Trelleborgare – mötesdeltagare!

För 100 år sedan bildades Vänsterpartiet, då under namnet Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti som några år senare blev SKP eller Sveriges Kommunistiska Parti. För 50 år sedan ändrat till VPK och för drygt 25 år sedan när K:et definitivt ströks bara Vänsterpartiet. Man kan kritisera att den här processen inte gick snabbare. Att inte den omdaning till ett modernt, demokratiskt parti som initierades av C-H Hermansson i början av 60-talet, att inte den stadfästes tidigare med en namnändring och inte bara med en politisk nydaning. Men man kan också, som vissa borgerliga ledarskribenter, drömma sig tillbaka. För det finns väl ingen som saknar kommunismen mer än en borgerlig politiker eller ledarskribent i jakt på en billig poäng. För då kan man enkelt och bekvämt avfärda politiska förslag utan att behöva argumentera mot dem.

Petter Birgersson hade nyligen en ledare i TA där han tog upp Vänsterpartiet generellt och Jonas Sjöstedt specifikt. I syfte att visa att kommunistkopplingarna inte bara hörde till historien tog han upp att Sjöstedt sympatiserade med den franske presidentkandidaten Jean-Luc Mélenchon. Mélenchon som ibland bär något som beskrivs som en Mao-inspirerad jacka. Och när man då pekar på det totalitära systemet och bristen på demokrati i Kina blir beviskedjan fullständig. Ett sådant parti med en partiledare som har den typen av vänner kan man ju inte lita på, så ser den borgerliga logiken ut. När vi möts med den typen av argument, då är nog vår politik ganska bra egentligen, ganska svår att angripa. Då finns det möjlighet att nå framgång om vi bara för en saklig debatt, om vi visar upp vad vi står för och var vi kan göra skillnad.

För Vänsterpartiet behövs, inte minst här i Trelleborg. Under åren 1998 till 2006 fanns vi med i kommunfullmäktige, men sedan dess har vi med knapp marginal hamnat under spärren och stått utanför. Nu senast saknade vi bara 27 röster eller knappt 2 röster per vallokal för ett första mandat. Nästan ingenting, men ändå så avgörande.

Och även om vi har stått utanför de beslutande församlingarna ett tag nu, så har vi ändå lämnat en del bestående avtryck. Det var vi som föreslog och till slut fick igenom att möjligheten för invånarna att lämna medborgarförslag till kommunfullmäktige infördes. Det var vi som drev på för att det skulle bli Pågatåg till Malmö, att stadsbussarna skulle drivas med gas och att kommunens motstånd mot att ta emot ensamkommande flyktingbarn bröts. Listan kan göras mycket längre.

Men vi nöjer oss såklart inte med det vi har åstadkommit tidigare, vi vill vara med och påverka besluten framåt och, så gott det går, styra utvecklingen i en solidarisk riktning, med ökad jämställdhet, bättre miljöhänsyn och en välfärd som utvecklas. Vi kommer nu under hösten att arbeta fram ett nytt kommunalt handlingsprogram och där precisera våra krav, men vilka områden vi kommer att prioritera är nog rätt så givet redan nu och jag tänkte beröra en del av dessa.

Vinster i välfärden. Man kan formulera det tekniskt i form av hur övervinster ska begränsas. Men man kan också helt enkelt ställa sig frågan

om det är rimligt att våra gemensamma skattepengar ska gå till privata lycksökare

om det är rimligt att klyftorna ökar inom skolan, att ojämlikheten blir allt större

om det är rimligt att Sverige som enda land i världen har en i det närmaste oreglerad rätt för privata företag att tömma det offentliga på resurser avsedda för välfärden

om det är rimligt att valfriheten tar sig uttryck i att skolorna väljer ut elever som är lönsamma men tackar nej till barn med särskilda behov

om det är rimligt att man inom vården gör kirurgiska ingrepp, inte för att patienten behöver det, nej tvärtom blir lidande, men för att det skapar vinst

om det är rimligt att skolor inte konkurrerar med kunskapsförmedling, utan med betygsinflation

om det är rimligt att arbetsvillkor, anställningsskydd, meddelarskydd försämras inom välfärdssektorn

Nej, det är inte rimligt.

Den offentliga sektorn ska inte dräneras av privata lycksökare. De skattepengar som avsätts för vård, skola och omsorg ska användas till just detta och inte hamna i skatteparadis. Vi ska bygga ut och förstärka den offentliga välfärden. De 10 välfärdsmiljarder som Vänsterpartiet har lyckats få igenom i budgetförhandlingar är en del i detta. Vård, skola och omsorg ska finansieras gemensamt och fördelas efter behov. De privata vinsterna i välfärden måste bort och resurser ska satsas på att välfärden fungerar hellre än att sänka skatten åt de mest välbärgade.

Så ser en rimlig ordning ut och där står Vänsterpartiet fast när andra vacklar. Så vill vi bygga välfärden. Och låt det inte bara bli en teknisk fråga utan en fråga om ideologi. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

För oss är frågan om anti-rasism central, i denna inryms tanken om alla människors lika värde och övertygelsen om att det är berikande med mångfald och mångkultur. En fråga som vi har drivit och som efter många år blev till ett positivt beslut är att Trelleborg gick med i det europeiska nätverket av städer mot rasism eller ECCAR som det förkortas. För visst finns det ett särskilt behov av att bemöta inskränkthet och rasism just i Trelleborg där Sverigedemokraterna ju har fått sådant genomslag. Det är en välkommen markering att kommunen tar avstånd från de mörkerkrafter som vill dela upp i ett ”vi” och ett ”dom”. Det finns bara ett ”vi”!

