artikel

Pål Brunnströms tal på Första maj

Kamrater och första maj-demonstranter!

Vi lever i bistra tider när kapitalet och den politiska högern känner luft under vingarna, men vi lever också i en tid då det också sker många vackra och politiskt hoppingivande saker.

Det är lätt att bli nedslagen när Trump och den rasistiska högern i USA och allt fler av Europas länder använder lögner och påhitt, och lyckas med det. När de goda argumenten inte verkar bita. Där sanningen blir kallad lögn och lögnaren vinner.

Men det är hoppfullt när vi ser 16-åriga Greta tillsammans med tusentals ungdomar i Sverige står upp för klimatet, och får sällskap av hundratusentals unga över hela Europa och på många platser i världen. Som håller fast vid att vi faktiskt kan veta att klimatet förändras. Att en lögn är en lögn även när den upprepats många gånger.

Det är lätt att bli dyster när socialdemokraterna imorgon, dagen efter arbetarklassens kampdag, planerar att lägga fram ett förslag på att begränsa strejkrätten, och dessutom överväger att urholka LAS och införa marknadshyror.

Men vi kan också bli lyckliga av att känna det dova mullret djupt i marken som signalerar att många av fackföreningsrörelsen gräsrötter nu har passerat sin sista gräns. Nu börjar frigörelsen av fackföreningsrörelsen från socialdemokratins kvävande filt av surnad dogmatisk nyliberalism och marknadsfundamentalism.

Det är en viktig uppgift vi har, när Socialdemokraterna har tappat sin ideologiska kompass, då måste vi finnas vi här, den riktiga vänstern.
Vi kommer alltid att försvara trygga jobb.

Vi är inte rädda för att ta fajten för hyror som vanligt folk har råd med.
Det kommer att kräva mycket, men vi ser fram emot att göra det tillsammans med fackföreningsrörelsen, hyresgäströrelsen, feminister, antirasister och klimataktivister. Tillsammans bygger vi en bred rörelse för ett samhälle som funkar för oss alla, inte bara för de rikaste.
Vi gör det också tillsammans med kamrater i nya vänsterrörelser runt om i Europa och världen, som Podemos i Spanien, Corbyns Labour i Storbritannien, Bernie Sanders i USA och många andra.

Klass och välfärd
Vårt första mål är att Sverige återigen ska bli världens mest jämlika land, där klass inte avgör hur ditt liv ska bli.
I årtionden har klyftorna mellan fattiga och rika ständigt växt. Det har blivit så därför att de välbeställda under lång tid har prioriterats med RUT-avdrag och avskaffad skatt på kapital.

Det här måste vi vända till en ordning där jämlikheten växer. Vanligt folk ska stå i fokus för de politiska reformer som prioriteras. Sverige behöver ha en ekonomi som byggs för alla, inte bara de rikaste.

Det innebär en bättre och mer omfattande välfärd. För att nå dit behöver det gemensamma få vara en större del av ekonomin. De rika behöver helt enkelt bidra mer.

Det här är också bra för jämlikheten mellan kvinnor och män, för kvinnors livsvillkor. Hur man än räknar så är kvinnor i majoritet i arbetarklassen och bland fattiga människor, så en klassutjämnande politik är också en feministisk politik.

Klassamhället och klassklyftorna finns där därför att någon tjänar på det. En stor och fattig arbetarklass som villigt utför tjänstearbete åt de rika, eller tävlar med varandra om att ta jobb till vilka löner som helst. Men det går att förändra, och det är politikens roll att göra det.
Vi måste få en ekonomisk politik där människor kan känna framtidstro. En ekonomisk politik där den ena utsatta gruppen inte ställs mot den andra. Vi måste bygga en politik där alla tillåts få ta plats och där de mest behövande och våra gemensamma behov är de mest prioriterade.

