Alex Alaruds tal på Första maj
Hej kamrater, 1a maj firare och övriga trelleborgare.
Jag heter Alex Alarud och är ordförande för Ung Vänster Malmö, ((sitter även i Ung vänster Skånes distriktsstyrelse)).
Vi har samlats här idag för att visa att den kamp vi har fört i århundraden fortfarande finns och är nödvändig. Vi står här tillsammans för att våran kamp behövs. För att vi lever i kapitalism, könsmaktsordning och rasism som vi sedan länge fått nog av.
Det var ett bra tag sedan jag var i Trelleborg regelbundet.
Man kan väl säga att jag flytt härifrån lite efter gymnasiet, och sen dess har jag mest kommit hit när arbetsförmedlingen tvingade hit mig under tiden jag bodde i Svedala. De bestämde sig nämligen för att deras kontor i Svedala inte skulle ta emot ungdomar under 25 år längre. För arbetslösa ungdomar under 25 i glesbygd känns ju som en grupp som har råd och möjlighet att åka minst 20 minuter till grannkommunen varje gång de behöver besöka arbetsförmedlingen. De har ju oftast inga tidigare erfarenheter av jobbsökande och borde väl inte behöva så mycket stöd. Eller hur?
Nä, det var inte det jag kom hit för att klaga på. Jag är här för att klaga på kapitalismen, och det hänger ju ihop. Det är mot dem med minst ekonomiska möjligheter att göra sin röst hörd och klaga som man lättast kan göra nedskärningar. Vi ser det ständigt, i flyktingpolitiken, i regeringens attacker mot assistans åt funktionshindrade, och inte minst inom vården.
Kamrater, feminister. Vi lever i en könsmaktsordning. Vi har en regering som kallar sig feministisk, men hur märks det? Inte lika mycket som könsmaktsordningen märks i alla fall. Under hela min skolgång fick jag ofta höra ”prata mer, TALA högre” …ta platsen du inte känner att du får. För det är de tysta ”tjejerna” som ska anstränga sig mer. Det är dom som inte får lika plats i vårt samhälle som ska skämmas för sin osynlighet och anstränga sig mer. (Well se på mig nu lärare.)
Men det är inte individen som ensam måste anstränga sig lite mer för att få sina rättigheter respekterade. Vi vet att orättvisorna i dagens samhälle och ökande klasskillnader inte beror på att folk är lata och bara inte har vilja att klättra i karriären. Vi vet att det är genom att gå ihop i gemensam kamp vi kan göra skillnad. Och feminismen behövs.
Feminismen behövs när underbetalda sjuksystrar springer mellan patienter och förstör sina ryggar, feminismen behövs när ensamma mammor försöker få livspusslet att gå ihop med delade turer i en underbemannad hemtjänst. Feminismen behövs när den psykiska ohälsan i samhället ökar och unga tjejer på betygshetsen också lägger till ätstörningar.
Feminismen behövs när media säger åt oss hur vi ska leva; ”håller du på att gå in i väggen? Börja varje morgon med yoga och ät en diet av bara vegansk rawfood så löses all din stress.” Som om det finns tid till det.
Nä, konkret feminism är kravet på 6 timmars arbetsdag. Kampen om tid att leva och makten över våra liv. Kampen om 6 timmars arbetsdag handlar om de underbetalda undersköterskor som jobbar deltid för de inte skulle orka med en heltidstjänst på 8 timmar, att de ska få en heltidslön. Att de ska få råd att skilja sig från en man de inte trivs med utan att riskera att bli hemlös och fattigpensionär.
Kampen om 6 timmars arbetsdag handlar om att ta från de rika och ge till arbetarklassen, att ge till oss 90% av Sveriges befolkning som inte äger förmögenheter, som inte vunnit något på det senaste årtiondets avskaffande av arvsskatt och förmögenhetsskatt. Att ge mer till oss som måste arbeta för att försörja oss.
Kampen om 6 timmars arbetsdag är att ge hopp och framtidstro till ungdomar som idag ser sin väg till fast jobb bli allt längre. Om att minska stressen för de unga som känner att ett ig skulle förstöra hela deras chans till en framtid. Att ge vettigare jobb åt alla de ungdomar som inte råkar ha fötts med rätt kontakter och ser ovärdiga call-center jobb som sin enda väg till försörjning. Att minska arbetslösheten och ge en chans till ett värdigt liv åt de där ungdomarna som är kvar omkring Svedala och måste ta sig ända in till Trelleborg för att besöka arbetsförmedlingen.
Kamrater, vi står här idag för att vi inte tänker låta kapitalismen härska genom att splittra. Vi lever i en tid då rasismen och fascismen i samhället ökar. Då socialdemokrater stänger gränser och argumenterar för hårdare tag och där en nazistorganisation senare idag ska få marschera genom Falun på självaste arbetarklassens högtidsdag. När borgerlighetens yttrandefrihetshets leder till att människor blir förtryckta och skadade så är det vi som måste står upp och säga ifrån. Vi vet att den ökande otryggheten i samhället inte löses med främlingsfientlighet.
Vi vet att förändring sker genom kamp och att kamp är när vi går tillsammans och organiserar oss mot orättvisor.
Kamrater ni är viktiga! Tack!