Insändare om solidariteten som försvann
Insändare, inskickad till TA idag.
Krig, terror och förtryck har under senare år lett till omfattande flyktingströmmar där en liten del nått Sverige. Samtidigt har vi sett hur den tidigare humanismen ersatts med en alltmer restriktiv hållning. Nu senast tydliggjort i socialdemokraternas migrationspolitik, presenterad i form av en lista på 14 punkter. De asylsökande välkomnas inte längre, de möts av ett hårdnande klimat, en urholkad asylrätt och ett Sverige som stänger sina gränser.
Med en retorik som är tydligt inspirerad av SD försvarar nu S inskränkningar i asylrätten, gränskontroller, avskaffande av kommuners möjlighet att följa socialtjänstlagen och fängsling av människor som inte begått något brott.
Genom att dra in möjligheterna till permanent uppehållstillstånd och genom att hindra familjeåterföreningar försvåras integrationen, det blir svårare för dem som kommer hit att bli delaktiga i samhället. Kraven skärps, men möjligheterna att leva upp till dem beskärs.
Från att ha varit ett föredöme inom EU deltar Sverige nu fullt ut i pågående tävlan om att försämra villkoren för asylsökande. EU skulle kunna vara mer generöst och också ställa hårdare krav på de länder som inte tar sitt ansvar för att hjälpa flyktingarna. Istället nedrustas solidariteten.
Det är en tråkig utveckling när S ställer svaga grupper mot varandra och pekar ut och skuldbelägger de flyktingar som kom hit som ”att de var för många”. S gamla slogan ”alla ska med” gäller tydligen inte längre när politiken görs om och när budskapet ska passa in i en mer främlingsfientlig riktning.
Sverige är ett rikt land. Vi har råd att hjälpa dem som har det svårt och vi borde kunna värna asylrätten.
Främlingsfientligheten bekämpas inte genom politisk anpassning. Låt oss istället värna och bygga ut välfärden och slå vakt om det mångkulturella samhället där allas lika värde hävdas och där det inte är skillnad mellan ”vi” och dom”, men där vi alla är tillsammans.