Mats Sjölin, Saima Jönsson och Anneli Philipson var årets talare på Första Maj. Röda Kapellet hade som vanligt en stor och välspelande ensemble på plats, inledde med "Första Maj" och avslutade med "Internationalen".

Mats Sjölins tal återges här:

Första maj är arbetarrörelsens dag för fred, rättvisa och solidaritet. En traditionsfylld dag men också en dag där idéer ventileras och tankar utbyts. En dag där det politiska samtalet kan föras. Detta samtal förutsätter i sin tur en politisk arena eller om man så vill en del av samhället där beslut tas under demokratiska former. Detta i kontrast mot den del där marknaden ges fritt spelrum. Det är skillnad mellan att vara medborgare med medborgerliga rättigheter och att vara kund med inflytande utifrån köpkraft.        

Det behöver inte vara så att samhället, det må vara staten eller kommunen, i alla sammanhang har de bästa lösningarna, men jag är övertygad om fördelarna med demokratiskt fattade beslut och beslut med ett vidare perspektiv när det gäller viktiga samhällsfunktioner kring infrastruktur, när det gäller skola och vård och när det gäller sociala frågor för att ta några exempel. Demokratiskt fattade beslut utifrån en värdegrund där andra hänsyn än strikt ekonomiska är tillåtna.

För det handlar inte bara om att ansvara för eller att äga, det handlar också om att klä detta med ett innehåll, att se att det politiska ansvaret är mer omfångsrikt än ett ekonomiskt ansvar. Det måste formuleras ett syfte för det som vi vill ha i kommunens regi, i den demokratiska sektorn.  

För några år sedan föreslog vi att insynen i de kommunala bolagen skulle bli bättre. Bolagsstämmorna borde självklart vara öppna för alla ägare, d v s alla invånare och vi har också föreslagit att bolagens styrelseprotokoll görs offentliga via kommunens hemsida.

Kommunen som ägare till hamnen, kan och måste ställa miljökrav. Vi har här drivit frågan om miljöanpassade avgifter och vi har föreslagit ett samarbete över nationsgränserna kring miljöanpassade transporter, men inte fått något gehör.

Kommunen som ägare till Trelleborgshem, kan och måste ha en bostadspolitisk målsättning och inte bara ett vinstintresse. Det handlar om att få en blandad bebyggelse med olika upplåtelseformer och att motverka segregation och utanförskap.

Kommunen som ägare till Östersjöterminalen, kan och måste ha en annan inriktning än att slänga ut stans enda biograf för att få upp hyresnivån.

Kommunen som huvudman för all den traditionella verksamheten med skola, vård och omsorg, kan och måste se som sin uppgift att ta tillvara medborgarnas intressen och utveckla verksamheten och kvalitén.

Jag kan med förvåning se hur den borgerliga alliansen i Trelleborg verkar tycka att det är viktigare att med ökade bidrag och andra förmåner stödja den privata Kunskapsskolan än att utveckla den egna skolverksamheten. Kunskapsskolan får ekonomisk ersättning från kommunen för att klara skolskjutsverksamheten men har valt att snåla in på detta. Då bjuder kommunen på detta en gång till genom att låta eleverna få åka med i kommunens skolbussar. Kunskapsskolan får ersättningen och kommunen står för kostnaden. Ur Kunskapsskolans synvinkel skulle man kunna kalla det entreprenöranda. Ur medborgarens synvinkel handlar det snarare om bristande omsorg om kommunens intressen. De intressen som de politiskt förtroendevalda har till uppgift att bevaka.

Under de år vi i Vänsterpartiet satt i kommunfullmäktige var vi förutseende nog att föreslå att det skulle vara möjligt att lägga medborgarförslag till Trelleborgs kommunfullmäktige. Så blev också genomfört och på Första maj ifjol lämnade jag in ett medborgarförslag som blev behandlat så sent som för en dryg vecka sedan. Man skulle nästan kunna tro att det låg en tanke bakom att jag på nästa Första maj-möte skulle kunna redovisa vad som hände med förslaget, men så är det nog inte.

Förslaget var att Trelleborgs kommun skull ansluta sig till den Europeiska koalitionen av städer mot rasism, vilket har startas på initiativ från Unesco. En koalition av städer och kommuner som har ställt sig bakom en gemensam deklaration. I denna sägs att de är övertygade om att rasistiska och diskriminerande ideologier, attityder och handlingar som riktar sig mot vissa kategorier medborgare och invånare utgör ett allvarligt hot mot jämlikhet, ömsesidig tolerans, fred, säkerhet och socialt sammanhang i kommunen.

