I samtliga mina 24 senaste Första majtal har jag ständigt återkommit till nyttan och nödvändigheten av en bra och miljövänlig kollektivtrafik, ett hållbart resande, en Pågatågstrafik till Malmö. De styrande i kommunen var till en början inte bara ointresserade, man var direkta motståndare till detta. Genom att inte satsa på järnvägen skulle det underlätta att få motorväg, att järnvägstrafiken – såväl gods- som persontrafik blev lidande, var underordnat i det sammanhanget, så var kommunens hållning.
Så småningom lyckades det att bryta ned detta motstånd, men passiviteten fanns kvar in i det sista. Men nu äntligen, i december, invigdes så Pågatågstrafiken. Nu kan man åter efter 40 år åka lokala/regionala tåg från Trelleborg, nu finns vi på järnvägskartan. Se det som att det till slut blev en form av julklapp från Vänsterpartiet till trelleborgarna. God Tur!
Genom åren har vi lyckats åstadkomma andra goda saker, trelleborgarna till gagn. För att bara nämna tre konkreta exempel på detta så var det vi som låg bakom att möjligheten för invånarna att lämna medborgarförslag till kommunfullmäktige infördes, att stadsbussarna numera kör på gas samt att Trelleborg anslöt sig till det europeiska nätverket av städer mot rasism (ECCAR).
När vi är inne på den här frågan om rasism kan jag inte låta bli att kommentera Sverigedemokraterna och deras vänkrets.