt bidrag till lokalkostnader för att de ska kunna etablera sig i kommunen.

Som visas ovan strider således beslutet i Trelleborgs kommunfullmäktige mot EU:s regler angående statsstöd. Detta eftersom det är ett riktat stöd med kommunala medel som hotar att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna samt att stödet inte uppfyller Altmark-kriterierna.

2021-03-18
Mats Sjölin

Uppdaterades: 18 mar 2021