Trelleborgare – mötesdeltagare!

”Vårt fokus i dag är att minska ungdomsarbetslösheten. Det hänger tätt ihop med skolfrågan. Det är ingen tvekan om att det är de elever som inte klarar sig i skolan som också hamnar i utanförskap och arbetslöshet.” Så föreslog Lärarförbundet i en insändare i Trelleborgs Allehanda igår att årets Första maj-tal skulle inledas och det ställer jag gärna upp på.

Anders Hansson från Moderaterna ifrågasatte samma dag i en annan insändare om det längre fanns något att protestera mot på Första maj och hänvisar till att antalet sysselsatta har ökat. Det han då väljer att glömma bort är att befolkningen samtidigt har ökat liksom, vilket är mer intressant, andelen arbetslösa. Moderaterna har nu tillhört den styrande majoriteten i Trelleborg i 12 år. Hur kan man vara nöjd när det finns en arbetslöshet på 10 % här i Trelleborg? Hur kan man slå sig till ro när en fjärdedel av våra ungdomar går utan jobb?

Skolfrågan gällde det. Bildningsförvaltningens egen utredning visar att kostnaden per grundskoleelev är betydligt lägre i Trelleborg än i genomsnitt för Sverige. Man konstaterar också att det saknas 36 miljoner kronor till barn och elever i behov av särskilt stöd. Nämndens moderata ordförande Lars Mikkelä föreslår att rektorerna ska trolla med knäna med de resurser som skulle gått till alla elever. Kommunalrådet Ulf Bingsgård fyller på och menar att det inte finns något bevisat samband mellan mer pengar till verksamheten och högre resultat. Nu handlar det ju trots allt om att barn och elever faktiskt har rätt till det stöd de behöver för att nå målen i skolan. Det lagkravet gäller även i Trelleborg och kan inte trollas bort varken med knäna eller på annat sätt.

Petter Birgersson på Trelleborgs Allehanda har i ett antal debattinlägg angripit Vänsterpartiet, menat att vår ekonomiska politik är extrem och då syftat på vårt motstånd mot privata vinster i välfärden.

Vår grundsyn är att sjukvården, äldreomsorgen och skolan ska vara en rättighet och inte en handelsvara. Det är detta som är den offentliga verksamhetens kärna och i det begreppet ingår inte vinster till riskkapitalistföretag. Detta är ingen extrem politik, det är så de flesta länder ser på välfärden och hur skattepengar ska användas. Det är den svenska modellen som är extrem med skattepengar som slussas till riskkapitalister, med skolor som går i konkurs, skolresultat som rasar och skandaler inom vården.

Jag tittade i handlingarna till det senaste mötet i Bildningsnämnden. Inte mindre än tio friskolekoncerner hade till det mötet anmält sitt intresse av att etablera gymnasieskolor i Malmö, vilket då Bildningsnämnden fick för yttrande för även om det inte sker i Trelleborg så påverkas vi så klart. Så ser det ut idag och utvecklingen går snabbt. Det är en utveckling som leder till ökade klyftor och en del av det haveri som har drabbat skolan.

Det finns en stor folklig opinion mot vinster i välfärden. Det till Göteborgs universitet knutna SOM-institutet har nyligen presenterat en rapport som pekar på ett rekordstarkt stöd för välfärdsstaten och ett ökat motstånd mot vinster i vård, skola och omsorg. I sig är det kanske inte konstigt att det finns ett motstånd mot att den offentliga sektorn dräneras på pengar som skickas till skatteparadis. Det som är märkligt är att de politiska partierna, med ett undantag, inte ser detta motstånd, inte tar det till sig.

Det är en illusion att det bästa sättet att få inflytande över den gemensamma sektorn skulle ske genom privatiseringar. Det är en myt att valfriheten skulle öka bara för att privata aktörer bjuds in, det är naivt att tro att den kommunala ekonomin skulle vara betjänta av att riskkapitalföretag bjuds in. Den offentliga verksamheten kan och bör ha andra mål. Privatiseringshysterin måste stoppas!

