Istället för Första maj-tal
Det blev ju ingen vanlig Första maj i år. Årets Första maj-tal blev följande insändare i TA istället.
Coronaviruset ger nya förutsättningar, så även för Första maj. Istället för möten och demonstrationer får det firas på andra sätt. Årets Första maj-tal blir en insändare.
Epidemin visar på samhällets skörhet. Utförsäljningen av apoteken har orsakat brist på medicin och sjukvårdsutrustning, privatiseringar har lett till nedskärningar och ökad sårbarhet inom vård och omsorg. När välfärden organiseras efter förebild från det privata näringslivet går kortsiktiga vinstintressen före långsiktighet och uthållighet. När krisen är här förväntas stat och kommun städa upp efter de privata alternativen. Svenskt Näringslivs ordförande undrade ”Vad fan får jag för (skatte)pengarna?”. Idag ropar näringslivet istället på samhällsstöd och behoven tycks oändliga.
Det är glädjande att kommunen nu har fört diskussioner med Trafikverket angående hamninfart även om så borde skett långt tidigare utifrån ett helhetstänk. En hamn utan tillfart är ingen bra idé. Kommunen gör nu en helomvändning, tidigare planering, fastighetsinlösen, konsultarvoden är nu bortkastad möda. Kanske kan det slutligen bli en tunnellösning från väster, det vore i alla fall det bästa. Och varför fortsätta planera för en ringväg när merparten av underlaget bortfallit?
M/KD/SD-majoriteten har drivit igenom en utförsäljning av uppemot hälften av Trelleborgshems bestånd. Detta trots motstånd från de boende och protester från Trelleborgshems styrelse. Försäljningen ska ske i rekordfart även om detta riskerar att sänka priset. De boendes åsikt har inget värde när privata aktörer ska gynnas. På samma sätt är majoriteten så ovarsam med skattepengarna i ivern att få in den skandalomsusade Engelska skolan, att man är beredd att skänka pengar till dem. Engelska skolan är känd för att dela ut glädjebetyg och för att bygga sin ekonomi på låg bemanning och sämre anställningsvillkor. I sin policy anges att 30 % av nettovinsten ska delas ut till ägarna. En vinst som byggs upp av lättlurade kommunalråd som, likt här i Trelleborg, är beredda att sälja ut välfärden åt privata lycksökare.
M/KD/SD-majoriteten i kommunen har haft en faiblesse för symbolfrågor. Och det är inte bara det nyligen införda handhälsningstvånget som känns otidsenligt. Lyckligt nog blev i alla fall det beslutade tiggeriförbudet (av misstag?) en tummetott när det i princip bara ska gälla inne på Valen. Men besluten i sig har nog mindre betydelse för den majoritet som i första hand vill brännmärka och skapa motsättningar.
TA intervjuade för en tid sedan det förra decenniets tre kommunalråd Bingsgård, Karlsson och Rubin. När de summerade och valde det viktigaste beslutet för kommunen under 2010-talet så var det Pågatågstrafiken som lyftes fram. Lite roligt med tanke på hur länge vi i Vänsterpartiet, trots motstånd från de styrande, fick kämpa för att få gehör för detta. Droppen urholkar stenen.
Människor med ursprung i andra länder sliter nu hårt för att mildra effekterna av epidemin. Människor som vissa partier inte vill ska få vistas här. Hur skulle vi ha klarat vården och omsorgen utan dem? Måtte den här krisen leda till att främlingsfientligheten får ge vika för en medmänsklighet, ett erkännande av alla människors lika värde och också en välbehövlig resursförstärkning inom vård och omsorg.
Första maj, arbetarrörelsens högtid, har en annan utformning i år. Men behovet av att ta hand om varandra, visa hänsyn och stå upp för svaga och utsatta grupper är inte mindre. I tider av kris behövs ett samhälle byggt på solidaritet. Ett samhälle där välfärden inte är en handelsplats utan en rättighet och där långsiktig hållbarhet går före kortsiktiga vinstintressen. Det samhället byggs av en politik där jämställdhet och minskade klyftor prioriteras, där insyn och delaktighet förbättras och demokratin utvecklas, där främlingsfientlighet och högerpopulism bekämpas. En politik för en frihetlig, långsiktigt hållbar socialism.
Med önskan om en god och röd Första Maj!
Mats Sjölin
Vänsterpartiet Trelleborg