Sverigedemokraterna – ett parti som andra?
I sommar har Sverigedemokraternas ledare varit på besök i Trelleborgs kommun och talat till folket på Gislövs marknad. Sverigedemokraterna följer upp förra årets valkampanj med aktiviteter som man vill ska ge partiet riksdagsrepresentation. Och de är ganska ensamma ute på gator och torg. De etablerade partierna tycks stå handfallna.
Är Sverigedemokraterna då ett "vanligt" politiskt parti? Nej, ett parti som bygger sin verksamhet helt och hållet på syndabockstänkande och som bara kan presentera en enda lösning på alla samhällsproblem – nämligen att minska invandrarnas andel av befolkningen – är inte vanligt utan tack och lov något vi hittills sluppit i den svenska politiken.
Så, hur ska vi då se på Sverigedemokraterna? De som representerar partiet i hälften av landets kommuner är folkvalda liksom andra partiers representanter. Det ger partiet en helt ny plattform att agera utifrån, vilket naturligtvis måste tas på allvar. Idag har Sverigedemokraterna rensat ut de allra mest spektakulära företrädarna för nazismens idéer och vill gärna ge sken av att vara ett demokratiskt och folkligt alternativ till vad man kallar ett elitistiskt och odemokratiskt politiskt etablissemang. Men är det övertygande?
I Sydsvenskan den 13 augusti kunde vi läsa följande om Sverigedemokraterna i Trelleborg: "Med sju mandat av 51 är Sverigedemokraterna en maktfaktor. Med sin position kan partiet börja ställa krav och Sverigedemokraterna har många krav. På vad de är emot: bland annat avtal med Migrationsverket, kommunal modersmålsundervisning, skolavslutningar i andra lokaler än kyrkor och att inte servera fläsk i förskolor. Mångkultur är det sammanfattande ordet för vad partiet strider emot. Hur det ska vara är mer oklart. Ja, vad är vi för egentligen? Det är inte så lätt, säger Leif Roos".
Sverigedemokraterna har lyckats med att attrahera missnöjda och otrygga väljare. Nu, från sina platser i de kommunala församlingarna, gör de vad de kan för att utveckla sin politik inom alla områden, även där de inte tidigare haft några idéer eller synpunkter. Deras tydliga strävan efter makt och inflytande skrämmer alla oss som känner till partiets fascistiska och nazistiska rötter.
Nu formulerar Sverigedemokraterna en politik som har ett mycket tydligt budskap. Nämligen att allt var bättre förr. I alla frågor väljer man att gå tillbaka till så kallade traditionella värden. Förr var samhället bättre på att ta hand om sina sjuka och gamla. Förr var barnen bättre uppfostrade, lydigare och mer läraktiga. Förr var svenska folket bättre kristna och mer moraliska. Förr var svenskarna arbetsammare och hederligare. Förr skötte vi oss själva, vi var mindre arbetslösa, mindre fattiga och mindre beroende av byråkratiska beslut. Förut var vi också mer lika varandra och slapp allt inflytande från främmande kulturer.
Vem kan tro att denna politik är möjlig? Vem kan tro att Sverige kan vara oberoende av internationell handel, av kapitalets internationalisering och av krav på fri rörlighet mellan länderna?
Och hur kan man ens vilja vrida klockan tillbaka dit? Vem vill ha tillbaka det gamla klassamhället, långt värre än det vi ser idag? Vem vill stå med mössan i hand och bocka för överheten? Vilka kvinnor vill nöja sig med att utföra oavlönat arbete i hemmen? Och skolan – står husförhören också på Sverigedemokraternas önskelista?
Nej! Ni som röstade på Sverigedemokraterna – besinna er! Visst finns mycket att göra för att vi ska få ett tryggt och bra samhälle för alla. Men för att fungera måste politiken ta sin utgångspunkt i det samhälle vi lever i idag. Sverigedemokraterna bygger sin politik på lögner och sagor om hur det var förr. Med deras politik går det käpprätt åt fel håll.
Irene Malmberg, Mats Mårtensson, Bo Nylander, Mats Sjölin, Mats Åstrand
Vänsterpartiet Trelleborg