Trelleborgare – mötesdeltagare!

Tiden är obeveklig, så här års är det alltid Första Maj. Den här dagen påminns vi alltid om det hopp som finns om att samhället skulle kunna vara mer jämlikt, rättvist och solidariskt. Inte minst påminns vi om att detta är fullt möjligt om vi vill. Om vi vill så kan ett långsiktigt hållbart samhälle utvecklas, ett samhälle där klyftorna minskar och jämställdheten ökar.

Ja, d v s det räcker ju inte att vi bara vill detta. Nästa år är det valår och för att få en förändring krävs att ett politiskt alternativ för förändring får stöd och utrymme. För politiken är inte obeveklig. Politik är att vilja, men också att välja. Att vara med och välja det samhälle som svarar mot de ideal man själv står för. Att välja de perspektiv som blir utgångspunkt i politiken. Att välja väg.

Vi i Vänsterpartiet har som bekant saknats i fullmäktige sedan 2006. Under de år vi satt i fullmäktige var vi aldrig med i den styrande majoriteten, men som aktivt oppositionsparti lyckades vi ändå i viss mån påverka politiken en aning. Vi kunde få igenom en välbehövlig satsning på skolan genom höjd skatt och ökad resurstilldelning. Efter vårt initiativ tecknade Trelleborgs kommun avtal med Migrationsverket om att bidra med att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vi kan nog också säga att vi, genom idogt bearbetande, till slut lyckades ändra majoritetens avvaktande eller snarare negativa inställning till Pågatågstrafik.

Några andra konkreta och bestående exempel från vår tid i fullmäktige är att protokollen därifrån och från nämnderna läggs ut i sin helhet på kommunens hemsida samt att kommuninvånarna har fått möjlighet att lägga medborgarförslag till kommunfullmäktige.

Nästa års val skulle kunna leda till att Trelleborg äntligen får ett aktivt parti i kommunfullmäktige som konsekvent tar strid för svaga och utsatta grupper, som leds av tanken om solidaritet och rättvisa, som går emot privatiseringar och välfärdsdränering. Ett parti som formulerar politiken ur ett vänsterperspektiv och som vågar utmana den borgerliga alliansen. Ett Vänsterparti som gör come-back och visst är det något som Trelleborg skulle behöva.

Det tredje största partiet i Trelleborg idag är Sverigedemokraterna. Ett parti som genom en överenskommelse med Moderaterna har tillskansat sig en post som deltidskommunalråd, ett parti som är djupt inne bland den styrande eliten, ett parti som fått mer inflytande än vad valresultatet berättigar till, men ändå ett parti som vill framställa sig som outsiders, som något som står utanför den politiska sfär man själv är så delaktiga i.

Sverigedemokraterna har nu funnits med i kommunfullmäktige i drygt tio år. Man har visserligen breddat sin politik något under dessa år, det händer att man pratar om annat än invandringen, men den ideologiska grunden är fortfarande tanken om alla människors olika värde. Behovet av att definiera gruppen ”vi” och gruppen ”dom” och göra ett tydligt avståndstagande mot allt det som inte inryms inom den egna snäva horisonten.

Allt främmande ses som skrämmande och bör bekämpas och gärna förbjudas. Så har man exempelvis tidigare motionerat om att kommunfullmäktige ska besluta om vilken klädsel som ska vara tillåten i skolorna. Nu senast har man drivit frågan om att förbjuda halal- och koscherslaktat kött i kommunens kostpolicy och lyckats med detta.

”Det är en av de frågor vi har kämpat hårdast för” har Sverigedemokraternas Per Klarberg stolt deklarerat. Och ändå är det ett icke-beslut, det finns svenska djurskyddsregler, det finns ett kommunalt regelverk sedan tidigare och det finns en tillsynsmyndighet, Jordbruksverket, som har till uppgift att se till att djurskyddsreglerna efterlevs.

