Vänner, mötesdeltagare!

Första Maj – arbetarrörelsens dag. En dag för fred, rättvisa, solidaritet och värme. Årets rödaste dag.

I förra årets tal var jag relativt optimistisk angående höstens valresultat. En handfull nya röster i varje vallokal skulle ge oss tillbaka våra två platser i fullmäktige. Det borde inte ha varit en övermäktig uppgift men blev det likväl. Det är klart att man är missnöjd med utgången men det är svårt att bryta en rikstrend och det är svårt att slå från det underläge som det innebär att bedriva en valrörelse när man inte är representerad i fullmäktige. Vi har helt enkelt inte haft samma möjlighet att under en fyraårig mandatperiod synas på samma sätt som fullmäktigepartierna och få en plats i folks medvetande. Vi mäktade inte med att bryta den trenden den här gången, men vi ger oss naturligtvis inte! Nu siktar vi mot nästa val och en revansch!

Det mest positiva med valresultatet var väl annars att Sverigedemokraterna, trots sin framgång på riksplanet, inte ökade utan blev kvar på samma mandatantal. Man får väl hoppas och tro att deras kulmen därmed är nådd. Och så kan man ju också notera att det nu har minskat från 8 till ”enbart” 7 borgerliga partier i fullmäktige. Å andra sidan är oppositionen ytterligare försvagad och tycks i allt väsentligt ägna sig åt formell kritik angående hur besluten fattas, men det räcker inte. Den borgerliga alliansen måste utmanas och det kan bara ske genom att ett reellt politiskt alternativ formuleras och där finns en hel del i övrigt att önska i Trelleborgspolitiken.

En tydlig tendens genom årens lopp är att den politiska spelplanen successivt minskar. Med privatiseringar och utförsäljningar flyttas verksamheter bortom offentlig insyn och demokratisk styrning. En växande andel av besluten tas också inom EU eller är åtminstone styrda av villkor som EU har fastställt. Det finns en tendens att de politiska alternativen blir färre och att blocken lägger sig så nära varandra att de politiska skillnaderna blir otydliga och kanske rentav obetydliga. Det är inte märkligt att väljarna i den situationen blir vilsna, men det gör bara vår uppgift desto viktigare.  

Kommunpolitiken beskrivs ibland som närmast opolitisk. Att det handlar om att gemensamt träffa de beslut som bäst gagnar kommuninvånarna. Och visst finns det väl ett uns av sanning i detta, men samtidigt finns det många frågor där det verkligen spelar stor roll hur politiken utformas.

Vår politiska grundsyn, vår ideologiska kompass, är rättviseperspektivet och solidariteten med svaga och utsatta grupper. Tron på alla människors lika värde och rättigheter. Övertygelsen om att det är möjligt och nödvändigt att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. Viljan att använda politiken till att komma till rätta med de orättvisor och den utslagning som annars blir en följd av ett ohämmat marknadstänkande.

Det långsiktigt hållbara samhället byggs utifrån en god miljö. Våren är evigt ung sägs det, och jag tänkte då knyta an, inte till det unga, utan snarare till det eviga. Likaväl som jag i mitt Första maj-tal 1992 tog upp kravet om Pågatågstrafik till Malmö kan det föras upp idag igen liksom alla andra år. En ny fordonsgeneration ersätter nu de Pågatåg som var relativt nya i början på 90-talet. Och visst ser det väl nu ut som att kommunens envisa motstånd har brutits och att trafik äntligen ska kunna komma igång om några år. Men fortfarande diskuteras olika alternativ. 1998, när vi var nya i fullmäktige föreslog vi att kommunen borde ta fram en plan för att genomföra att Pågatågstrafiken skulle komma igång och detta tillsammans med ett ställningstagande för ytterligare en hållplats inom Trelleborgs kommun. Det är ungefär där kommunen är idag. Ystad och Simrishamn hann före med Pågatågstrafik, E6:an byggs ut för fullt, Citytunneln står färdig, Malmö kommun är på gång med en ringlinje vilken i sig riskerar att stjäla en del av den kapacitet som kommer att behövas för Trelleborgstrafiken. Och vi i Trelleborg är i evig väntan. Gångna tiders motsträvighet straffar hårt.

Ett annat evigt tema är miljömålsarbetet i Trelleborg. Ja, om man nu kan kalla det för ett pågående arbete, det är väl kanske att ta i. I en motion 2002 föreslog vi att kommunen skulle sätta igång med miljömålsarbetet. Året efter fick vi svaret att detta arbete pågick för fullt vilket i och för sig inte var sant, det kom igång först två år senare, men sedan dess har det trots allt gått sex år och det är ju en ganska lång tid. Men tittar man på kommunens hemsida idag så är det man kallar ”Senaste nytt i miljömålsarbetet” inte direkt rykande färskt, det är en nyhet från februari 2009 att de fyra första målen snart ska vara hos kommunstyrelsen för beslut. Vad som menas med snart kan ju diskuteras men det har i alla fall inte inträffat ännu. Sedan dess har alltså ingenting hänt. Men är det då så viktigt med miljömålsarbete? Ja, jag anser det. Om det inte finns miljömål, hur ska man då kunna planera på ett långsiktigt hållbart sätt? Om du inte vet vart du ska, spelar det ju heller ingen roll vilken väg du tar. Miljömål tillsammans med handlingsplaner borde vara en given utgångspunkt när det gäller trafikplanering, ställningstaganden i samband med utbyggnadsplaner, överväganden när det gäller Trelleborgs hamn. Man kan med rätta ställa sig frågan varför Trelleborgs kommun inte har några mål eller ambitioner vad gäller miljön.

