Månad: november 2007

I Sydsvenskan 6 november kunde man läsa följande:

"Samtidigt betonar finansminister Anders Borg att 70 procent av statens trafikinvesteringar bör gå till vägar, bara 30 procent till järnvägar.

– En investering i väg är fyra-fem gånger viktigare än i järnväg. Vi har överinvesterat i järnvägar. Vi måste våga göra en prioritering, säger Borg till Sydsvenskan."

Uttalandet ger upphov till många frågor: På vilket sätt skulle vägtrafik vara viktigare än järnvägstrafik? Knappast när det gäller miljö, trafiksäkerhet eller trängsel. Var har man överinvesterat på järnvägssidan, d v s var finns det för mycket kapacitet?

Den tidigare rödgröna regeringen lyckades på ett målmedvetet sätt få en annan inriktning i trafikpolitiken. Med investeringsbidrag för nya tåg (d v s fordonen), med ökade anslag till infrastrukturen har järnvägstrafiken fått ett uppsving, inte minst här i Skåne. Trots det lider järnvägtrafiken fortfarande av svår kapacitetsbrist eftersom väginvesteringar under tiden dessförinnan har varit högprioriterade, medan järnvägarna har fått leva kvar, i stort sett med den standard den fick under 1930-talet.

Skånetrafiken arbetar för tillfället med en tågstrategi, där utvecklingen under de kommande 30 åren penetreras. Som en följd av ökat resande och mot bakgrund av tidigare eftersläpningar, måste investeringstakten öka vad gäller järnväg. Om 30 år kommer järnvägsresandet att kunna vara sex gånger så stort som idag, men för att detta ska vara möjligt så krävs det investeringar. Det kommer att krävas mer pengar till järnväg framöver och detta trots att vi så småningom kan lägga Citytunnel- och Hallandsåsprojekten bakom oss. I Skåne handlar det om att anslagen måste fördubblas eller tredubblas. Orealistiskt? Ja, vad är i så fall alternativet? Skulle det vara Borgs linje med en ökad satsning på vägtrafik? Hur skulle det i så fall påverka miljön?

De "nya" moderaterna är kanske inte så nya ändå när det gäller trafikpolitik. Att miljön inte tycks vara prioriterad i den moderata politiken kanske trots allt inte är särskilt förvånande.

I veckan öppnades en hållplats ute vid Allbäck/Stavstensudde på busslinje 146 till/från Malmö. Äntligen, skulle man kunna säga. Om kollektivtrafiken diskuterats och funnits med i planerna redan från början hade detta kunnat ske tidigare. Alternativt hade en annan (och för kommunen betydligt billigare) lösning kunnat planeras in. I denna vänsterpartistiska insändare från i februari beskrevs hela frågeställningen:

"2005-09-26 antogs en fördjupad översiktsplan för Stavstensudde. Jag yrkade då på att planen skulle arbetas om eftersom det inte fanns angivet hur området skulle kunna försörjas med kollektivtrafik. Jag fick inget medhåll, övriga partier tyckte att förutsättningar för kollektivtrafik var något som skulle kunna lösas senare.

Nu startar snart inflyttningen. Frågan är hur det då blir med kollektivtrafik mot Malmö och till Trelleborgs centrum. Det är inte helt enkelt att ordna kollektivtrafik till ett område som Stavstensudde. Därför är det förvånande att denna uppgift inte prioriterades.

För att få bra trafiklösningar, i synnerhet för kollektivtrafiken, anser jag att det är nödvändigt att detta tänks igenom tidigt i planprocessen. Ett område kan utformas mer eller mindre väl utifrån trafikens förutsättningar. Ett område blir mer eller mindre attraktivt utifrån den trafikmiljö som skapas. För mig är möjligheten att ordna kollektivtrafik en förutsättning för att ett bostadsområde skall planeras in.

Tråkigt att denna ståndpunkt inte längre finns representerad i Trelleborgs kommunfullmäktige.

Mats Sjölin

Vänsterpartiet Trelleborg"

 Om SD i Trelleborg
Sten Henriksson har i två läsvärda artiklar behandlat Sverigedemokraterna och tagit upp orsaker till deras framgångar och tankar om hur man kan bemöta dem. Anknytningen till Herman Schmids 1:a majtal i Trelleborg i år och efterlysningen av synpunkter från dem som mött SD i parlamentariska församlingar gör att jag lämnar denna lilla bild från Trelleborg.
    SD kom in i Trelleborgs kommunfullmäktige år 2002 och erhöll 2 av 51 mandat. Jag blev överraskad av deras framgång vid det tillfället. Deras valrörelse var, åtminstone via traditionella kanaler, i princip obefintlig. Vi visste att de ställde upp och diskuterade hur vi skulle bemöta dem, men de syntes aldrig och det fanns t ex inga insändare att bemöta. Vi valde då att inte själva angripa dem den vägen med tanken, rätt eller fel, att vi därigenom snarast hade varit dem till hjälp. Lokaltidningen försökte göra en intervju med en av toppkandidaterna men tvingades avstå från publicering eftersom det inte gick att hitta frågor som denne kunde ge ett svar på.

