Månad: maj 2009

Hanna Löfqvists Första maj-tal

Skrivet av den 3 maj, 2009. Postad i Okategoriserade.

"Dom bombade den centrala grönsaksmarknaden i Gaza city för två timmar sedan. 80 skadade, 20 döda, alla fördes hit till Shifasjukhuset. Hades! Vi vadar i död, blod och kroppsdelar. Massa barn. Gravid kvinna. Jag har aldrig upplevt något så fruktansvärt. Nu hör vi tanks. Skicka vidare. Gör något. Gör mer! Vi lever i historieboken nu, alla!"

Kamrater, mötesdeltagare: Orden kommer från den norska läkaren Mads Gilbert. Hans SMS nådde ut från belägringen och blev ett avgörande vittnesmål som spreds från mobil till mobil världen över.

År 2009 inleddes med ett massmord, en planerad massaker, på den palestinska befolkningen i Gaza. Israel attackerade med berått mod människor, boendes på en landremsa, som kan liknas vid världens största utefängelse; där vatten, luft och markgränser är stängda mot omvärlden och bevakas av israeliska posteringar. Det är så en apartheidstat talar. 1300 palestinier mördades och flera tusen skadades för livet.

Kamrater: Vi var många som samlades under årets första månad för att visa vår avsky mot Israels krigföring. Vi var många som demonstrerade, agerade och skanderade på gator och torg runt om i Sverige, i Europa, i hela världen. När övergrepp och krigsbrott sker – om än med starka allierade vid sin sida – kan vi inte stå stilla vid sidan av och säga att vi inget visste, att vi inget kunde göra. Vi glömmer inte. Må dessa krigsbrott för alltid bli ihågkomna, må de skyldiga ställas inför rätta!

Kamrater, det är vår skyldighet att sätta ner foten, att agera, att protestera, att bojkotta den makt – var helst i världen den befinner sig – som vill kolonisera, plundra och utplåna för att själv stärka sina positioner. Kapitalet tar till vapen och kallar det för försvar. Aggressiva stormakter invaderar och kallar det för fred. Men vi vet bättre än så.

Kamrater och fredsvänner, det är i tider som dessa vi måste göra motstånd! Det är i tider som dessa som vi måste ifrågasätta den rådande världsordningen, den ordning som alltid ser till att det är den med fetast plånbok som vinner. Den ordning som gör att en liten elit sätter våra liv på spel, allt för att säkra sina egna tillgångar och som gör att man kan begå krigsbrott utan att bli ställd inför rätta, den ordning som gör att det är skillnad på folk och folk. Den ordning som gör att marknadens frihet och konkurrensens överhöghet alltid gå före den lilla människans behov. Den ordning som gör att vinstintressen går före den stora massans behov och som gör att miljö och klimat får ge vika för industrin.

Denna ordning kallas för kapitalism och – kamrater, mötesdeltagare – denna ordning är inne i sin största kris någonsin. Det är nu vänsterns uppgift att en gång för alla visa det absurda i att låta marknaden och vinstmaximering styra samhällsutvecklingen. Det är vänsterns uppgift att visa på alternativen, det är vänsterns uppgift att visa att vi är många och starka, att vi finns som politisk kraft att räkna med. Det anstår oss inte att göra oss mindre än vad vi är.

Det är livsnödvändigt att organisera och protestera mot de groteska orättvisor som följer med i kapitalismens kölvatten. Det högern tjänar på – förlorar du på! Och omvänt gäller: det du tjänar på, förlorar högern på. Det är ett faktum att alla inte tjänar på en stark vänsterpolitik, men tillräckligt många för att utgöra en förkrossande majoritet. Låt det fåmannavälde som råder omvandlas till folkvälde. Låt oss ta tillbaka demokratin. Låt oss förenas över världen och ta det tillbaka! Och kom ihåg: det är rätt att göra motstånd!

Kamrater. Vi har fått höra från borgarnas sida att det råder en vargavinter, att två skitår är att vänta. Den ekonomiska krisen är ett faktum. Arbetslösheten skjuter i höjden och många sömnlösa nätter har gått åt för att försöka tänka ut vad man ska göra nu, när inkomsten försvinner fast räkningarna och lånen på huset ska betalas, höstjackan ska inhandlas till lillkillen och gympadojorna till den största.

Och många är vi som blivit varslade, uppsagda eller har en närstående som blivit av med jobbet, som blivit utförsäkrade från sjukförsäkringen, som står utanför A-kassan, som står utan försörjning. Desperationen tilltar och för många blir socialen den sista utvägen.