Det beslut som Sverigedemokraterna har lyckats få igenom med stöd av moderaterna och miljöpartiet och där socialdemokraterna avstod från att rösta förändrar inte en millimeter i sak. Man förbjuder det som redan är förbjudet. Det som är intressant är varför det trots detta är en så viktig fråga för Sverigedemokraterna att driva.

Man kan också undra varför det är viktigt för dem att driva en motion där man använder begreppet ”s k ensamkommande flyktingbarn”. Med all säkerhet handlar det om en markering av att det finns ett ”vi” och ett ”dom”, exkluderandet som bärande tanke där det som är ”dom” ska demoniseras. Kanske är det samma behov av exkluderande vi kan se i de interna strider hos Sverigedemokraterna som spelas upp inför öppen ridå.

Per Klarberg har sagt: ”Det kan inte längre råda någon tvekan om att islamismen och undfallenheten inför denna idag utgör ett av de allvarligaste hoten mot demokratin”. Jag skulle hellre säga att ett av de allvarligaste hoten mot demokratin är den inskränkthet, var den än finns, som leder till att motsättningar måste skapas, konflikter underbyggas och där rasism och främlingsfientlighet frodas. Det är detta som är det verkliga hotet mot solidaritet och demokrati, det är det som måste bekämpas.

Moderaterna har nu under snart 3 hela mandatperioder tillhört den styrande majoriteten i Trelleborg och sedan 2006 också varit det största partiet inom majoriteten. Vad har man då åstadkommit? Har Trelleborg blivit bättre? Ett sätt att värdera detta är att titta i de kommunrankingar som görs.

Tittar man i Skolverkets statistik kan man t ex se att det nu är färre elever i årskurs 9 som klarar målen och blir behöriga än hur det var 2006. Ser man på MiljöAktuellts miljöranking så låg Trelleborg på 45:e plats 2009 vilket var det första året den statistiken togs fram, nu har man halkat ned till plats 96. Tidningen Fokus har en ranking som handlar om var det är bäst att bo, där rasar Trelleborg till en 257:e plats av 290 kommuner. Inte ens Svenskt Näringsliv uppskattar moderaternas sätt att styra kommunen, här dalar Trelleborg för fjärde året i rad och hamnar nu på 220:e plats. Så här skulle man kunna hålla på och visst kan man hitta positiva saker också, t ex visar SCB:s medborgarundersökning att man är nöjda med sophämtningen, däremot får kulturen och miljöarbetet dåligt betyg i samma undersökning.    

Moderaterna har ingått i den styrande majoriteten i mer än 10 år. Man har alltså haft alla möjligheter att sätta sin prägel på utvecklingen i Trelleborg. Ansvaret kan inte skyllas på någon annan.

Arbetslösheten stiger i Trelleborg, i och för sig precis som i riket i övrigt. I Trelleborg var enligt arbetsförmedlingen 10,2 % arbetslösa vid årsskiftet 2012/2013. Ett år tidigare var 9,4 % arbetslösa. Än värre är det för ungdomarna i Trelleborg där en av fyra är arbetslös!

I kommunens årsredovisning för 2012 anges: ”Under många år har Trelleborgs kommun arbetat målmedvetet och i framkant gällande arbetsmarknadsfrågor. Vi tillhör det fåtalet kommuner som inrättat en särskild politisk nämnd för att arbeta med dessa frågor.” Samtidigt bedömer man att sysselsättningen kommer att försämras de kommande åren.

En politisk nämnd är kanske positivt men långt ifrån tillräckligt. Viktigare är väl konkreta åtgärder, att möta de behov som finns i kommunen. Två år i rad har kommunen gjort ett överskott på över 70 mkr, det finns resurser så att kvalitén skulle kunna förbättras.

Det borgerliga Trelleborg är ingen framgångssaga precis, tvärtom har den moderata politiken inneburit att Trelleborg utvecklas sämre än jämförbara kommuner. Trelleborg är värt ett bättre öde, en annan politik, ett nytt politiskt styre.