Det är beklämmande att se när Sverigedemokrater och Nazister så öppet har möten tillsammans här i Trelleborg. Nu senast var det den s k Folkets demonstration som anordnades här i Trelleborg i början av mars. En av talarna sa följande: ”Alla partier är korrupta! Jag vill se att alla som sitter i regeringen och riksdagen avsätts nu!”. Sydsvenskans reporter på plats frågade då: ”Om hela riksdagen ska avgå nu – hur ska då landet styras?” Svaret blev ”Vi ska tillsätta en kriskommission. Den ska styra Sverige tills vi kan ha riktiga folkval”.

Det är alltså Folkets demonstration, det är inte medborgarna som ska utse riksdagsledamöter, det ska en högerextrem klick göra. Det är ju onekligen ganska otäckt.

Men det finns också positiva krafter. Nätverket Trelleborgare för mångfald och allas lika värde är en sådan. En annan positiv sak är det oerhörda stöd som Pride-arrangemanget fick ifjol och det faktum att det kommer att bli ett liknande tåg i år igen, det blir den 13 augusti, missa inte det.

Och jag läste en väldigt bra insändare i Trelleborgs Allehanda nu i veckan där signaturen ”Medmänniska” beskrev hur hen genom att sätta sig in i frågan hade upptäckt hur illa underbyggda utvisningsbesluten kunde vara, hur godtyckligt det var när åldern skrevs upp på dessa barn. Migrationsverkets egen kvalitetsrapport visar att utredningarna i 60 % av de fall som granskats inte varit tillräckliga trots att de legat till grund för beslut. ”Medmänniskans” slutsats var att politikerna borde ta beslut om amnesti för alla ensamkommande som varit i Sverige i mer än ett år och jag tycker att det är fullt rimligt.

I Trelleborg har vi ett antal ensamkommande afghanska barn som nu hotas av utvisning. Deras situation är prekär. De behöver omtanke och stöd och de behöver få stanna. Flyktingpolitiken har blivit alltmer omänsklig. Vart tog humaniteten vägen? Medmänskligheten?

När självmorden och självskadebeteenden bland ensamkommande ökar samtidigt som en rättssäker åldersbedömning saknas är läget så att en amnesti inte bara är välmotiverad och rimlig. Den är helt nödvändig!

Ett annat viktigt område är frågan om Lasarettet i Trelleborg och den nu så aktuella diskussionen om den palliativa vården. Vänsterpartiet har hela tiden varit emot flytten av palliativa platser till Malmö. Drivkraften för förändringar måste vara att vården ska utvecklas och bli bättre inte bara bli billigare och det här tror jag att Sara Svensson kommer att återkomma till i sitt tal.

Vänsterpartiet gör skillnad, så är det, vi prioriterar annorlunda. Vi satsar hellre resurser på att välfärden fungerar än sänker skatten åt de mest välbärgade.

Samtidigt som en rad viktiga uppgifter i vård och omsorg inte utförs, så saknar en massa människor ett arbete. Det är inte vettigt. Alla tjänar på att välfärden fungerar och att fler får jobb. Alla behöver i någon del av livet den trygghet som finns i en fungerande offentlig sektor utan privata vinstintressen.

Vänsterpartiet har en ideologisk kompass som pekar mot rättvisa och solidaritet och övertygelsen om alla människors lika värde. För oss är det centralt att minska klyftorna, att ge samma förutsättningar, att främja jämställdheten. Vi vill utveckla skolan, vården och omsorgen utan annat vinstintresse än vinsten av att varje människa behövs och tas till vara.

För oss är solidariteten viktig. Solidaritet i form av delaktighet och demokrati. Solidaritet med kommande generationer genom en bättre miljö. Solidaritet som svar på rasism och främlingsfientlighet. En solidarisk människosyn där det inte finns behov av att sortera människor i vi och dom, där kulturmöten är något positivt och inte ett hot, där människors olika erfarenheter tas tillvara.

Nästa år är det dags för val igen. Alla val är viktiga, men frågan är om inte nästa års val är extra viktigt. Främlingsfientligheten och den växande högerpopulismen måste bekämpas, rasismen måste stoppas. Det måste finnas ett radikalt politiskt alternativ. En politik som värnar den gemensamma välfärden, som gagnar de svaga och utsatta grupperna. En politik där välfärden inte är en handelsplats utan en rättighet. En politik som i första hand ser till dem med störst behov – inte till dem med bäst förmåga att formulera sig och ställa krav. En politik där miljöaspekterna tillåts påverka besluten. En politik där insyn och delaktighet förbättras och demokratin utvecklas. En politik där jämställdheten prioriteras. En politik som minskar klyftorna i samhället. En politik för en frihetlig, långsiktigt hållbar socialism.

En politik för att nå framgång i nästa års val. Den politiken utformar vi nu, så gör vi Trelleborg lite rödare och mycket bättre!

Uppdaterades: 01 maj 2017