Fler insändare om Vinster i välfärden
I ett antal nya insändare i Trelleborgs Allehanda har vi fortsatt att diskutera frågan om Vinster i välfärden.
Den första insändaren var införd 9 juli som ett svar på en ledarartikel från Petter Birgersson:
Vår paroll fångar kärnfrågan
Svenskt Näringsliv har låtit Handelns Utredningsinstitut (HUI) titta på frågan om konkurrensutsättning i svensk välfärd och har lyckats leta fram forskning som menar att produktiviteten stiger när privata företag övertar offentlig verksamhet.
Frågan är så klart viktig för Svenskt Näringsliv. Ett helt nytt område för kommersiella aktörer öppnades upp när marknadsivern drabbade välfärdssektorn. Att kritiskt granska detta är att ifrågasätta de vinster som dränerar offentlig sektor. Inte konstigt att Svenskt Näringsliv beställer en rapport från HUI.
Petter Birgersson gör i ett ledarinlägg (den 25 juni) egna och ännu mer långtgående slutsatser än HUI:s rapport. För att ta två exempel så skriver HUI att slutsatser om effekter på effektivitet inte kan dras och att upplevda kvalitetsmått (brukarnöjdhet) har påverkats negativt inom äldreomsorgen. Birgersson påstår däremot att HUI visar att forskningen tyder på att företag bidrar till effektivitet och kvalitet.
Birgersson menar att Vänsterpartiets budskap ”Inte till salu” är en udda paroll i marknadsföringssammanhang och fångar därmed, förmodligen omedvetet, lite av kärnfrågan. Jag menar att välfärden är en rättighet där behoven ska styra, Inte till salu speglar just detta. Politik är inte en marknadsplats.
Petter Birgersson svarade följande:
Att Mats Sjölin inte uppfattar att ledaren driver med att just V ägnar stor kraft åt lättköpta slogans är lite småkul. Genom ”Politik är inte en marknadsplats” ger Sjölin ännu ett exempel på denna konst. Av rapporten och ledaren framgår tydligt att forskningsläget visar på tydliga vinster i kvalitet och effektivitet inom vården, lutar åt samma håll men mer försiktigt vad gäller skolan och är mer osäkert inom äldreomsorgen.
Den 18 juli fanns vår nästa insändare införd:
Det finns olika sätt att tolka värdet och syftet med välfärden
Petter Birgersson skriver (den 9 juli) att det i den av Svenskt Näringsliv beställda rapporten Värde i välfärden tydligt framgår att forskningsläget visar på tydliga vinster i kvalitet och effektivitet inom vården. Rapporten finns tillgänglig på nätet, Birgerssons påstående är därmed enkelt att kontrollera.
I rapportens slutdiskussion anges: Det är svårare att dra slutsatser om konkurrensutsättningens effekter på effektiviteten, eftersom många studier inte relaterar de uppnådda effekterna till resurserna som förbrukats. Rapporten tvekar, men Birgersson är tvärsäker i sin uppfattning att konkurrens är bättre för skattebetalarna och låter sig inte hejdas av så tråkiga saker som fakta.
Böhlmark/Holmlund har också forskat om konkurrensutsättning i välfärden och konstaterar att: den ökade valfriheten leder till en ökad sortering av elever efter socio-ekonomisk bakgrund och invandrarbakgrund. Uppdrag Granskning har avslöjat hur de privata skolföretagen väljer och vrakar bland eleverna, SCB har visat hur de privata välfärdsföretagen gör miljardvinster och i olika mätningar har skolresultaten rasat allt mer. Det är en annan bild av verkligheten än den Svenskt Näringsliv och Birgersson försöker förmedla. Det verkar finnas olika syn på syftet med välfärdssektorn och Värde i välfärden kan uppenbarligen tolkas på flera sätt.
Petter Birgerssons svar publicerades direkt:
Mats Sjölin vill stänga den mest framgångsrika skolan i Trelleborg, likadant med en omvittnat omtyckt vårdcentral som patienterna ger högt betyg och Vänsterpartiets princip lär också gälla stadens privatpraktiserande tandläkare. Till skillnad från Sjölin vill jag ge alla medborgare, oavsett ekonomisk bakgrund, rätt att välja skola, vård och omsorg. Sjölin vill göra det åt dem.
Nu har följande nya insändare skickats in:
Petter Birgersson och Carolin Dahlman har med ett par dagars mellanrum angripit Vänsterpartiets förslag om att begränsa privata vinster i välfärden.
Vänsterpartiet menar att vård, skola och omsorg är en rättighet där behoven och inte vinstintresset ska styra. Icke-offentlig verksamhet ska kunna bedrivas av aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning, alternativt av ideella aktörer och/eller icke vinstdrivande kooperativ. Överskott ska återinvesteras i verksamheten, inte landa i skatteparadis.
Birgersson påstår att vi vill stänga den mest framgångsrika skolan i Trelleborg och syftar troligen på Kunskapsskolan. Notera då att Kunskapsskolan finns etablerad i bl a England med långt strängare etableringskrav än det Vänsterpartiet nu föreslår! Och grundaren, Peje Emilsson, har själv i en intervju i SvD framfört att det vore bra om det stramades upp även här. Birgerssons oro känns ogrundad.
Varför ska vissa svenskar inte få betalt för sitt arbete undrar Dahlman oroad över att välfärdsföretagen ifrågasätts. Och onekligen finns här mycket att försvara. SvD har jämfört med andra branscher och konstaterat att vinstnivån är hög, framförallt i förhållande till det egna kapitalet. De stora vinsterna görs dock vid företagsförsäljningar. När vårdkoncernen Ambea såldes fick ägarna en vinst på över 3 miljarder kr som ett exempel. Bakom dessa vinster ligger en avancerad skatteplanering. För att citera SvD: ”Riskkapitalbolag har tjänat miljarder på företag inom vård, skola och omsorg. Samtidigt gör de allt för att undvika att betala skatt”.
Men visst ska de som arbetar i välfärden: lärare och vårdpersonal, få betalt för sitt arbete och gärna lite fler arbetskamrater. Men det förutsätter att välfärden inte dräneras på skattepengar.
Välfärden kan göras bättre. Det behövs mer resurser – inte till vinster men till verksamheten. Det behövs nya idéer – inte som företagshemligheter men för kunskapsspridning. Det behövs kvalitet och långsiktighet.
Låt inte välfärden kvävas av privata lycksökare!