Det finns en stor folklig opinion mot vinster i välfärden. I sig är det kanske inte konstigt att det finns ett motstånd mot att den offentliga sektorn dräneras på pengar som skickas till skatteparadis. Det som är märkligt är att de politiska partierna, med ett undantag, inte ser detta motstånd, inte tar det till sig.

Kunskapsskolan etablerades i Trelleborg 2007 ivrigt påskyndade av den borgerliga majoriteten som    t o m har valt att sponsra dem trots att det så klart innebär en utarmning av de resurser som satsas i den egna kommunala verksamheten. När Kunskapsskolan härom året skulle utöka sin verksamhet menade Bildningsförvaltningen att det skulle få stora negativa konsekvenser för framförallt Liljeborgsskolan samt att det riskerade att öka segregeringen. Trots detta var bildningsnämnden positiv till utökningen. ”Vi gör bedömningen att fördelarna överväger” sa den moderate nämndsordföranden Lars Mikkelä. Den borgerliga majoritetens förkärlek för privata verksamheter tycks alltså leda till att kommunala alternativ får stå åt sidan. Stora negativa konsekvenser i den egna verksamheten blir inte så viktiga när privatiseringar är det överordnade målet.

Skandalföretaget Carema Care, som i sin tur ägs av riskkapitalister, finns etablerade genom Täppans äldreboende och nu är det på gång att delar av badhusets verksamhet ska läggas ut på entreprenad. Kanske är det för att härma den privata sektorn när ägaren Trelleborgs kommun kräver aktieutdelning av Trelleborgshem. En fjärdedel av Trelleborgshems överskott gick 2012 till kommunkassan som en form av straffbeskattning av hyresgästerna.

Det är en illusion att det bästa sättet att få inflytande över den gemensamma sektorn skulle ske genom privatiseringar. Det är en myt att valfriheten skulle öka bara för att privata aktörer bjuds in, det är naivt att tro att den kommunala ekonomin skulle vara betjänta av att riskkapitalföretag bjuds in. Den offentliga verksamheten kan och bör ha andra mål. Privatiseringshysterin måste stoppas!

Det finns ett stort utrymme för förbättringar och kanske en möjlighet att vrida om kursen till en annan politik. Frågan är vad vi vill med Trelleborg? Vilket samhälle vill vi bygga – för politiken är här och nu och det är vi själva som skapar den.

Vänsterpartiet har en ideologisk kompass som pekar mot rättvisa och solidaritet. Solidaritet mellan olika grupper. Att minska klyftorna, att ge samma förutsättningar, att främja jämställdheten. Solidaritet i form av delaktighet och demokrati. Solidaritet med kommande generationer genom en bättre miljö. Solidaritet som svar på rasism och främlingsfientlighet. Solidaritet som gör att det finns möjlighet att bibehålla och utveckla skolan, vården och omsorgen utan annat vinstintresse än vinsten av att varje människa behövs och tas till vara. En solidarisk människosyn där det inte finns behov av att sortera människor i vi och dom, där kulturmöten är något positivt och inte ett hot, där människors olika erfarenheter tas tillvara.

Och just detta är väl en vänsteralternativ så gott som något. Där demokratifrågorna är något oerhört centralt. De är samtidigt både målet med och förutsättningen för det politiska arbetet.

Främlingsfientligheten måste bekämpas, rasismen måste stoppas. Det måste finnas ett alternativ till den borgerliga politiken. En politik som värnar den gemensamma välfärden, som gagnar de svaga och utsatta grupperna. En politik som i första hand ser till dem med störst behov – inte till dem med bäst förmåga att formulera sig och ställa krav. En politik där miljöaspekterna tillåts påverka besluten. En politik där insyn och delaktighet förbättras och demokratin utvecklas. En politik där jämställdheten prioriteras. En politik som minskar klyftorna i samhället. En frihetlig, långsiktigt hållbar socialism. En politik som skulle göra Trelleborg lite rödare och mycket bättre.

Uppdaterades: 01 maj 2013