För några år sedan gjorde en forskare en jämförande studie mellan tre svenska kommuner varav Trelleborg var den ene. Det som konstaterades som typiskt då för Trelleborg var att man saknade styrdokument. På den tiden hade man ju också sin egen ”Starke man”. Nu har revisorerna i Price Waterhouse gjort en granskning och kunnat konstatera att även om frågor blir beslutade i Trelleborgs kommun så är det långt ifrån säkert att de genomförs.

En fråga som självklart är central för oss är frågan om alla människors lika värde och därmed avståndstagandet gentemot rasism och främlingsfientlighet. Genom ett av våra medborgarförslag lyckades vi få till stånd att kommunen tecknade avtal med Migrationsverket om att ta emot mellan 5 och 12 ensamkommande flyktingbarn. Ett litet steg i rätt riktning som visar att de styrande efter påtryckningar trots allt kan erkänna och ta det ansvar som faktiskt åvilar kommunen. Efter detta fullmäktigebeslut, som togs förra våren, har dock kommunen varit passiv. Först nu i vår har kommunen kommit fram till ett förslag till lokalisering i den så kallade Gula villan. Man kan ha mycket synpunkter på senfärdighet och klantigheter i hanteringen av ärendet, men jag tycker ändå att det är en konstig signal när det nu är socialdemokrater som driver igenom en återremiss i fullmäktige innebärande att beslutet drar ut ytterligare på tiden.

Att minska klyftorna och minska segregationen är väsentligt. Möjligheter till arbete och sysselsättning är en del i detta. En genomtänkt politik när det gäller bostadsplaneringen är ett annat. Vi har konsekvent drivit linjen att bostadsområden måste utformas så att bostadsutformning och upplåtelseformer blandas. Och då menar vi att Stavstensudde är ett minst lika segregerat område som exempelvis Fagerängen.

Om det saknas mål och ambitioner när det gäller miljöpolitiken så har det snarare varit tvärtom vad gäller skolans område. Trelleborg skulle ha landets bästa skola år 2005 var den lika tuffa som orealistiska målsättning man satte upp vilken senare följdes av mottot från ”mitten till toppen”. Tuffa målsättningar utan medföljande resurser, mål utan mening. Och resultatet är att man varken har nått toppen eller överhuvudtaget närmar sig den. I den jämförelse Skolverket gör med liknande kommuner visar det sig att Trelleborg har en lägre personaltäthet i varje del av skolsystemet, alltså såväl inom förskolan, grundskolan, särskolan som gymnasiet. Tittar man på resultaten så utmärker Trelleborg sig med att det är färre elever som uppnår målen i årskurs 9 och det är också en lägre andel elever som fullföljer gymnasiestudierna. Trelleborg satsar alltså mindre på skolan och har också ett sämre resultat. I tidningen Skolvärldens ranking faller Trelleborg ner från mitten mot botten mellan 2009 och 2010. Skolan behöver mer resurser, men minst lika viktigt är att få en ökad delaktighet ute i organisationen. Att kunna påverka vardagen, att få ett väl fungerande arbetsklimat. Lärarnas Riksförbund gick i dagarna ut med en kartläggning där man kunde se att avtalsrörelsen 2010 för Trelleborgs del innebar att kommunen satsade 0,02 procent över miniminivån. Det motsvarar ungefär 5 kronor i månaden i lönepåslag utöver det som garanterades i det centrala avtalet. En annan jämförelse är att denna kommunens satsning, om vi nu ska kalla det så, sammantaget för alla lärare i kommunen, är ungefär lika stor som den vinst Nordea genererar på 7 sekunders bankverksamhet. Det finns pengar i samhället, men inte alltid där de gör bäst nytta.

Vänsterpartiet har en ideologisk kompass som pekar mot rättvisa och solidaritet. Solidaritet mellan olika grupper. Att minska klyftorna, att ge samma förutsättningar, att främja jämställdheten. Solidaritet i form av delaktighet och demokrati. Solidaritet med kommande generationer genom en bättre miljö. Solidaritet som svar på rasism och främlingsfientlighet. Solidaritet som gör att det finns möjlighet att bibehålla och utveckla skolan, vården och omsorgen utan annat vinstintresse än vinsten av att varje människa behövs och tas till vara. En solidarisk människosyn där det inte finns vi och dom, där kulturmöten är något positivt och inte ett hot, där människors olika erfarenheter tas tillvara.

Och just detta är väl en vänsterpolitik så god som någon. Ett alternativ som behövs för att vrida politiken mot en ökad rättvisa.

Främlingsfientlighet måste bemötas, rasismen måste stoppas. Det måste finnas ett alternativ till den borgerliga politiken. En politik som värnar den gemensamma välfärden, som gagnar de svaga och utsatta grupperna. En politik som i första hand ser till dem med störst behov – inte till dem med bäst förmåga att formulera sig och ställa krav. En politik där miljöaspekterna tillåts påverka besluten. En politik där insyn och delaktighet förbättras och demokratin utvecklas. En politik där jämställdheten prioriteras. En politik som minskar klyftorna i samhället. En politik som gör Trelleborg bättre. En frihetlig, långsiktigt hållbar socialism. Och visst är detta möjligt!

Så låt dig inte förbittras i denna bittra tid, en dag skall marken grönska, då stå vi alla starka, då är den här vår tid! Tack!

Mats Sjölin

Vänsterpartiet Trelleborg

Uppdaterades: 01 maj 2011