På Första maj 1992 hade vi som ett krav att Trelleborg skulle få Pågatågstrafik till Malmö. De styrande i kommunen var då fortfarande negativa till detta.

En av våra första motioner när vi kom in i fullmäktige 1998 rörde just att vi ville att kommunen skulle ta ställning för Pågatågstrafik, att planering och byggande skulle inrättas efter detta samt att en hållplats på öster skulle planeras in.

Då hade som en del i avtalet om Citytunneln och en av förutsättningarna för det projektets samhällsnytta skrivits in att förbindelserna mot Ystad och Trelleborg skulle byggas ut. Trots detta var kommunen fortsatt passiv, d v s Trelleborgs kommun – inte Ystad som däremot höll sig mer framme.

Först nu i december 2015, 23 år efter att vi tog upp förslaget här på Första maj, kommer trafiken igång. Först nu, 16 år efter att vi tryckte på i fullmäktige, börjar kommunen fundera på hur det påverkar stadsplaneringen och först nu börjar en diskussion föras om ett andra stationsläge.

Vi är tydliga nu, som tidigare, som alltid. Det krävs mer än halvtimmestrafik under rusningstid, vi vill ha ett andra stationsläge i Mellanköpinge och vi vill dra nytta av det strategiska läget för Östra Grevies Pågatågsstation så att det där blir anslutning till Alstad, Anderslöv och även Klagstorp. Framförallt: Se möjligheterna när de uppstår och ta vara på dem!

Ett annat förslag som har legat till sig är Trelleborgs kommuns anslutning till den Europeiska koalitionen av städer mot rasism, ECCAR. 2007, på Första maj, lämnade vi ett förslag om just detta. Bakgrunden till vårt förslag var den ökade främlingsfientlighet som hade vuxit fram och fått ett fäste i Trelleborg.

Medborgarförslaget behandlades i kommunfullmäktige i april 2008 där beslutet blev att man skulle följa hur samarbetet inom ECCAR utvecklas och på vilket sätt Trelleborgs kommun skulle kunna medverka i koalitionen för att därefter återkomma till kommunfullmäktige för beslut senast i december 2009. På så sätt slapp man ta beslut just då.

Och åren gick och förslaget gömdes undan, det återkom i varje fall inte. Frågan var så klart inte prioriterad av kommunen och till slut skickade jag en påminnelse och undrade om man inte tänkte fullfölja det som faktiskt var bestämt. Och nu under våren så tog faktiskt till slut ett enhälligt kommunfullmäktige beslut om att Trelleborg skulle ansluta sig till ECCAR.

Det är ju vackert så, men det är ändå bara början. Nu startar arbetet, nu ska handlingsprogram formuleras, nu ska kulturell mångfald stödjas, nu ska informationen om rasism sätta fart. Kommunen ska inte få gömma sig fler gånger. Nu är det upp till bevis och vi kommer att driva på och fortsätta att påminna då det behövs.

Se där två exempel där man kan säga att Första maj, Olof Palmes plats, Trelleborg. Det är där man ska vara, det är där det händer.

2014 har av många benämnts vara ett supervalår. Lena Mellin i Aftonbladet har istället skrivit att vi går mot världens tråkigaste val och fortsätter. ”För få, om ens någon, vågar sticka ut hakan. För få, om ens någon, har en vision om framtidens Sverige”. Slut citat.

För att begränsa frågan till Trelleborg så finns det ett stort utrymme för förbättringar och kanske en möjlighet att vrida om kursen till en annan politik. Frågan är vad vi vill med Trelleborg? Vilket samhälle vill vi bygga – för politiken är här och nu och det är vi själva som skapar den.

Vänsterpartiet har länge drivit kravet på sex timmars arbetsdag. En sänkning av arbetstiden innebär förvisso en kostnad för kommunen, men skapar också stora samhällsekonomiska vinster. Det handlar om minskad arbetslöshet, minskad sjukfrånvaro och en ökad effektivitet. Vi vill, under kommande mandatperiod, att ett försök inleds med minskad arbetstid där kvinnodominerade områden prioriteras som exempelvis kommunens vårdinrättningar.

