Här återges hela texten i den överklagan som skickats in:

Överklagan av Trelleborgs kommuns beslut angående handhälsning

Kommunfullmäktiges beslut
Trelleborgs kommunfullmäktige beslöt på sitt sammanträde 2021-02-15 § 64 att bifalla en motion av
Helmuth Petersén med yrkandet att Trelleborgs kommun inte ska anställa personer som av religiösa
eller kulturella skäl vägrar hälsa på motsatta könet genom traditionell handhälsning då detta kan
upplevas som kränkande och diskriminerande.

Överklagande
Jag överklagar Kommunfullmäktiges beslut och yrkar att beslutet ska upphävas i enlighet med 13 kap.
8 § 4 punkten kommunallagen eftersom:
1) beslutet är otydligt formulerat och ger utrymme till olika tolkningar
2) beslutet strider mot religionsfriheten och strider därmed mot 2 kap 1,2 och 19 §§
regeringsformen, art. 9 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
(EKMR) och art. 10 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUstadgan)
3) beslutet är endast riktat mot personer som av religiösa och kulturella skäl inte hälsar genom
att ta i hand och strider därmed mot diskrimineringsförbudet i 2 kap. 12 regeringsformen,
art. 14 EKMR och 2 kap. 1§ diskrimineringslagen

1. Otydlig beslutsformulering

Kommunfullmäktiges beslut var att bifalla en motion från Helmuth Petersén. Motionen innehåller,
som brukligt, en bakgrund och motivering till förslaget samt ett förslag till beslut. Förslaget till beslut
är att Trelleborgs kommun inte ska anställa personer som av religiösa eller kulturella skäl vägrar hälsa
på motsatta könet genom traditionell handhälsning då detta kan upplevas som kränkande och
diskriminerande.
Formuleringen i motionen är således att Trelleborgs kommun inte ska anställa personer som vägrar
hälsa på motsatta könet under förutsättning att denna vägran beror på religiösa eller kulturella skäl.
Beslutet avslutas med formuleringen ”då detta kan upplevas som kränkande och diskriminerande”.
Ordet ”då” kan tolkas på flera sätt. Det kan läsas in som en motivering av beslutet, med den
tolkningen skulle ”då” kunna ersättas med ”eftersom”. Men det kan också tolkas som att det är ett
ytterligare villkor för att Trelleborgs kommun ska avstå från en anställning, med den tolkningen skulle
”då” kunna ersättas med exempelvis ”för det fall att” eller ”vid de tillfällen som”. Eftersom texten är
en del av yrkandet är det rimligast att se det som ett ytterligare krav som ska uppfyllas.
Med denna tolkning om att ett ytterligare krav ska uppfyllas skulle avsikten kunna vara att den som
står i begrepp att besluta om en anställning, ska göra ett övervägande angående konsekvensen av en
vägran att handhälsa i just den aktuella situationen. Det skulle alltså ge ett visst utrymme för
flexibilitet. En person som inte vill handhälsa kan exempelvis hälsa genom att hålla sina händer mot
hjärtat vilket då kanske inte upplevs som kränkande. Detta är en av flera möjliga tolkningar av
beslutet. Osäkerheten angående vilken tolkning som gäller innebär att det inte klart och tydligt
framgår vilket beslut som har tagits. Därmed blir det också otydligt vad gäller hur beslutet ska
tillämpas, gäller det alltid förutsatt att motivet är religiösa eller kulturella skäl eller gäller det enbart
för det fall att detta kan upplevas som kränkande och diskriminerande? Vem är det i så fall som ska
uppleva sig kränkt eller diskriminerad?

2. Beslutet strider mot religionsfriheten

Regeringsformens 2 kapitel reglerar grundläggande fri- och rättigheter, specifikt opinionsfriheter. Av
1 § framgår bl.a. att ”Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad religionsfrihet: frihet att
ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”. I 2 § anges att ”Ingen får av det allmänna
tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende”.
Kommunfullmäktiges beslut innebär inte en absolut skyldighet att handhälsa. Det är enbart om
vägran beror på religiösa eller kulturella skäl som hinder för anställning skulle uppstå. Därmed måste
den arbetssökande inte bara deklarera sin inställning till handhälsning utan dessutom motivera
anledningen till ett eventuellt ställningstagande att vägra handhälsa på det motsatta könet eftersom
det är grunden för ställningstagandet som avgör anställningsbarheten. Detta leder i sin tur till att den
arbetssökande tvingas ge till känna sin åskådning i religiöst och/eller kulturellt hänseende vilket på
ett uppenbart sätt strider mot 2 kap 2 § regeringsformen.
Att vägra handhälsa kan göras utifrån olika utgångspunkter. Men eftersom Trelleborgs
kommunfullmäktige i sitt beslut begränsat anställningsförbudet till om detta sker utifrån religiösa
eller kulturella skäl den här aktuella vägran att handhälsa till en religiös eller kulturell gärning. Det är
endast i den situationen som beslutet har någon relevans. Om vägran att handhälsa är en del av den
enskildes sätt att utöva sin religion omöjliggör detta alltså en anställning. Skulle det inte vara en del
av religionsutövandet är det däremot inte ett hinder för anställning. Trelleborgs kommunfullmäktiges
beslut är alltså enbart tillämpbart när det strider mot 2 kap 1 § regeringsformen.
Detta innebär även att beslutet strider mot den rätt till religionsfrihet som följer av art. 10 EKMR och
art. 10 EU-stadgan. Av 2 kap. 19 § regeringsformen följer att lag eller annan föreskrift inte får
meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av EKMR och såsom medlemsland i EU är det
allmänna även skyldiga att följa de grundläggande rättigheter som följer av EU-stadgan.

