Trelleborgare – mötesdeltagare!

Ifjol på Första maj stod vi på tröskeln till två val och två valrörelser. Vi gick framåt i valet här i Trelleborg men inte tillräckligt, det fattades 27 röster för att vi skulle komma in i fullmäktige, förverkliga en vänsterpolitik och göra skillnad. Men även om valresultatet var en missräkning vill jag påstå att valrörelsen var en framgång. Partiföreningen har vuxit och står idag starkare än någonsin med fler aktiva medlemmar än tidigare. Med dessa nya medlemmar är vi också inne i en föryngring av organisationen. Vi är på framväxt och ger oss inte i första taget. Och vi är fortsatt övertygade om att kunna få stöd för en politik som syftar till att minska klyftorna i samhället, att främja miljön, att verka för ett mångkulturellt samhälle. En feministisk politik med ett tydligt underifrån-perspektiv.

Valresultatet, ja. Det var glädjande att det blev maktskifte eller i varje fall ett halvt maktskifte. Miljöpartiet och centern är ju kvar från den borgerliga majoriteten i den nybildade kvartett som blir det nya styret och där Söderslättspartiet också ingår. En stilla undran är när det ska börja märkas att Miljöpartiet nu är inne i sin tredje mandatperiod i styrande ställning. När startar miljöarbetet på riktigt?

Sverigedemokraterna gick fram i valet men tappade igen när fyra ledamöter från en dag till nästa övergick till att bli moderater. Moderaterna i Trelleborg har uppenbarligen inte större distans till Sverigedemokraterna än att detta är möjligt. Med de fyra inhopparna har begreppet ”de nya moderaterna” fått en alldeles egen betydelse här i Trelleborg.

Temat för årets Första maj-firande är Rätt till arbete, tid att leva. I detta ligger att stärka arbetsrätten, att omvandla timanställningar och vikariat till fasta jobb och att anställa fler inom offentlig sektor. För att möta de behov som finns, för att stärka kvalitén.

Men det handlar också om 6 timmars arbetsdag. En sänkning av arbetstiden innebär förvisso en kostnad för kommunen, men skapar också stora samhällsekonomiska vinster. Det handlar om minskad arbetslöshet, minskad sjukfrånvaro och en ökad effektivitet. Vi föreslår därför att ett försök inleds här i Trelleborg med minskad arbetstid där kvinnodominerade områden prioriteras som exempelvis kommunens vårdinrättningar. Det är mer än 40 år sedan arbetstiden sänktes senast. En stegvis arbetstidsförkortning är en viktig reform på just temat Rätt till arbete, tid att leva!

2007 på Första maj lämnade jag ett medborgarförslag: Att Trelleborgs kommun skulle anslutas till den Europeiska koalitionen av städer mot rasism, ECCAR. Efter många och långa turer gick förslaget igenom för ett drygt år sedan och kommunen kan nu stoltsera med att vara en av 10 svenska kommuner som är med i det nätverket. Allt detta som en följd av vårt förslag – och det är väl stort!

Visst är det vackert så, men det är ändå bara början. Nu startar arbetet, nu ska handlingsprogram formuleras, nu ska kulturell mångfald stödjas, nu ska informationen om rasism sätta fart. Nu är det upp till bevis och vi kommer att driva på och fortsätta att påminna då det behövs. Och just här i Trelleborg är ju tyvärr behovet särskilt stort, det är bara att sätta igång!

Parallellt med detta har ett annat projekt startat i form av ett nätverk med namnet ”Trelleborgare för mångfald och allas lika värde”. Ett nätverk som inte är ett motståndsprojekt eller en anti-rörelse. Istället tar det fasta på just det positiva med mångfald, det rättfärdiga med allas lika värde och nödvändigheten av kulturella möten. Att minnas vad rasism och främlingsfientlighet leder till, att lära av historien och dra slutsatser genom att sätta in det i dagens politiska landskap så har arbetet varit hittills. Håll gärna utkik efter fler arrangemang som ”Trelleborgare för mångfald och allas lika värde” står bakom, nu i sommar kommer årsdagen av massakern i Srebenica att uppmärksammas.