En fråga som har diskuterats mycket är en eventuell utbyggnad av en, eller flera, Ringvägar i Trelleborg. Vi vill öppna upp så att staden möter havet, men vi vill göra det utan att bygga nya ringvägar. Med en prioritering av järnvägstrafiken, med bibehållen matning till hamnen västerifrån och genom att lastbilarna tar vägen via Västra industriområdet skapas dessa förutsättningar. Vi tror att det finns en stor potential i att öppna upp mot havet.

Viktigt är att det som i så fall byggs får en blandad utformning vad gäller boendeformer. De attraktiva miljöer som skapas ska komma alla till del. Ett attraktivt boende kan likaväl, eller rent av hellre, planeras för ett äldreboende eller ungdomsbostäder som exklusiva lyxvåningar.

Jag skulle också vilja ta upp det djupt orättvisa i det avkastningskrav som finns på Trelleborgshem och som i realiteten blir till en straffskatt för hyresgästerna.

Årets val skulle kunna leda till att Trelleborg äntligen får ett aktivt parti i kommunfullmäktige som konsekvent tar strid för svaga och utsatta grupper, som leds av tanken om solidaritet och rättvisa, som går emot privatiseringar och välfärdsdränering. Ett parti som formulerar politiken ur ett vänsterperspektiv och som vågar utmana den borgerliga alliansen. Ett Vänsterparti som gör come-back och visst är det något som Trelleborg skulle behöva och visst är det ett val att se fram emot.

Det finns en gammal anekdot om en icke namngiven skånsk minister som med gott självförtroende kom till Stockholm central och satte sig i en taxi. Chauffören undrade så klart vart han ville bli körd. Ministern svarade då: Det spelar ingen roll, kör mig vartsomhelst, jag behövs överallt.

Samma sak, och med mer relevans, skulle kunna sägas om Vänsterpartiet. Årets Första maj-tema är ”Inte till salu” och det är en politik som är lika angelägen i EU-valet som i höstens allmänna val. Och naturligtvis är det så att politiken lättare får genomslag när den kan samverka på olika nivåer. Vänstern behövs överallt.

Vänsterpartiet har en ideologisk kompass som pekar mot rättvisa och solidaritet. Solidaritet mellan olika grupper. Att minska klyftorna, att ge samma förutsättningar, att främja jämställdheten. Solidaritet i form av delaktighet och demokrati. Solidaritet med kommande generationer genom en bättre miljö. Solidaritet som svar på rasism och främlingsfientlighet. Solidaritet som gör att det finns möjlighet att bibehålla och utveckla skolan, vården och omsorgen utan annat vinstintresse än vinsten av att varje människa behövs och tas till vara. En solidarisk människosyn där det inte finns behov av att sortera människor i vi och dom, där kulturmöten är något positivt och inte ett hot, där människors olika erfarenheter tas tillvara.

Och just detta är väl en vänsteralternativ så gott som något. Där demokratifrågorna är något oerhört centralt. De är samtidigt både målet med och förutsättningen för det politiska arbetet.

Främlingsfientligheten måste bekämpas, rasismen måste stoppas. Det måste finnas ett alternativ till den borgerliga politiken. En politik som värnar den gemensamma välfärden, som gagnar de svaga och utsatta grupperna. En politik där välfärden inte är en handelsplats utan en rättighet. En politik som i första hand ser till dem med störst behov – inte till dem med bäst förmåga att formulera sig och ställa krav. En politik där miljöaspekterna tillåts påverka besluten. En politik där insyn och delaktighet förbättras och demokratin utvecklas. En politik som minskar klyftorna i samhället. En feministisk politik. En politik som behövs i EU-parlamentet, i riksdagen, i regionfullmäktige och i kommunfullmäktige i Trelleborg. En frihetlig, långsiktigt hållbar socialism. En politik som skulle göra Trelleborg lite rödare och mycket bättre.

Leve Supervalåret och Leve Första maj!

Mats Sjölin

Vänsterpartiet Trelleborg

Uppdaterades: 29 aug 2014