I andra avsnitt av deklarationen anges att städerna är övertygade om att kampen mot rasism och diskriminering tillhör de lokala myndigheternas skyldigheter samt att de vill lära av tidigare erfarenheter i agerandet mot rasism och att utbyta sakkunskap för att förbättra sina handlingsprogram. Här har vi alltså själva syftet med att arbeta i ett nätverk och inte var och en för sig.

I deklarationen kan man vidare läsa att i alltmer varierade och multietniska städer är främjande av jämlikhet och kamp mot diskriminering en hörnsten i utvecklingen. Och för att ge ett praktiskt uttryck åt åtagandet att bekämpa rasism och diskriminering har städerna så enats om att anta ett handlingsprogram i tio punkter.

En anslutning till koalitionen sker normalt i två steg. Det första steget är att man gör en avsiktsförklaring och att kommunen utifrån de tio punkterna, tittar på hur ett arbete inom egna verksamheter och tillsammans med andra aktörer i kommunen skulle kunna formas för att utveckla ett medlemskap i koalitionen. Nästa steg innebär att kommunen skriver på ett avtal och förbinder sig att använda hela sin politiska styrka för att motverka rasism och diskriminering, genom implementering av de tio åtagandena, d v s det ska finnas åtminstone någon aktivitet på var och en av de tio punkterna.

Kommunfullmäktige beslut blev att man sa nej till medlemskap och nej till avsiktsförklaring, istället ville man avvakta genom att ge kommunstyrelsen i uppdrag att se hur Trelleborg skulle kunna medverka i koalitionen och vad som krävs. Men om detta ska vara seriöst och om det inte bara är ett sätt att bli av med frågan ingår det ju rimligen i detta uppdrag att utforma ett handlingsprogram för Trelleborgs kommun. För om inte detta görs, hur ska man då kunna bedöma vad som krävs? Varför detta arbete skulle vara mer framgångsrikt om kommunen står helt utanför samarbetet förstår jag inte riktigt. Det borde egentligen vara precis tvärtom.

Finns det då något skäl till att Trelleborgs kommun överhuvudtaget ska arbeta mot rasism? Ja, tyvärr gör det. Främlingsfientligheten har här som bekant etablerat ett starkt fäste, Sverigedemokraterna har ju vuxit till sju mandat i kommunfullmäktige. Det i sin tur riskerar att påverka de normer som styr hur vi förhåller oss till rasism och främlingsfientlighet och jag tycker att man tydligt kan märka detta.

Rappakalja och vänsterdravel kallade Sverigedemokraternas Per Klarberg handlingsprogrammet och det må ju vara hänt. Men det är beklämmande att denna inställning vinner majoritet i kommunfullmäktige. Trelleborgs kommun borde ha kunnat ställa sig bakom uppfattningen att främjande av jämlikhet och kamp mot diskriminering är en hörnsten i utvecklingen. Trelleborgs kommun måste ta striden mot rasism och främlingsfientlighet.

I ett kort lokalt tal hinner man inte ta upp alla frågor, men inte ett Första maj-tal utan något om Pågatåg och jag kan bara notera att trots all diskussion om klimathotet verkar regeringen och finansminister Borg inte inse behovet av en utbyggd järnväg. Den stora infrastruktursatsning som gjordes under förra regimen riskerar nu att avbrytas när finansministern istället propagerar för vägutbyggnader.

Inte minst här i Skåne har kollektivtrafikresandet ökat markant och framförallt med tåg. Ingen annanstans i Skåne än i Trelleborg har politikerna varit så negativa till Pågatågstrafik och där finns förklaringen till varför Trelleborg har hamnat utanför. Med en större andel pendling till och från Trelleborg växer behovet av bra förbindelser och en trafik som är långsiktigt hållbar. Behovet av Pågatågstrafik blir därför bara större och större.

Vänsterpartiet lämnade kommunfullmäktige för 1½ år sedan men behovet av en vänsterpolitik har inte minskat.

Främlingsfientlighet måste bemötas, rasismen måste stoppas. Det måste finnas ett alternativ till den borgerliga politiken.

En politik som värnar den gemensamma välfärden, som gagnar de svaga och utsatta grupperna.

En politik där miljöaspekterna tillåts påverka besluten.

En politik där insyn och delaktighet förbättras och demokratin utvecklas.

En politik där jämställdheten prioriteras.

En politik som minskar klyftorna i samhället.

En politik som gör Trelleborg bättre.

En frihetlig, långsiktigt hållbar socialism.

 

 

Uppdaterades: 02 maj 2008