Vi har en regering som hellre sänker skatter och omfördelar till de redan välbärgade. Vi har en regering med en hästsvansad finansminister som hellre tar från dom fattiga och ger till dom rika. Vi har en regering som hellre ser pigor i hemmen än vårdbiträden i sjukvården. Det vi äger gemensamt, det som vi solidariskt lagt ihop till för att folk ska kunna få tillgång till skola, sjukvård, barnomsorg och boende, har rekordsnabbt raserats.

Borgarna har precisionsbombat den svenska modellen och mottot "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov", är mer avlägset än på länge. Istället ska man tävla mot varandra, och den som pallar längst arbetsdag till lägst timpenning vinner. Människa har kommit att ställas mot människa, och rovdriften med våra resurser är ett faktum. För sådan är den, kapitalismen. Och det är därför vi bekämpar den. Det är därför det är rätt att göra motstånd.

Kamrater: Att ha ett arbete, ett jobb att gå till och en lön att leva på är det mest självklara och grundläggande för varje människas tillvaro. Men det räcker inte bara med ett jobb att gå till, det måste finnas fackliga rättigheter kopplade till ditt jobb. Det måste finnas starka fackföreningar för att flytta arbetstagarnas positioner framåt. Det måste finnas starka fackföreningar som slåss för din lön, din arbetsmiljö, dina rättigheter. Det måste finnas en fackföreningsrörelse som tar ställning för arbetstagarna.

Och just därför, kamrater och mötesdeltagare, är facken under attack. Just därför har borgarna från dag ett sett till att strypa fackföreningarnas styrka. En fackförening är aldrig starkare än summan av sina medlemmar. Ju färre medlemmar, desto svagare blir fackföreningsrörelsen. Desto starkare blir arbetsgivaren. Desto starkare blir högern. Desto starkare växer sig kapitalet.

Kamrater och mötesdeltagare, det är även mot detta, dags att göra motstånd. Det är hög tid att försvara och kämpa för våra fackliga rättigheter, för den dag då fackens styrka är tillintetgjord, den dag är också du förlorad. Det gäller att komma ihåg att grunden till andra styrkeförhållanden i världen, till en bättre tillvaro, i mångt och mycket består av facklig kamp. Det är bara så vi kan öka den anställdes makt på arbetsgivarens bekostnad och utmanövrera kapitalet.

Kamrater, vi behöver fler jobb. Vi behöver bättre jobb! Vi behöver en offensiv ekonomisk politik som gör det möjligt att anställa människor. Vi behöver en offensiv ekonomisk politik som fördelar. Vi behöver en politik som vågar lyfta blicken, som i klimat- och finanskrisens spår, vågar prioritera bortom marknadens överhöghet och konkurrensens böner. Vi behöver en röd politisk kraft som förstår att det är gröna jobb som gäller, som förstår att samtidigt som varsel efter varsel annonseras, smälter glaciärernas isar. Samtidigt som folk världen över blir arbetslösa och övertaliga, hettas jorden upp. Samtidigt som fackföreningarna motarbetas av högerpolitik, håller hela ekosystem att kollapsa.

Kamrater: Det gäller att se att vi står inför oerhörda utmaningar. Det gäller att förstå att vi måste rädda jobben. Det gäller att förstå att vi måste rädda världen. Det gäller att förstå att vi måste göra det här samtidigt. Det gäller att förstå att vänstern här har en oerhörd uppgift att fylla.

Just därför kräver Vänsterpartiet:

– Investeringar i välfärd och klimatsatsningar

– Extra resurser till arbetslösa, sjuka, studerande och barnfamiljer

Just därför kräver Vänsterpartiet:

– Offentliga satsningar mot ungdomsarbetslösheten, genom utbildning och stödåtgärder

Vi kräver att motsvarande en procent av BNP går till klimatåtgärder och att vi måste minska utsläppen i Sverige med 45 procent till 2020.

Kamrater. Söndagen 7 juni är det EU-parlamentsval. Det är ett undanskymt val med lågt valdeltagande i alla EU:s medlemsstater. Se till att bryta den trenden! Se till att ge högern en match, se till att Sverigedemokraterna inte får en promenadseger in i parlamentet, se till att utnyttja din röst. Det är enda dagen på hela året som din röst väger lika mycket som hans med fet plånbok.