Stor koalition
SD:s två mandat hade kunnat ge dem en vågmästarroll, men S och M gjorde upp om att samregera. Som kuriosa må nämnas att kommunalrådet Egil Ahl beskrev M som det parti som stod S närmast och ett alternativ S+V+Mp (som också hade gett egen majoritet) prövades exempelvis inte.
   De första åren yttrade sig SD nästan aldrig och det var inte ovanligt att en eller båda ledamöterna uteblev. De hade inga nämndsplatser och krävde inte heller detta då dessa tilldelades (däremot krävde man insynsplatser något år senare). SD lämnade in ett antal motioner (flera av dem var centralt producerade) men ofta var det inte frågor som fullmäktige beslutade om och till SD:s heder ska sägas att de ibland insåg detta och flera gånger röstade emot sina egna förslag. Man skulle kunna beteckna SD som tafatta, passiva och okunniga. Eller också var det precis tvärtom! Målet med motionerna var säkert inte att vinna gehör i fullmäktige utan snarare att ange en politisk position och då spelade det ingen roll att det inte alltid rörde sig om kommunala frågor.

Passivt parti med våldsdömda företrädare
Det vore lätt att tro att ett parti som hade varit passivt under mandatperioden skulle tappa väljare. Ett parti där två av fyra personer i fullmäktigegruppen avslöjas som dömda för våldsbrott skulle kunna ha problem med sin trovärdighet. Valresultatet 2006 blev att SD gick från två till sju mandat. Väljarna är inte okunniga och säkert inte oinformerade, men fattar kanske sina beslut utifrån andra kriterier.
   Koalitionen ”M/S Trelleborg” rörde nog till den politiska kartan. Eftersom SD var det enda partiet som stod utan nämndsplatser kunde de dels hävda att de behandlades ojuste av övriga partier och dels försöka framställa sig som det parti som företrädde ”den lilla människan” i motsats till det politiska etablissemanget, som då blev alla övriga partier oavsett om de tillhörde majoriteten eller oppositionen. Trots att SD nu efter valet 2006 är det tredje största partiet, med plats i alla nämnder, fortsätter man på samma tema. Men nu handlar det t ex om insynsplatser i presidierna och att man vill avsätta en nämndsordförande för att man inte har fått tillräcklig information.
   Temat i politiken har mycket handlat om invandrare och omöjligheten, som de ser det, att blanda kulturer. Det finns dock andra förslag och på senare tid har det kommit lite mer av den varan, t ex att pensionärerna ska kunna åka buss gratis (så som redan sker i några andra kommuner). Sydsvenskan hade en bra artikel den 13 augusti där man beskrev SD i Trelleborg som ett parti som var emot det mesta. Avslöjande var när SD-representanten blev svarslös när reportern frågade vad de som parti egentligen var för.

Vad man kan göra
I takt med SD framgångar har Vänsterpartiet Trelleborg successivt minskat för att i valet 2006 försvinna ut ur fullmäktige, men jag ska trots det avsluta helt kort med hur man skulle kunna bemöta dem. Kritiken mot SD:s bakgrund ur och idémässiga koppling till nazismen är befogad men försvåras av vänsterpartiets lednings vacklande hållning vad gäller kommunismen. Självklart måste SD nationalistiska och rasistiska grundsyn kritiseras, men SD måste också angripas när det gäller andra politikområden, där instämmer jag helt i det som Herman Schmid tog upp i sitt tal och som Sten Henriksson knyter an till. I några artiklar i lokalpressen har vi nyligen fört just en sådan debatt med SD (våra inlägg finns att läsa på www.vansterpartiet.se/trelleborg daterade 2007-09-10, 09-25 och 10-11). I artiklarna försökte vi just visa på tomheten i SD:s budskap. De två första inläggen blev besvarade, men svaren var av den karaktären att de snarast gav understöd åt våra argument. Det är alltså en debatt som vi har initierat och haft initiativet i och jag tror att det kan vara ett sätt att bemöta SD.
Mats Sjölin
Vänsterpartiet Trelleborg

I del 2 av Sten Henrikssons artikel om Sverigedemokraterna anknyter han till Herman Schmids utmärkta tal på Första maj i Trelleborg nu i år. Läs hela artikeln på Veckobladets hemsida: https://www.veckobladet.info/artiklar_webb/2007/071102/sd.html.