Detta finns också i Trelleborg, en gräsrotsrörelse med ett medmänskligt, humanistiskt budskap. En rörelse som vågar vara positiv. Det är en del av en väg framåt, något som bryter ny mark.

Och jag skulle vilja öppna upp ännu en väg framåt. Regeringen kommer nu att låta FN:s barnkonvention bli svensk lag. Huvudtanken bakom konventionen är att barn är individer med egna rättigheter och att alla barn har rätt att bli hörda i angelägenheter som rör deras liv. Med lagstiftningen blir det en ökad tyngd i dessa frågor och samtidigt ett ökat ansvar och ökade krav på kommunerna. Vi vill ta denna fråga på allvar och föreslår därför att Trelleborgs kommun ska anställa en människorättsvetare d.v.s. en sakkunnig i mänskliga rättigheter. Denne ska då ansvara för kommunens strategiska utveckling och implementering av mänskliga rättigheter i enlighet med FN:s deklaration samt FN:s barn- och kvinnokonventioner. Vi vill med detta att Trelleborgs kommun ska öka tryggheten för alla kommuninvånarna, öka kännedomen om mänskliga rättigheter hos Trelleborgarna och utveckla kommunens arbete i samklang med dessa. Så är vårt förslag och det kommer vi nu idag att lämna som ett medborgarförslag till Trelleborgs kommun.

 

Varje år som vi har firat Första maj är det en fråga som ständigt återkommit, frågan om Pågatågstrafik till Malmö. Det kan tyckas tjatigt men ibland behöver man tjata. 1992 hade jag med det i mitt Första maj-tal och jag har tagit upp det på Första maj varje år sedan dess. 1998 direkt efter att vi hade kommit in i fullmäktige lämnade vi in en motion om att kommunen skulle ta fram en plan för införande av Pågatågstrafik. En plan som skulle se till att trafiken blev av och samtidigt innehålla tankar om genomförandet med utpekade stationslägen och stadsplaner. Från ett kompakt motstånd har kommunen så småningom accepterat utvecklingen.

Först nu i december, 23 år efter att vi tog upp förslaget här på Första maj, kommer trafiken igång. Först nu, 17 år efter att vi tryckte på i fullmäktige, börjar kommunen fundera på hur det påverkar stadsplaneringen, först nu förs en diskussion om ett andra stationsläge, först nu börjar det komma konkreta planer. Att busstrafiken utvecklas och kopplas till centralstationen är bra och nödvändigt, men lasarettet som målpunkt får inte överges, där måste kommunen tänka om.

Vi är tydliga nu, som tidigare, som alltid. Det krävs tätare trafik än halvtimmestrafik under rusningstid, vi vill ha ett andra stationsläge i Mellanköpinge och vi vill dra nytta av det strategiska läget för Östra Grevies Pågatågsstation så att det där blir anslutning till Alstad, Anderslöv och även Klagstorp. Pågatågstrafik är en stor satsning som bör bli till nytta för hela kommunen. Den möjligheten måste tas till vara när nu Trelleborg äntligen återfår sin plats på järnvägskartan.

När vi pratar om miljö skulle jag vilja ta upp en annan fråga, en fråga om stadsmiljö och ett levande centrum. 2002 lämnade vi in en motion om att det skulle vara gratis inträde på kommunens museer. Bakgrunden var bl a att de statliga museerna avskaffade sina entréavgifter ungefär vid den tiden. Kommunfullmäktiges beslut blev att frågan skulle beaktas i kommande budget men detta förverkligades aldrig. Att vi tar upp frågan nu igen beror i viss mån på att förslaget har återkommit på riksplanet, men en starkare anledning är att museet ju sedan några år ligger centralt beläget vid Stortorget. Därmed blir förslaget än mer angeläget. Fler besökare på museet leder till mer aktivitet i centrum. Dessutom, vilket ju var grunden för förslaget, innebär det förhoppningsvis att fler människor tar del av utställningsverksamheten och får kulturupplevelser. Om kommunen skulle ta bort förbudet för de politiska partierna att vistas på Stortorget kan det ju också ge ett litet bidrag till ökat liv i centrum. I varje fall tror jag mer på den typen av åtgärder än att åter tillåta bilparkering inne bland torgstånden. Jag tror personligen inte att det är ett framgångsrecept, knappast när det redan finns fyra större parkeringsområden inom 300 meter från Stortorget.