För – kamrater – EU-parlamentet är tyvärr inget Kalleankaparlament. Oavsett vad vi tycker om det så är det ett faktum att mer och mer makt förflyttas från oss till Bryssel: Från Sveriges riksdag till EU-parlamentet. Från dig till EU.

Om du tycker att EU verkar vara ett rubbat projekt som slukar pengar, att EU inte är något för dig, att EU svävar långt där borta i rymden och verkar dumt och avlägset, är det dags att vakna. Om du tycker så – JUST DÄRFÖR SKA DU GÅ OCH RÖSTA! Just därför ska du ta dig till vallokalen 7 juni. Just därför borde du lägga din röst på ett parti som fortfarande ser nyktert på hela EU-projektet. Som förenar EU-kritik med vänsterpolitik. Som kämpar för jobben, klimatet och demokratin. Som kämpar för mer av allt det – vänster ut. Ett sådant parti – kamrater och mötesdeltagare – är Vänsterpartiet.

Låt oss dock vara tydliga: Samarbete mellan stater och människor är livsnödvändigt. Något annat är inte civiliserat. Frågan man bör ställa sig är hur detta samarbete ska se ut. Ska det vara jämbördigt samarbete mellan stater och individer eller ska man bestämma över huvudet på oss?

Jag vill påstå att EU är vår tids Kreml. Det är ett maktfullkomligt, slutet projekt som lever över sina egna tillgångar, som berikar sig självt på sina invånares bekostnad. EU har stormaktsambitioner.

Kamrater, EU bygger dessutom murar mot omvärlden och tusentals är dom som med skrangliga båtar från nordafrikas kust förlist och omkommit då dom tagit sin flykt till något dom trodde kunde ge dom en bättre tillvaro. Många är dom som i desperation drunknat vid EU:s gränser och många är dom som sänts tillbaks till en säker död. Kamrater, det är inte människovärdigt. Det får inte ske i vårt namn. Vi måste riva murarna mot omvärlden, vi måste visa att världen är mycket större än så här. Att världen är mycket större än det EU vi är instängda i.

Inte nog med att EU är en fästning mot omvärlden, det är också en gubbhylla utan dess like. Det är rika, vita män med slips och kostym som äger stället. Senast i raden av alla dumheter är att man vill bestämma över föräldraförsäkringen – eller mammaledigheten, som man kallar det inom EU. Om det förslaget skulle gå igenom betyder det för svensk del att mammorna blir hemma mer med barnen och papporna mindre. EU vill också harmonisera skilsmässoreglerna, vilket riskerar att föra jämställdheten tillbaka till femtiotalet. Kamrater, det är inte acceptabelt – låt oss ge dessa reaktionärer en fight!

EU påverkar oss alla och oavsett vad vi tycker om det, är det en arena där makt finns. Och där makten finns måste vänstern finnas. Om inte vi finns på plats lämnar vi öppet för högern att härja fritt. Det är inte ett alternativ. Just därför vill vänsterpartiet skicka folk som kan:

– försvara den svenska modellen på arbetsmarknaden

– som kan bekämpa gubbväldet inom EU

– som kan kämpa för en rättvis klimatpolitik

– som kan kämpa och strida för en solidarisk flyktingpolitik, istället för att bygga murar

Kamrater: Skicka fler EU-kritiker och feminister till Bryssel!

Gå och rösta den 7 juni!

Länge leve motståndet.

Tack för ordet.

Lyckat Första Maj-möte!

Skrivet av den 1 maj, 2009. Postad i Okategoriserade.

Vänsterpartiet Trelleborgs Första Maj-möte lockade i år 65 deltagare. Röda Kapellet inledde som vanligt prick 9.30 med "Första Maj". Irene Malmberg hälsade välkomna och efter att Röda Kapellet hade spelat "Brother can you spare a dime" var det dags för Mats Sjölin, ordförande i Vänsterpartiet Trelleborg att hålla ett tal. I talet togs lokala frågor upp. Du kan läsa hela talet i en särskild artikel.

Röda Kapellet fortsatte med "La lega" varefter Hanna Cinthio berättade om erfarenheter av att bo i Palestina och om utvecklingen där. Hanna höll talet fritt och utan manus, därför kan det inte återges här.

"Venceremos" med Röda Kapellet följdes av huvudtalaren Hanna Löfqvist, andranamn på listan till EU-parlamentsvalet som tog upp riksfrågor och EU-frågor. Hennes tal kommer att läggas ut på hemsidan inom kort. Röda Kapellet fortsatte med "Treffenbergskadriljen" från "Tältprojektet" och därefter avslutades mötet med "Internationalen".

