Första maj och det första första maj på nio år med ett Vänsterparti i Trelleborg utan plats i kommunfullmäktige och det var väl en av tre noterbara effekter av höstens val.

Nu vill jag inte påstå att valresultatet för vår del var en överraskning. Trenderna i riksdagsvalet har stor påverkan på det kommunala resultatet och utifrån opinionssiffrorna visste vi ju att Vänsterpartiet skulle gå tillbaka där. Lokalt här i Trelleborg lyckades vi helt enkelt inte att bryta denna negativa trend.

Den andra noterbara saken var ju maktskiftet här i Trelleborg. Att det blev ett maktskifte låg nära till hands när det nu visade sig att alliansen mellan moderater och socialdemokrater inte skulle fortsätta. En politisk allians som uppmärksammades långt utanför Trelleborg, men som efter höstens val var på väg att vida övertrumfas när det visade sig att ledande socialdemokraterna var beredda att fortsätta regera, nu i så fall med Sverigedemokraternas stöd.

Vi är därmed inne på den tredje noterbara händelsen och den mest tragiska. Jag tänker självklart på Sverigedemokraternas frammarsch från 2 till 7 mandat.

Som en följd av vårt utträde ur kommunfullmäktige skulle man därmed alltså kunna göra ett slags bokslut över de åtta år vi har funnits med i kommunfullmäktige. Man skulle kunna peka på några av de fotavtryck vi trots allt har lyckats göra.

Ett exempel är kommunens inställning till Pågatågstrafik. Den tidigare positionen var att en utbyggd persontrafik riskerade att hindra godstrafiken och det var också detta som gjorde att kommunen tidigare, som enda kommun i Skåne, var en aktiv motståndare till att medverka till en etablering av Pågatågstrafik. Tvärtom är det ju så att det är mycket lättare att kunna motivera investeringar i infrastrukturen om det finns ett behov av både gods- och persontrafik. Här har vi med motioner och på annat sätt lyckats få kommunen att inse att förutsättningarna är annorlunda. Så kommunens inställning har definitivt ändrats, även om nu inte trafiken har kommit igång. Det är ju så, ställer man sig sist i kön får man också vänta.

Ett annat exempel där vi har påverkat är den satsning som trots allt har gjorts inom skolan, där vi i och socialdemokraterna med ett gemensamt budgetförslag lyckades få några extra miljoner till skolan.

Fler exempel där våra förslag har blivit förverkligade är att de beslut som tas ska följa FN:s barnkonvention, att de finansiella placeringar kommunen gör ska ske med etisk hänsyn, att kommunen har fått en tjänsteresepolicy, att det byggdes en friidrottsarena, att kommunen är med i arrangemanget med den bilfria dagen den 22 september och att det nu är möjligt för varje invånare att lämna medborgarförslag till Trelleborgs kommunfullmäktige. På gång att förverkligas är att stadsbussarna ska köras på biogas samt en försöksverksamhet för att underlätta för människor med utländsk bakgrund att få anställning i kommunen.

Samtidigt ska det i ärlighetens namn sägas att det finns väldigt mycket där vi inte har haft möjlighet att påverka, så är det ju när man sitter i opposition. En hel del av det som görs eller inte görs är mot vår vilja och så är ju spelets regler.

Om vi fått vara med och styra hade det inte byggts ett stort bostadsområde utan hänsyn till hur kollektivtrafiken skulle kunna lösas. Om vi fått vara med och bestämma hade det varit ett mer blandat byggande med olika upplåtelseformer. Om vi fått vara med och bestämma hade mer resurser tillförts skolan, vården, omsorgen. Om vi fått vara med och bestämma hade kommunen haft lokala miljömål att styra utbyggnaden efter, vi hade haft ett miljösamarbete över kommun och landsgränserna för att få miljöanpassade transporter. Om vi fått vara med och bestämma hade vi haft en skolnämnd och en skolförvaltning och inte två. Om vi fått vara med och bestämma hade kommunens jämställdhetsarbete prioriterats. Om vi fått vara med och bestämma hade demokratifrågorna inte grävts ner i en demokratigrupp utan lyfts fram och lyfts ut till medborgarna för en dialog. Om vi fått vara med och bestämma hade vår ambition inte varit maktpositionen i sig utan möjligheten att minska klyftorna och skapa ett rättvisare och mer jämlikt Trelleborg. Att förverkliga en rödgrön politik.

Nu blev det alltså ett maktskifte även i Trelleborg. Till slut avgick socialdemokraterna efter att alla möjliga och även som sagt en del omöjliga regeringsalternativ hade prövats. På riksplanet har vi kunnat se hur det som skulle vara det nya arbetarpartiet i regeringsställning har dammat av sin gamla klasspolitik. Sänkt och slopad fastighetsskatt, sänkt och slopad förmögenhetsskatt, sänkt men ännu inte slopad a-kasseersättning är några exempel på den aktivitet eller snarast aggressivitet som borgerligheten här har visat.