Strejkrätt
Den nya högermittenkoalition med sossarna, liberalerna, centern och miljöpartiet som nu bildats i svensk politik är en mardröm för alla som vill se en arbetsmarknad med starkare fackföreningar, stärkt anställningstrygghet och anställda som törs säga ifrån mot orättvisor och övergrepp.
Inte nog med att socialdemokratin har gått in i januariöverenskommelse om försämrad arbetsrätt, marknadshyror och ökad ekonomisk ojämlikhet. De lägger nu också ett lagförslag med inskränkt strejkrätt.

Det finns de som tror att strejkrätten är något som man bara behöver ibland, ja väldigt sällan. Men det stämmer inte. Vi behöver strejkrätten varje dag. Varje dag när metallarna plockar fram sina svetsar, varje dag som Byggnads snickare reser en vägg eller monterar ett fönster, varje dag som en sjuksköterska tar ett blodprov, varje dag som en barnskötare sätter på tvååringen en overall, så är det med den tryggheten att om det behövs, om våra villkor försämras, om vi måste ta konflikt om våra löner och villkor – så kan vi, kommer vi, att strejka.

Vårt budskap till Stefan Löfven är – lyssna på era medlemmar, det pågår en revolt i fackföreningsrörelsen. Lyssna på vad som händer på fabrikerna, sjukhusen, i butikerna, på bussterminalerna. Där har man verkligen inte begärt någon begränsad strejkrätt. Men istället lyssnar Socialdemokraterna på Svenskt näringsliv, som så klart vill ha maktlösa arbetare. Lydiga arbetare. Tysta arbetare. Det här måste vi, tillsammans med fackets gräsrötter, sätta stopp för. Rör inte strejkrätten!

Högern talar ofta om att svensk arbetsmarknad behöver moderniseras. Visst behöver den det! Det är ju helt 1800-talsmässigt de villkor som många har idag, när timanställningar breder ut sig. Vi kan ju inte köra med daglönare på 2000-talet! Det är orimligt att inte ha rätt till ett fast, tryggt arbete med en lön det går att leva på. Därför måste allmän visstidsanställning bort som anställningsform. Delade turer inom hemtjänsten eller för bussförare är inte ett tecken på ett modernt arbetsliv, utan ett ohållbart sådant, som i slutändan ofta utmynnar i långvarig sjukskrivning. Allt sådant måste vi bort ifrån.

Fredrik Reinfeldt, ni kommer säkert ihåg honom, den förra ledaren för det som ett tag hette nya moderaterna men nu är tillbaka som gamla Moderaterna, han säger att vi måste jobba till 75. Han säger att folk lever längre. Hans folk är inte samma som vårt folk. Vi vet att unga arbetarklasskvinnor idag troligen inte kommer få längre livslängd än sina mammor eller mormödrar. Det är en skam för vår tid.

Det är ju bra att man får jobba längre, om man vill och orkar. Men så ser inte livet ut för undersköterskan, förskolläraren, byggjobbaren. Ryggen, lederna, musklerna, kroppen orkar inte så länge. Bara den som aldrig känt den där värken och tröttheten kan säga att vi alla ska kunna jobba till vi är 75. Vi måste bygga ett arbetsliv som funkar för alla, inte bara för skrivbordsarbetare i Danderyd eller Vellinge.

Rättvisa för det svikna Sverige
Ojämlikheten mellan fattiga och rika syns i plånboken, den märks i kroppen, och den syns också på kartor; på Sverigekartan och på stadsbusskartan. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt kippar svikna landsbygdsområden, bruksorter, förorter och stadsdelar efter andan.

De svikna delarna av Sverige har en sak gemensamt. Det är när marknadskrafterna får fritt spelrum som butiker stängs och jobb försvinner. Marknaden frågar bara efter hur många som kan betala. Då dras resurserna till centrum. Men vänsterpolitik handlar om att göra andra prioriteringar än marknaden. Politiken ska vara en motkraft.

De senaste årtiondena har istället det offentliga ofta varit först med att lämna landsbygd, mindre orter och förorter åt sitt öde. Så har både socialdemokratiska regeringar och högerregeringar drivit på de geografiska klyftorna.