Mats Sjölins Första Maj-tal

Skrivet av den 1 maj, 2009. Postad i Okategoriserade.

Första maj – arbetarrörelsens dag. En dag för fred, rättvisa, solidaritet och värme. Och visst känns det väl bara rättvist att vädret är med oss idag med tanke på regnrusket ifjol. Sol och vindstilla.

Förra valet innebar en kraftig högervridning i Trelleborg. Moderaterna och Sverigedemokraterna ökade markant medan sossarna gick tillbaka och Vänsterpartiet ramlade ur kommunfullmäktige i Trelleborg. Då hade vi funnits med i de beslutande församlingarna i 8 år. Jag skulle gärna vilja se den här mandatperioden som en parentes men det gäller att få väljarna att dela den uppfattningen, att formulera och visa på ett alternativ och jag är övertygad om att det är fullt möjligt.

Vad finns det då för skäl för väljarna i Trelleborg att tänka om och rösta annorlunda i nästa val? Kan ett litet parti som Vänsterpartiet överhuvudtaget göra skillnad och spela en roll. Ja, jag tror det och skulle vilja peka på fyra sådana områden. Demokrati och ökad delaktighet, miljöfrågorna, anti-rasism och minskade klyftor samt slutligen det klassiska vård, skola och omsorg. Frågor som vi arbetade med under den tid vi satt i fullmäktige, frågor som behöver bevakas och utvecklas, frågor där ett vänsterperspektiv spelar roll för medborgarna.

De år vi satt i fullmäktige la vi ett antal motioner på temat "ökad demokrati". Vi var exempelvis förutseende nog att föreslå att det skulle vara möjligt att lägga medborgarförslag till Trelleborgs kommunfullmäktige. Så blev också genomfört vilket vi nu alltså har kunnat utnyttja. Därmed har vi t ex lyckats få fullmäktige att besluta att protokoll från nämnder och bolag ska finnas öppet tillgängliga på kommunens hemsida, detta trots livligt motstånd från de ljusskygga Sverigedemokraterna.

Tvärtemot deras uppfattning menar jag att insynen är oerhört viktig för att få en delaktighet – och varför skulle inte ägarna till de kommunala bolagen, d v s medborgarna ha rätt att få informera sig om bolagens verksamhet? Delaktigheten, insynen, bestämmanderätten över det gemensamma – det är också en del av folkstyret, av demokratin och en av fördelarna med verksamhet i offentlig regi. Varför skulle man avstå från den fördelen? Nej, till skillnad från Sverigedemokraterna vill jag utöka, inte inskränka, medborgarnas insyn, inflytande och delaktighet.

Vi lämnade en motion redan år 2002 om att kommunen skulle ta fram lokala miljömål och detta med utgångspunkt i de nationella miljömål som då hade arbetats fram. Ett år senare fick vi till svar att detta arbete hade startats och det lät ju rimligt och bra eftersom målen som ett första steg siktade mot år 2010. Tyvärr var det inte sant. Det dröjde ytterligare några år innan arbetet över huvud taget kom igång och ännu har inga lokala miljömål antagits politiskt – inte ett enda!

Det finns utkast framtagna, men tyvärr är de alldeles för defensiva. Troligen för att de ska ha en möjlighet att gå igenom i den politiska processen. I mångt och mycket konstateras bara att kommunen inte når upp till målen, ja ibland att man rentav avlägsnar sig från dem. Tanken med miljömålen är väl ändå att de ska vara styrande, t ex genom arbetet med översiktsplanen. Om det arbetet någon gång sätter fart, så kan ju där en politik formas som styr mot en bättre miljö. Byggande och trafikplanering måste på ett tydligare sätt utformas på ett miljöriktigt sätt. Vi var ensamma i fullmäktige när vi krävde att kollektivtrafikfrågorna måste vara lösta innan detaljplanerna antas, men vi hade naturligtvis rätt.

För att ta några fler exempel inom miljöområdet så har vi haft förslag om minskade färjeutsläpp, om cykelväg till Skegrie, att kommunen skulle arbeta gemensamt med de tyska hamnkommunerna för att främja miljöanpassade transporter, men utan framgång. Däremot så kommer snart vårt förslag om biogas på stadsbussarna att förverkligas. Vi har under många år arbetat för Pågatågstrafik och där tror jag att kommunens inställning har ändrats, från aktivt motstånd via passivitet till att nu kanske t o m vara positiva. Det som hindrar nu är nog snarare att regeringen har skiftat till en annan och mer bilvänlig inriktning på trafikpolitiken. Men hade inte kommunen sagt nej tidigare så hade det funnits sedan många år tillbaka. Vi säger naturligtvis nej till externhandelsetableringar och den nu aktuella tanken att bygga en ny fotbollsarena utanför stan.