Vi kan väl inte säga att vi har sett samma aktivitet i Trelleborg. Det kanske helt enkelt är så lyckligt att den styrande sexklövern har så fullt upp med att jämka samman sig att det i sig blir förlamande. Men vi har trots allt sett utspel om utförsäljning av fastigheter och om privatiseringar inom skolan och vården och av Trelleborgshem. Ett förverkligande av dessa idéer leder till ökade klyftor och ökad segregation. Vi vill att alla ska ges samma möjligheter och vi ser inga långsiktiga vinster med att sälja ut det som kommunen och därmed ytterst vi själva äger och förfogar över.

Den borgerliga politiken här i Trelleborg behöver en opposition, men det som åtminstone just nu kanske känns som än mer angeläget är att hindra den främlingsfientlighet som tycks breda ut sig. Den rörelse och ideologi som har hatet mot andra människor som politisk drivkraft och som nu har vuxit med Sverigedemokraternas framgångar.

Sverigedemokraterna har sitt ursprung ur och därmed också sin historia gemensam med den nynazistiska rörelsen. De kartläggningar som har gjorts har också tydligt visat på det starka samband som finns mellan Sverigedemokraterna och nynazisterna och hur ledande företrädare hos Sverigedemokraterna i hög utsträckning samtidigt också varit aktiva i nynazistiska organisationer.

Ideologiskt finns en stark koppling mellan den öppet rasistiska rörelsen och Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna må ha polerat lite på ytan, men har som utgångspunkt och som helt avgörande fråga sitt motstånd mot invandrare och uppfattningen att det är omöjligt att blanda kulturer, att den svenska kulturen därigenom måste fridlysas på något sätt.

Man kan fråga sig varför den svenska kulturen skulle vara så bräcklig att den inte skulle tåla några influenser från annan kultur, varför sådana influenser inte istället skulle berika kulturen? Svaret är väl helt enkelt att Sverigedemokraternas kulturella rasism är en avsky för allt främmande och ett försök att göra ideologin lite mer rumsren. I denna retorik är det den främmande kulturen och de annorlunda traditionerna och uttryckssätten som är det som ska angripas.

Om man säger till en människa att: Jag har inget emot dig, däremot avskyr jag allt det du säger och tänker och allt du står för så skulle man säkert uppfatta det som en kritik – en fientlighet. När Sverigedemokraterna angriper invandringen genom att se all främmande kulturyttring som ett hot är det på samma sätt inget annat än främlingsfientlighet och rasism.

Nej, retoriken kan ha blivit putsad på ytan, men politiken är lika rasistisk och det kanske snarare är så att om Sverigedemokraterna ser sin politik som ett kulturarv som ska värnas så är det nog korrekt att denna politik är något som inte tål att utsättas för konfrontation, med influenser i form av kunskap, debatter och diskussion.

Vad kan man då göra för att stoppa Sverigedemokraterna? Ja, det hade ju onekligen varit enklare om vi hade suttit kvar i kommunfullmäktige och kunnat bemöta dem där. Men som jag sa innan så var vi förutseende nog att driva igenom att det infördes medborgarförslag i Trelleborgs kommun så helt utestängda från fullmäktige är vi nu inte. Vi kommer därför nu, redan idag faktiskt och så fort jag har pratat färdigt, att skicka in ett nytt medborgarförslag.

Den här gången föreslår vi att Trelleborgs kommun ansluter sig till den europeiska koalitionen av städer mot rasism. Det är ett initiativ som Unesco startade 2004 för att skapa ett nätverk av städer/kommuner för att få ett erfarenhetsutbyte och för att kunna förbättra handlingsprogrammen mot just rasism, diskriminering och främlingsfientlighet.

Genom att ansluta sig till koalitionen förbinder sig kommunen att genomföra en handlingsplan i tio punkter. I detta ingår bl a att ge stöd till offer för rasism och diskriminering, att främja kulturell mångfald, att vara en arbetsgivare som ger lika anställningsmöjligheter, att ha en större vaksamhet mot rasism liksom att informera om rasismen. Ett antal svenska och andra europeiska kommuner har anslutit sig till koalitionen, i närområdet t ex Malmö. Genom att ansluta sig skulle även Trelleborg ta ställning och visa att kommunen aktivt vill arbeta mot främlingsfientlighet och rasism. Jag hoppas att så sker.

Vi kommer naturligtvis att fortsätta lägga medborgarförslag, men politiken består inte bara av det som görs i parlamentariska församlingar. Åsikter bildas, opinioner skapas i diskussioner i vardagen, genom insändare, flygblad, torgmöten, material på hemsidor. Kunskap uppstår och argumenten skärps i möten och studiecirklar. Vi måste helt enkelt försöka vara aktiva på andra arenor än i fullmäktigesalen – och det är inte bara fullt möjligt, det är kanske t o m bättre.

Främlingsfientlighet måste bemötas, rasismen måste stoppas och vi måste formulera ett alternativ till den borgerliga politiken. Vi måste visa att en frihetlig socialism är ett långsiktigt hållbart alternativ.

En politik som värnar den gemensamma välfärden, som gagnar de svaga och utsatta grupperna.

En politik där miljöaspekterna tillåts påverka besluten.

En politik där insyn och delaktighet förbättras och demokratin utvecklas.

En politik där jämställdheten prioriteras.

En politik som minskar klyftorna i samhället.

En politik som gör Trelleborg bättre.

Vänsterpartiet behövs mer än någonsin och vi är redan på väg tillbaka.

Uppdaterades: 01 maj 2007