Ny kurs i trafikpolitiken?
I Sydsvenskan 6 november kunde man läsa följande:
"Samtidigt betonar finansminister Anders Borg att 70 procent av statens trafikinvesteringar bör gå till vägar, bara 30 procent till järnvägar.
– En investering i väg är fyra-fem gånger viktigare än i järnväg. Vi har överinvesterat i järnvägar. Vi måste våga göra en prioritering, säger Borg till Sydsvenskan."
Uttalandet ger upphov till många frågor: På vilket sätt skulle vägtrafik vara viktigare än järnvägstrafik? Knappast när det gäller miljö, trafiksäkerhet eller trängsel. Var har man överinvesterat på järnvägssidan, d v s var finns det för mycket kapacitet?
Den tidigare rödgröna regeringen lyckades på ett målmedvetet sätt få en annan inriktning i trafikpolitiken. Med investeringsbidrag för nya tåg (d v s fordonen), med ökade anslag till infrastrukturen har järnvägstrafiken fått ett uppsving, inte minst här i Skåne. Trots det lider järnvägtrafiken fortfarande av svår kapacitetsbrist eftersom väginvesteringar under tiden dessförinnan har varit högprioriterade, medan järnvägarna har fått leva kvar, i stort sett med den standard den fick under 1930-talet.
Skånetrafiken arbetar för tillfället med en tågstrategi, där utvecklingen under de kommande 30 åren penetreras. Som en följd av ökat resande och mot bakgrund av tidigare eftersläpningar, måste investeringstakten öka vad gäller järnväg. Om 30 år kommer järnvägsresandet att kunna vara sex gånger så stort som idag, men för att detta ska vara möjligt så krävs det investeringar. Det kommer att krävas mer pengar till järnväg framöver och detta trots att vi så småningom kan lägga Citytunnel- och Hallandsåsprojekten bakom oss. I Skåne handlar det om att anslagen måste fördubblas eller tredubblas. Orealistiskt? Ja, vad är i så fall alternativet? Skulle det vara Borgs linje med en ökad satsning på vägtrafik? Hur skulle det i så fall påverka miljön?
De "nya" moderaterna är kanske inte så nya ändå när det gäller trafikpolitik. Att miljön inte tycks vara prioriterad i den moderata politiken kanske trots allt inte är särskilt förvånande.