Den kanske viktigaste frågan i förra årets valrörelse var frågan om vinster i välfärden. Nu ska ett förslag om en rimligare ordning tas fram på riksnivå, men ännu är det slaget inte vunnet. Det gäller att fortsatt hävda grundsynen att sjukvården, äldreomsorgen och skolan ska vara en rättighet och inte en handelsvara. Det är den offentliga verksamhetens kärna och i det begreppet ingår inte vinster till riskkapitalistföretag. Det är en illusion att tro att det bästa sättet att få inflytande över den gemensamma sektorn skulle ske genom privatiseringar. Det är en myt att valfriheten skulle öka bara för att privata aktörer bjuds in, det är naivt att tro att den kommunala ekonomin skulle vara betjänt av att riskkapitalföretag bjuds in. Den offentliga verksamheten kan och bör ha andra mål. Privatiseringshysterin måste stoppas!

Några ord om Alstads skola. Kommunen har föreslagit att eleverna på mellanstadiet i Alstad skola ska flytta till Väståkra i Anderslöv i stället, från och med höstterminen. Detta eftersom det saknas legitimerade lärare på skolan liksom specialsalar. En dålig planering och framförhållning skulle alltså leda till att barnen skulle bussas till Anderslöv. Det borde vara enklare att flytta en lärare än en hel mellanstadieklass. Och varför avrusta en skola i en tillväxt- och utbyggnadsort? När Pågatågstrafiken startar i december skapas ett gyllene tillfälle för Alstad att växa. Med bara 5 km till stationen i Östra Grevie får Alstad helt nya möjligheter. Då känns det oerhört kortsiktigt om förslaget om nedrustning av skolan skulle vinna gehör.

På samma tema, frågan om att låta byarna leva, kan man också ta upp Karlsfälts gård. Självklart är det viktigt att det ordnas boende för barn med särskilt stöd och behov. Men varför denna självklarhet måste leda till att Karlsfälts gård rivs så att den gamla bystrukturen i Kyrkoköpinge påverkas är svårbegripligt. Finns det verkligen inga andra alternativ? Även här tycks kommunens framförhållning bristfällig. Även här brister medborgardialogen.

Vänsterpartiet har en ideologisk kompass som pekar mot rättvisa och solidaritet. Solidaritet mellan olika grupper. Att minska klyftorna, att ge samma förutsättningar, att främja jämställdheten. Solidaritet i form av delaktighet och demokrati. Solidaritet med kommande generationer genom en bättre miljö. Solidaritet som svar på rasism och främlingsfientlighet. Solidaritet som gör att det finns möjlighet att bibehålla och utveckla skolan, vården och omsorgen utan annat vinstintresse än vinsten av att varje människa behövs och tas till vara. En solidarisk människosyn där det inte finns behov av att sortera människor i vi och dom, där kulturmöten är något positivt och inte ett hot, där människors olika erfarenheter tas tillvara.

 

Det är inte en slump hur vi ställer oss i olika frågor. Den ideologiska kompassen och övertygelsen om alla människors lika värde anger riktningen. För oss är demokratifrågorna oerhört centrala. De är samtidigt både målet med och förutsättningen för det politiska arbetet.

Främlingsfientligheten måste bekämpas, rasismen måste stoppas. Det måste finnas ett radikalt politiskt alternativ. En politik som värnar den gemensamma välfärden, som gagnar de svaga och utsatta grupperna. En politik där välfärden inte är en handelsplats utan en rättighet. En politik som i första hand ser till dem med störst behov – inte till dem med bäst förmåga att formulera sig och ställa krav. En politik där miljöaspekterna tillåts påverka besluten. En politik där insyn och delaktighet förbättras och demokratin utvecklas. En politik där jämställdheten prioriteras. En politik som minskar klyftorna i samhället. En frihetlig, långsiktigt hållbar socialism. En politik som skulle göra Trelleborg lite rödare och mycket bättre.

Uppdaterades: 30 apr 2015