3. Beslutet strider mot diskrimineringsförbudet

Beslutet innebär, såsom ovan har beskrivits i p. 2, att det endast är personer som av religiösa eller
kulturella skäl inte hälsar på personer av motsatt kön genom att ta i hand som ska nekas anställning i
kommunen.
Beslutet är därmed inte neutralt utformat utifrån diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet och
religion utan är tydligt riktat mot de personer som på grund av sin etniska bakgrund, av kulturella
skäl, inte tar i hand med motsatt kön och de som inte gör detta på grund av sin religiösa övertygelse.
Beslutet innebär därmed, för det fall det omsätts i ett anställningsförfarande, att de arbetssökande
som nekas anställning med grund i beslutet kommer att nekas anställning på grund av sin etniska
tillhörighet eller på grund av sin religion. Att grunda ett anställningsbeslut på den arbetssökandes
etniska tillhörighet eller religion innebär direkt diskriminering i strid med 2 kap. 12 §
regeringsformen, art 9 jämte art. 14 EKMR och 2 kap. 1 § diskrimineringslagen. Här ska särskilt
framhållas EU-domstolens uttalande i p. 29-32 i mål C-157-17 från den 14 mars 2017.
För det fall beslutet skulle kunna framstå som neutralt i relation till diskrimineringsgrunderna så ska
det även framhållas att Arbetsdomstolen i mål nr 51/18 från den 15 augusti 2018 avgjort ett ärende
där en arbetsgivare uppställt ett neutralt utformat krav att alla anställda skulle hälsa genom att ta i
hand. Arbetsdomstolen prövade i det fallet frågan utifrån bestämmelserna om indirekt
diskriminering och konstaterade att
”Sammantaget finner Arbetsdomstolen att [arbetsgivarens] policy inte är lämplig och nödvändig för
att säkerställa att arbetssökande lever upp till det krav på jämställt agerande i arbetslivet som
bolaget uppställer, eller till följd av sin syn på relationen mellan män och kvinnor orsakar hinder eller
svårigheter i arbetet eller för verksamheten. Domstolen beaktar även att en sådan policy som
[arbetsgivaren] upprätthåller är ägnad att utestänga personer som gör samma tolkning av islam som
[den arbetssökande], från delar av arbetsmarknaden.
[…]
Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att [arbetsgivarens] policy inte är lämplig och nödvändig
för att uppnå sina syften och att bolaget, genom att avbryta rekryteringsförfarandet, har utsatt
[arbetstagaren]. för indirekt diskriminering.”

4. Frågan om inhibition

Beslutet om krav på handhälsning har tagits av Trelleborgs kommunfullmäktige mitt under rådande
pandemi och till trots av de rekommendationer som olika myndigheter har utfärdat.
På Folkhälsomyndighetens hemsida anges att man är skyldig att vidta försiktighetsåtgärder för att
skydda dig själv och andra mot spridning av covid-19. Vidare anges bl a följande:
– Om du träffar andra personer än de i din mindre krets bör ni: undvika att vara nära varandra,
framförallt i mindre utrymmen under en längre tid, och med fördel umgås utomhus.
– Du bör hålla avstånd till andra människor. Det är särskilt viktigt vid längre kontakter och när
du är inomhus.
– När du är på arbetsplatsen bör du hålla avstånd till andra vid exempelvis möten, i fikarum
och omklädningsrum.
– Alla arbetsplatser bör vidta åtgärder för att anställda ska kunna följa dessa föreskrifter och
allmänna råd. Sådana åtgärder kan till exempel vara att:
1. uppmana personal att arbeta hemifrån när så är möjligt och erbjuda
förutsättningar för det
2. använder digitala alternativ eller skjuter upp tjänsteresor, konferenser och
liknande arrangemang
3. ge anställda möjlighet att hålla avstånd till varandra, till exempel vid möten, i
fikarum och i omklädningsrum
4. ge anställda möjlighet att regelbundet tvätta sina händer med tvål och vatten eller
använda handdesinfektion.
Rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten är tydliga och det torde vara uppenbart att ett
tvång att handhälsa är i strid med dessa rekommendationer. Om beslutet i Trelleborgs
kommunfullmäktige tillämpas kan en person i en anställningssituation känna sig tvungen att bryta
mot Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att uppfylla Trelleborgs kommuns
handhälsningskrav. Ett beslut om inhibition gör att denna konflikt undanröjs.

Sammanfattning

Jag anser att beslutsformuleringen är otydlig. Det framgår inte entydigt om Trelleborgs kommun
alltid ska avstå från att anställa personer som vägrar att handhälsa med det motsatta könet eller
enbart om denna vägran upplevs som kränkande och diskriminerande.
Jag anser att beslutet strider mot Regeringsformens villkor angående religionsfrihet. Dels genom att
det är den enskildes religiösa eller kulturella åskådning som är avgörande för om en vägran att
handhälsa med det motsatta könet omöjliggör en anställning. Dels genom att den arbetssökande
tvingas att ge till känna sin åskådning i religiöst och/eller kulturellt hänseende.
Jag anser att beslutet uppenbart strider mot diskrimineringsförbudet i 2 kap. 12 § regeringsformen,
art 9 jämte art. 14 EKMR och 2 kap. 1 § diskrimineringslagen och inte är förenligt vare sig med
europeisk eller svensk rättspraxis.
Mot denna bakgrund överklagar jag Trelleborg kommunfullmäktiges beslut att inte anställa personer
som av religiösa eller kulturella skäl vägrar hälsa på motsatta könet genom traditionell handhälsning
då detta beslut uppenbart strider mot lag och yrkar därmed att beslutet upphävs.
Jag begär samtidigt och med skäl som anges ovan att beslutet inhiberas.
2021-02-26
Mats Sjölin

Uppdaterades: 03 mar 2021