Kommunen måste bli aktiv när det gäller miljön, miljömålen måste fram och bli beslutade och sedan utgöra grund för ett arbete som syftar till att verkligen uppnå målen. Miljömålsarbetet måste prioriteras!

Sverigedemokraternas framgångar i Trelleborg aktualiserar naturligtvis behovet av ett anti-rasistiskt arbete, av solidaritet, av minskade klyftor, men också skulle jag vilja påstå av bättre utbildning. Vi har i Trelleborg föreslagit att kommunen skulle gå med i ett internationellt samarbete för att motverka rasism, men den borgerliga majoriteten påhejade av Sverigedemokraterna gick emot.

Vi har försökt få till ett blandat byggande för att minska segregationen men inte nått framgång. Kulturverksamheten kan och bör utvecklas, de anti-rasistiska filmdagarna är ett sådant viktigt exempel. Vi har däremot lyckats få igenom att kommunen ska använda sig av avidentifierade ansökningshandlingar vid tillsättande av tjänster, detta för att komma bort från avsiktlig eller oavsiktlig diskriminering. Ja, man beslöt i varje fall att prova det vid något tillfälle – och det får väl ses som vackert så. Kampen mot rasismen behövs för att överbrygga och inte skapa motsättningar. Jag skulle vilja säga att det kanske viktigaste i nästa val är just att Sverigedemokraterna trycks tillbaka.

Vad gäller vård, skola och omsorg handlar det väldigt mycket om ökade resurser och onekligen är det så att ett maktskifte på riksplanet med en annan fördelningspolitik skulle förbättra möjligheterna att öka personaltätheten inom barnomsorgen och stärka kvalitén inom skolan. Men jag tror inte bara att det handlar om ökade resurser, jag är övertygad om att det också vore positivt om en större del av resurserna och beslutanderätten fördes längre ut i verksamheten. I en politisk uppgörelse år 2002 delades 3 nämnder för att sossarna och moderaterna skulle ha fler poster att fördela sinsemellan. Förvaltningarna följde efter och byggdes på. Och efter senaste valet har det ökat på ytterligare. Jag tror inte att det har gynnat vare sig demokratin eller kvalitén ute i verksamheten.

En kommunal verksamhet behöver inte och ska inte drivas utifrån ett vinstsyfte så som en privat verksamhet måste göras. Det handlar alltså om en fundamental och avgörande skillnad vad gäller själva drivkraften för verksamheten. Det kan också uttryckas som skillnaden mellan att vara kund med rättigheter utifrån sin betalning eller brukare med rättigheter som medborgare.

Fyra olika politikområden, men det finns en genomgående tråd – och passande nog en röd sådan. Kort skulle den kunna sammanfattas i begreppet solidaritet. Solidaritet mellan olika grupper. Att minska klyftorna, att ge samma förutsättningar, att främja jämställdheten. Solidaritet i form av delaktighet och demokrati. Solidaritet med kommande generationer genom en bättre miljö. Solidaritet som svar på rasism och främlingsfientlighet. Solidaritet som gör att det finns möjlighet att bibehålla och utveckla skolan, vården och omsorgen utan annat vinstintresse än vinsten av att varje människa behövs och tas till vara. En solidarisk människosyn där det inte finns vi och dom, där kulturmöten är något positivt och inte ett hot, där människors olika erfarenheter tas tillvara.

Och just detta är väl en vänsterpolitik så god som någon. Ett alternativ som behövs för att vrida politiken mot en ökad rättvisa.

Främlingsfientlighet måste bemötas, rasismen måste stoppas. Det måste finnas ett alternativ till den borgerliga politiken. En politik som värnar den gemensamma välfärden, som gagnar de svaga och utsatta grupperna. En politik där miljöaspekterna tillåts påverka besluten. En politik där insyn och delaktighet förbättras och demokratin utvecklas. En politik där jämställdheten prioriteras. En politik som minskar klyftorna i samhället. En politik som gör Trelleborg bättre.En frihetlig, långsiktigt hållbar socialism.

Mats Sjölin

Ordförande Vänsterpartiet Trelleborg

2009-05-01