Sverige ska vara ett land som håller ihop. Våra gemensamma rikedomar skapas av hela landets resurser och hela landets arbete. Då ska frukterna av det arbetet också komma hela landet till del.

Vi som bor utanför centrum i de stora tätorterna behöver också post och polis, läkare och apotek, skola och ungdomsmottagning – den offentliga servicen måste funka oavsett det gäller Anderslöv eller Skärholmen i utkanten av Stockholm där jag växte upp. Posten ska komma, apoteket ha medicin och bankkontoret ha kontanter.

Vi som bor utanför tätorternas centrum behöver också förstå att se likheterna mellan oss. Vi förenas av att vara arbetarklass och förlora på politiken som gynnar centrum. Sen kanske några är invandrare, någon gillar hiphop eller att köra stora amerikanska bilar. Saker som skiljer, men där vi har allt att vinna på att se likheten emellan oss. Vi behöver bekämpa rasismen som gör att vi inte känner igen arbetarklass när den har en annan hudfärg eller pratar ett annat språk. Vi måste bekämpa klassföraktet som ligger i snacket om White Thrash. Tillsammans kamrater, kan vi bygga ett samhälle där alla får plats, från Trelleborg till Skärholmen och alla platser däremellan.

Kampen för klimaträttvisa
Sveriges just nu mest internationellt uppmärksammade person är troligen 16 åriga klimataktivisten Greta. Men Greta är så klart inte ensam. Det finns en stark rörelse och folklig opinion för att ta klimatförändringarna på allvar och påbörja en omställning mot ett mer långsiktigt hållbart samhälle. Som vill se effektiva åtgärder, inte symbolpolitik.

Mot detta står en mäktig fossilindustri som gör enorma vinster på dagens beroende av olja, gas och kol, som prioriterar sina kortsiktiga intressen av vinster idag över de långsiktiga konsekvenser ett förändrat klimat kommer ha för oss alla. Vi vet att klimatförändringarna inte går att avvärja med individuella insatser, som att sortera sina sopor eller att bara köpa ekologisk mat, utan det krävs samhälleliga förändringar. I ett jämlikt samhälle, där människor litar på att alla gör sin beskärda del, ökar chansen att alla deltar i omställningen.

Det är de rika som genom sitt sätt att leva orsakar störst klimatutsläpp. Därför måste de också förändra sin livsstil mest. Vi vill ju också höja skatten för de rika, och när en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar och välfärd istället för ökad privat konsumtion för de som redan har mest blir det enklare att minska utsläppen.

Vänsterpartiets politik kombinerar klimatsatsningar med en politik för rättvisa eftersom det hänger ihop. Rika personer och rika länder har störst ansvar för klimatkrisen och måste därför göra stora egna förändringar men också hjälpa fattiga länder ekonomiskt med omställningen.
Men vi vet också att kapitalismen med sin jakt på allt större vinster och ökad produktion aldrig någonsin kan vara ekologiskt hållbart. Den klimatdebatt som nu först måste därför också våga vara med visionär, och väcka tanken på ett annat sätt att organisera ekonomin. Ett samhälle, där mänskliga behov styr istället för profit. Ett socialistiskt samhälle.

Avslut
Vi som står här är del av den rörelsen och den vänster som har tagit ställning, den riktiga vänstern, som inte sviker sina ideal.
Den vänster, som kommer att stå upp för arbetarklassens rätt till välfärd och samhällsservice, var den än bor, hur den än ser ut.
Den vänster, som kommer motarbeta alla inskränkningar i strejkrätten eller urholkningar av arbetsrätten.

Den vänster, som kommer kämpa för klimatet, mot fossilkapitalet och mot klimatförnekarna som med lögner försöker blanda bort korten i debatten.
Den gamla socialdemokratin kanske nu tappar fotfästet och faller samman, men det finns en ny vänsterrörelse som är redo att axla den manteln och bygga en ny arbetarrörelse.

Vi gör det tillsammans med kamrater i många andra länder och med de breda folkrörelserna i Sverige.

Glad första maj kamrater!

Kopiera länk